torsdag 12 december 2019

Saffran, glögg och pepparkakor


Lucia ...
och halvvägs till jul.
För mig både tradition och mys


Saffransbröd i form av lussekatter och så pepparkakor.
Hemma hos oss har vi faktiskt en pepparkaksform som ser ut som en lussekatt,
ett minne från mannens mamma.
Har aldrig sett en liknande form någonstans,
kanske ärvde vi något ovanligt och unikt?
Så därför blir det inte en riktig jul utan farmors lussekattspepparkakor.


Lucia ...
I år låter vi Luciadräkt, stjärngossestrut och tomtekostym ligga kvar i kistan,
istället nöjer vi oss med det lilla tåg av små figurer som står på en hylla i vårt kök.
De sjunger inte men är fina att titta på.

Önskar dig en stämningsfull och fin fredag!




onsdag 11 december 2019

När inte ens Karlssons Klister är ett alternativ


Så här i julstökstider så kan jag tipsa om en annorlunda variant av pepparkaksbygge. Om du har knappt om tid, tycker att det är svårt att grädda de enskilda delarna så det får samma färg samt den storlek de bör ha för att passa ihop (som pusselbitar) så finns ett knep.

Min syster hade hittat en burk med färdiggräddade delar till minihus. Burken står bland andra pepparkaksburkar. Delarna kan självklart ätas som vanliga kakor men tanken är montering.
(Finns t o m hål i båda takdelarna ifall du vill hänga upp huset i granen alternativt i fönstret.)
I samma hylla brukar kristyr finnas samt eventuellt nonstop och andra dekorerings alternativ.

Själv avskyr jag att montera med bränt socker då det är lätt att bränna sig, det är vid dessa tillfällen både svordomar och frustration knackar på och jag lovar att jag ALDRIG mer ska konstruera denna typ av hus!


För att gå utanför mallen så har jag provat en massa andra klisteralternativ men inget är lika starkt/hållbart som bränt socker, inte ens Karlssons klister!

I år hade syrran, efter sin dotters rekommendation inhandlat "kristyrlim". Jippi! Perfekt. Eller? Inte. Det kändes som innehållet i tuben torkat sedan förra julen. Det var knappt möjligt att trycka ut snygga vita strängar (att limma ihop delarna med). Inte heller var det lätt att breda ut klistret som smör och därefter hålla ihop bitarna.

Men skam den som ger sig! Vi fick ihop 6 hus,  grunden till en pepparkaks by. Alla färgglatt dekorerat med ätbar dekor.

Frågan kvarstår, kommer jag att inhandla kristyrlim? Eller väljer jag att smälta socker? Svaret kanske avslöjas i bloggen någon annan gång?

tisdag 10 december 2019

När jag "glömt" alternativt "inte orkat" ...


Jag har skrivit det tidigare och jag erkänner det igen, att skjuta från höften är min superkraft.

Det kan visserligen gå åt vilket håll som helst när jag totalt oplanerad men motiverad inser att jag behöver hitta en lösning på ett "problem". Det kan handla om veckans Youtube video, mitt oskrivna blogginlägg eller vad vi ska äta till middag.

Med andra ord inträffar det att jag "glömt alternativt inte orkat" förbereda mig ...

Mina yogaklasser däremot är alltid planerade men denna veckas Youtube film var det inte. Tänkte att jag kör, att bitarna kommer att falla på plats ungefär som de gör när jag flödar under min egen praktik (och låter kroppen bestämma).


Skulle det bli "fel" så gör det ingenting, lösningen finns inom räckhåll, det är bara att filma om, inget är hugget i sten.

Så igår när jag insåg att jag hade tid men ingen uttalad ide' så riggade jag telefonen och tryckte på rec. Det får bli vad det blir, tänkte jag och började.

Efter att ha tittat igenom den trettio minuter långa klassen beslöt jag att den är good enough. En halvtimmes video som fick namnet Grundad balans. En skopa core, några delar höfter, stänk av rotationer och så de grundade balanserna.

Yes, där satt den! Släpps inom kort på Facebook (Mias Yoga Uppsala) och Youtube.




måndag 9 december 2019

Små kvitton värda att studera


Under min weekend tripp till norra delen av vårt avlånga land, till min hemstad så färdades jag med olika transportmedel.

Mannen skjutsade in mig till city för att släppa av mig vid flygbussen och väl på ett överfullt Arlanda  tog jag mig genom säkerhetskontrollen och vidare till gaten. Incheckning och boarding hade fixats hemma (så med enbart handbagage så förkortades mitt köande).

Vad som blev en helt ny erfarenhet för mig var att trots incheckad biljett så fick jag sitta på helt andra platser än jag bokat. Båda turerna innebar flygplansbyte. På vägen upp fick ingen av oss information om detta och det lilla kvitto som ploppade ut ur boardingmaskinen brydde jag mig inte speciellt mycket om, det hamnade i min ficka. På planet så meddelade en man att jag satt på hans plats???


