Efter min sista rapport så har jag sluppit tvätta kissiga sängkläder och undertecknad får sova hela natten. På morgonsidan (sällan före kl 06) så hoppar Audrey upp i sängen för att kolla om jag är vaken. Ofta vaknar jag av ett försiktigt nosande i ansiktet. Vid andra tillfällen kan jag vakna och märka att Stanley ligger någonstans i närheten och väntar ... han väcker inte, det är Audreys uppgift.
I like it!
Tror lilla damen lärt sig ett och annat vad gäller vår säng. Attackbuffandet med tassen där klorna "touchar" huden förekommer inte längre och busandet med mina fötter har upphört. Det syns att Audrey är leksugen men hon verkar förstå de regler som satts upp och är noga med att följa dessa.
Om vi får klappa henne ännu? Svar NEJ. Som jag skrev sist så får hon närma sig oss men inte tvärtom. Att äta ur vår hand är inga problem, det har det aldrig varit. Då är hungern och nyfikenheten större än rädslan för handen.
När vi möts (på morgonen, efter de sovit eller om vi varit borta) så får de nosa på vår ena hand, det är den hälsning som fungerar. En öppen hand sträcks fram, de närmar sig, nosar och så har vi morsat. Klart.
Ett steg i taget, en dag i sänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar