Vet du vad jag längtar efter!?
En gång blev jag dock tagen på bar gärning, av en kär vän. Hon skrattade mest och jag drog på mig lite mer respektabel klädsel.
Åh vad jag längtar efter riktig vårvärme, den som stannar kvar och som värmer!
Vilken årstid vi har nu är svår att avgöra. Kan vara viner eller höst? Möjligtvis tidig vår ... men absolut inte sommar. Vi är i slutet av april och det mesta har stannat av, pausat i väntan på mjukare och schysstare temperatur.
Igår höll jag en yogaklass och fick veta när jag klev innanför dörren att rummet var kallt. Värmen från golvet fungerade inte då något var trasigt? Ute regnade det och plusgraderna var få. Frågan är om det egentligen upplevdes så mycket varmare inomhus?
Ett iskallt golv ... usch!
Vi laddade upp med dubbla mattor, massor av filtar samt rykande hett te men så fort vi behövde röra oss över golvet kändes det nästan som vi skulle få frostskador! Utomhus bär vi skor men i yogasalen är det möjligtvis strumpor som gäller (om du inte är barfota).
Vi överlevde men längtan efter värme ökade. Snälla, snälla vårvärme: kom tillbaka!!!
Vissa morgnar är det i halvsovande tillstånd som jag tar min promenad eller löptur, så var det igår. Eftersom undertecknad inte kan dricka kaffe för att kicka igång kroppen så satsar jag på syre, frisk luft, fågelkvitter och skog, vilket brukar hjälpa.
Igår var jag extra seg. Hade dragit ihop mitt långa hår i en låg hästsvans och satt på mig de kläder som fanns till hands. I skogen bryr jag mig inte ...
Möter jag någon i denna tidiga timma så är det aldrig någon jag känner, ofta hundägare som är helt fokuserade på sina djur.
Så från ingen stans mötte jag en "gammal" vän, en sådan som du vill prata med och inte bara passera. Jag hann tänka: men hur ser jag ut egentligen? Därefter släppte jag utseendefixeringen och stannade. Jag fick sällskap en bit då vännen helt svängde om för att hinna prata mer. En liten vit tik drog försiktigt i kopplet och vi promenerade tillsammans. Visade sig att ett skogsparti brer ut sig mellan våra bostäder. Ibland är världen liten!
Önskar dig en fin dag
Insåg härom dagen att sista april infaller på en tisdag i år. I Uppsala är det en av de största helgdagarna på året ... lite som julafton, i alla fall om du frågar studenter (samt en stor del av stadens befolkning).
Hmn ... undrade jag, hur ser egentligen schemat ut för mina aerialklasser?
Loggade in och kollade, mycket riktigt så står det att jag/vi har lektion den kvällen!? Frågan är som du förstår: kommer någon att dyka upp?
Känns som en riktig schematabbe. Den som snickrat ihop kurstillfällena kanske glömt bort att vi bor i Valborgsfirandets högfäste? Eller struntat i och tänkt att deltagarna kommer att välja sin gunga istället för firande? Jag är både tveksam och skeptisk.
Istället för att slänga ut en fråga till min grupp om hur de vill göra så mejlade jag "chefen" och bad henne att ställa in den 30e april för att istället flytta klassen till slutet av maj. Verkar enklare. Smartare. Tror alla parter uppskattar detta.
Mannen har utlyst en arkitekttävling, han behöver möblera om på sitt kontor. Jag som älskar denna typ av aktivitet nappade direkt. Bad om mått på rum samt alla de möbler som finns och behöver vara kvar.
Då påpekade mannen att Lejonkungen ofta har åsikter, vilket gett honom titeln inredningsdesignern, kanske sonen ville haka på? Det ville han.
Mannen gnuggade nöjt händerna och konstaterade att han kommer att få in minst två förslag (han vet dessutom att jag ofta levererar flera olika alternativ). Han kan välja det som passar honom bäst - eller tacka nej.
Lejonkungen kastade sig in i uppgiften på en gång, till jag påpekade att han fick lugna sig eftersom han hade en mordgåta att lösa med mig först!
Själv har jag inte ens börjat, tänker att det hinns med i eftermiddag. Ska bli riktigt roligt, älskar verkligen denna typ av uppdrag!
Känns som vintern är tillbaka, inte för att det snöat utan på grund av de iskalla vindar och låga temperaturer som lagt sig över staden som ett täcke. 21a april och nästan nollgradigt ...
Det är inte roligt ...
Vet att jag knappast är ensam om att längta efter vårvärme och den kommer väl när den kommer så fram till dess får vi stå ut.
De stackars träd i krukor (oliv- och fikon) som står i vår "grop" (samt en ny magnolia) kom aldrig in efter det att temperaturen slog om. Felet är enbart mitt men växterna verkar acceptera sitt öde. De har klarat skiftningen, kanske för att de övervintrat i källarförrådet eller så har vi bara haft tur? Nu vågar jag inte lyfta in krukorna, det kommer antagligen att chocka mer, ska istället se om det finns gamla filtar eller bubbelplast att isolera med.
Funderar på att dansa någon form av soldans, en som för med sig värme så att vi alla kan tina upp och njuta utomhus. Gör en du med!
Längtar efter detta
Obs! Det är lite skämskudde över detta inlägg ...
När mannen bygger på något av sina stora legoprojekt, de han fick i present när han fyllde år, så minns jag otippat något helt annat: Lego racers.
Det hände att min/vår mamma stönade över idrottsmän och sporter som kunde innebära skador, vet att jag då suckade och skakade på huvudet. Att träna är inte farligt om du vet hur du ska göra samt har koll på din egen kropp.
Visst skador kan lura och dyka upp när du minst anar det (när du tränar) men de kan också oväntat checka in om du ramlar eller utsätts för en mindre eller större olycka.
Igår tränade jag, ett multifys pass med frivilliga vikter. En form som jag gillar att komplettera löpningen med. En rolig timme. Eftersom jag inte vill skada mig så tar jag lagom tunga vikter, den kilomängd som undertecknad vet fungerar (även när kropp och huvud är uttröttade).
Vad som hände eller när det inträffade (brukar känna om något går snett) har jag ingen aning om? Ländryggen på vänster sida surnade till och protesterade. Antagligen hade någon muskel dragits till?
Stretchade och sen många timmar senare när jag landat hemma efter arbetet smorde mannen in området med tigerbalsam. Är det något som hjälper blodet att cirkulera och stöttar musklerna att slappna av så är det vår favorit: tigerbalsam.
Det finns stunder när jag inte vet om jag ska skratta eller gråta, då när en enkel åtgärd bara gör situationen värre. Hur gör du om detta händer dig? Själv tar jag oftast det hela med humor ... i alla fall härom dagen:
Skulle på intervju och eftersom undertecknad redan vikarierat på timmar samt mer eller mindre känner alla på plats så fanns ingen nervositet. Ett möte om ett eventuellt arbete. Frågan var mer ifall ledningen tycker att jag är rätt person.
Klädde på mig och beslöt att bära en stickad vit tröja i lin/bomull. Hann ut i köket för att fixa fika och pratade lite med mannen som just då hade paus. Av någon anledning så uppmärksammade jag en nästan osynlig fläck på bröstet. När hade den uppstått? Under tiden jag satte på kaffe ... eller?
Bäst att trolla bort den suddiga missfärgningen, det brukar gå enkelt med tvål och vatten. Gick in i badrummet för en snabbtvätt. Insåg mer eller mindre direkt att den flytande tvålen var gulgrön och inte vit vilket gjorde att den mer eller mindre osynliga fläcken plötsligt blev tydlig ...
WTF!
Alltså suck ... Orkade inte byta tröja. Försökte skölja bort och torka men tvålmärket vägrade släppa så enkelt. Visste att tvättmaskinen behövdes kopplas in men tyckte mig inte ha tid för det. Ja ja, så agerar jag.
Tog kappan och gick iväg. Hälsade på arbetskollegor och visade upp min fläck samtidigt som historien om hur den uppkommit förmedlades. Möttes av "chefen" som skulle intervjua mig och berättade samma historia igen. Nu visste alla och jag kunde släppa episoden.
Självklart hade jag kunnat byta tröja, det hade säkert mannen gjort om han drabbats men helt ärligt så brydde jag mig inte tillräckligt mycket. De känner mig och ibland drabbas vi alla av livet. En tvålfläck spelar mindre roll, i alla fall igår och i den miljö jag vistades i. Shit happens så är det bara
När undertecknad kom hem (efter en trevlig intervju) så hamnade tröjan i tvättkorgen och jag är övertygad om att fläcken inte kommer att påverka ifall jag blir erbjuden tjänsten eller inte.
Ovanför min säng hängde tidigare en liten mus med ansiktet neråt, den var fastbunden i svansen, den andra änden av snöret hade knutits fast i en takkrok och där tyckte mannen att musen hängde fint.
Inte nog med att jag (just då) sov med diverse kattleksaker, de bevakade mig även uppifrån ...
Om katterna ställde sig på bakbenen så kunde de lattja med musen, boxa på den eller sätta klon i sidan och dra den till sig, slita sönder snöret ... allt hade Stanley gjort (varpå mannen lagade och hängde upp på nytt).
Bara så ni vet, det var/är i min sänghalva mycket händer, myset, buset och leken.
Min hjärna sätter genast igång att associera men nu är det ingen död mus utan en nyfångad röding. Jag och brorsan har varit ute på sent kvällsfiske med pappa och när vi kommer tillbaka till släktstugan så sover våra yngre systrar.