Jag hade 10 D ... det hade han också. Kollade på papperslappen som mycket riktigt bekräftade att mannen hade rätt. Lämnade därför stolen och intog min nya sits. Samma sak inträffade på hemresan men då hade personalen godheten att informera om detta (så att boardingen skulle gå fortare). Eftersom jag reste ensam så misstänkte jag att en ny sittplats skulle ges till just mig.

Vad som däremot var helt nytt var ankomsten till Arlanda. Vårt inrikesplan parkerade på Terminal 5 (utrikes) och de som skulle vidare (inrikes) ombads ta en anslutningsbuss från landningsbanan. Själv tänkte jag att det borde vara enklast (samt snabbast) att kliva av på utrikes och gå, jag hade ju ingen väska att hämta ut. Snacka om att jag fick gå! Eller typ småspringa (då min tidsmarginal hastigt krympte) jag hade en buss att hinna med (hann precis).

Varje resa är ett äventyr i sig! Sällan blir de som jag tror, det är bara att hänga med i turerna.




söndag 8 december 2019

Måndag, hej!


Så har jag fått en riktigt julklapp ... umgås med mina systrar, deras barn, män och andra nära vänner under en härligt intensiv men ändå lugn helg.

Att hinna så mycket utan att stressa är häftigt. Få landa och bara vara. Sovmorgnar, senare kvällar och så mys, mys, mys!


Vi har hunnit med allt från pepparkakshus, glöggfest med provning och bedömning av ett tiotal inhandlade eller egengjorda sorter, sällskapsspel, innebandymatch, julmarknad, chilltid, middagar och balettföreställning.

Skratt, diskussioner men mitt i idyllen klev livet in och blandade in en dos sorg. För så är det att leva, allt är inte enbart fest. I influensatider då jag tillfälligt bott bland viruset så kämpar en för oss omtyckt person för sitt liv, det enda vi andra kan göra är att hoppas att mirakel sker och tillfrisknande är möjligt. Så mina tankar går till denna människa och alla vi som bryr oss.

Nu kickar vi igång denna vecka!



torsdag 5 december 2019

Som jag längtar!


Idag ska jag äntligen få träffa mina systrar igen!!! 💕

Mannen skjutsar mig till flygbussen och väl i norr blir jag hämtad när jag kliver av planet. I år är det min julklapp till alla där uppe, att jag kommer på besök :) Och min att jag får hänga med dem.


Så under denna helg ställer jag in bloggen. Jag checkar ut och kopplar in mig på total närvaro. Kanske lägger jag upp en bild eller två istället, kanske inte?

Jag tar ledigt. Ingen undervisning. Inget skrivande. Bara vara.

Antagligen och troligtvis kommer jag att stå kvar vid min egen yogapraktik. Kliva upp, lyssna in kroppen och göra det flöde som den önskar. Få starta morgonen i sovrummet (när de andra sover) för att sedan (när jag vaknat ordentligt) gå uppför trappan till köket och äta frukost med de andra. Nice.

Önskar dig en trevlig helg!


onsdag 4 december 2019

Jag ska göra vad jag kan för att hänga kvar


Jag går i ett rus av tacksamhet och är tacksam för tacksamhetskänslan. December bjuder på guldkorn, varje dag.

Att möta senioren Sune som kommer till yogastudion och säger att han har ont i ryggen, värk efter för mycket skidåkning och behöver ta det lugnt. Efter klassen söker han upp mig för att berätta att allt det onda försvunnit!

Att få ett spännande erbjudande att fundera över. Kanske blir det av, kanske inte?

Att hitta den där enda parkeringsplatsen som är så svår men som gör det möjligt för mig att stanna längre.


Att återvända till butiken, den jag lämnade för snart ett år sedan, för att avtacka en av de bästa chefer jag någonsin haft.

Att få möta mina tidigare kollegor, de som alltid fanns i min närhet när livet.nu var som tuffast. De som brydde sig "på riktigt" och som jag mådde sååå bra av att ha i mitt liv. Jag kommer alltid att älska dessa kvinnor! Att ha fått äran och förmånen att lära känna dem, hänga, dela motgångar och uppförsbackar tillsammans. Aldrig skitsnack eller baktal. Alltid ett öppet och välkommet klimat. Få arbetsplatser jag varit på har erbjudit den team anda vi hade. Så för mig innebar gårdagens avtackning enbart kärlek. Sååå härligt att få krama om alla! Så mysigt att få se den nya bebin! Så välgörande att få hänga och uppdatera allas våra nulägen.

Det är en lycka att glida på tacksamhetsmolnet och jag ska göra vad jag kan för att hänga kvar.