Innan vi tagit av oss jackorna så smyger vi in i det rum där våra yngre syskon sover. Brorsan tar tag i stjärtfenan och håller den dinglande en centimeter ovanför ena syrrans näsa sen väcker vi henne genom att upprepande säga hennes namn.
Hon öppnar ögonen och skriker! Synen av rödingen var det sista hon väntat sig och en fisk en centimeter från näsan är inte vad hon uppskattar just då. Brorsan gapskrattar, han fick exakt den effekt som han önskade.
Om jag inte minns fel så förslog brorsan att syrran skulle pussa på rödingen ... den kunde ju kanske bli en prins!?
Hej svejs!
Vad gör du när regnet öser ner och en "efter lunch promenad" är allt du har lust med (utomhus)?
Eftersom vi var medvetna om regnet redan innan helgen startade så bokades en pussel/läs/pusseldag in. Den stora världskartan på golvet har försummats och det var dags att kavla upp ärmarna igen. De 4000bitarna är många och trots att vi placerat en del av dem, kanske 1000 på sina platser så finns det "att jobba med".
Geografikunskapen för egen del är mindre bra när det gäller vissa områden i Asien, Sydamerika och Afrika, vilket innebär att google maps är ett bra redskap. Om en pusselbit innehåller ett namn på ort alternativt flod eller bergskedja så går det att söka och vips så får du (förhoppningsvis) ett svar. Vi sorterar bitar i lådor, efter världsdelar och i skrivande stund så är Europa mer eller mindre färdigbyggt.
Frågor på det? Nej, jag tänkte väl.
Bygget går långsamt framåt, en pusselbit i taget ... det är vår melodi just nu och lär vara några veckor till.
Skogen är mer blå än grön och det kan vi tacka våren för. Ett hav av sippor skiftar mellan violett och blått.vilket gör att det är svårt att låta bli att plocka en bukett. Jag faller för frestelsen och gör som så många gånger tidigare, pausar och tar med en bit av våren hem.
Mannen och sonen byter däck på bilen ... trots duggregnet.
Själv konstaterar jag att det är enkelt att behålla både strumpor och skor på (idag). Vinden är kall och luften fuktig. Tänker att mor i visan om blåsippan har rätt "än är det vinter kvar ... "
För hur skönt det än är när solen tittar fram och värmer så kan vi fortfarande drabbas av bakslag, i värsta fall snö. Jag sätter på mig lagom mycket kläder och njuter.
Det här med att få rasande grenar i huvudet är mindre kul, faktum är att det till och med kan göra ont om de träffar pannan eller toppen av hjässan med sin tjockaste del.
Ja, ja jag får skylla mig själv ...
Att arbeta i trädgården med stor grensax högt ovanför huvudet gör att sidohoppen försvåras. Helt ärligt så var det först igår som undertecknad missade att parera vilket innebar två riktiga fullträffar, 2-0 till trädet!
Åh andra sidan är jag seg och tydligen tjockhudad för det uppstod inga "skador". Mannen skakade på huvudet och plockade upp efter mig, tyckte sen att jag var lite taskig när undertecknad gick tillbaka för att beskära där han hunnit städa och JA han hade väl en poäng med det.
Sen blev det gropen en stund innan fika. Jag la mig raklång över trallen och vände ansiktet upp mot solen, sååå skönt. Jacka på och solbrillor, inga andra ljud än fågelsång hördes. Stannade kvar och lapade sol till dess att mannen signalerade att teet var klart.
Älskar lugnet där vi bor!
Igår hände något som hänt mig åtminstone en gång tidigare ...
Jag skulle handla mat och hade korgen nästan full, det var enbart en eller två varor som saknades. Ur butikens högtalare hördes plötsligt direktiv att släppa allt och lämna byggnaden. Brand gavs som anledning. Tyst, lugnt och städat släppte alla sina varukorgar där de stod och begav sig tillsammans med personalen till utgången. Eftersom jag inte hade en aning om larmet var på riktigt eller en brandövning så tog jag min bärkasse med mig och satte mig i bilen.
Ute regnade det. Människor stod tätt och pratade. Alla väntade. Det fanns ingen brandrök, lukt eller annat som tydde på eld ... men å andra sidan, vad visste vi?
Jag ringde hem och meddelade att det var ovisst när mitt ärende kunde vara klart. Klickade igång min ljudbok och väntade. Kanske 10 minuter eller 20, kollade aldrig klockan. Såg efter ett tag hur folksamlingen utanför entrén rörde sig in i byggnaden igen. Klev ur bilen och när jag gick in i butiken hörde jag ett tydligt meddelande att faran var över och att det åter var tryggt att vistas i huset.
Hittade min korg, fyllde den med de sista varorna och gick till självskanningskassan för att betala. Allt hade varit en övning och samtliga inblandade hade skött sig bra (även undertecknad).