Vilken grej!

Vi har små fikusar på vår planta!

Eller som mannen med ett snett leende upplyste mig: menar du fikon? Så klart jag menar fikon, tungan slant och grodor hoppade ur ...

Det lilla träd jag köpte i våras och som undertecknad oroligt övervakat då det tydligt visade att altanen var för het, att det önskade mer skugga och oändligt mycket mer vatten, har överlevt. Trädet har till och med skjutit nya ljusgröna skott och levererat två små babyfikon.

Vilken grej!

Allt då plantan fått mer vatten (inte byte av plats). Nu ska vi noggrant följa de små frukternas utveckling och kanske blir de fullstora ... eller inte.

Hade inte förväntat mig små fikon. Tänkte att en grön växt på stam är fin vid loungemöbeln, sida vid sida med ett olivträd samt en rosemarinplanta.

Foto taget tidigt i juni

Ena stunden där, andra stunden försvunna ...

Igår mellan arbetspassen i vår trädgård och de sköna doppen i poolen så fick jag se något som var nytt för mig (mannen har studerat tidigare och blev inte förvånad), först en och efter en stund två ...

Vad då undrar du kanske?

Hackspettar. Den första satt i ett äppelträd ovanför hängmattans ena fäste och pickade på stammen. Letade insekter att äta. Fascinerad stod jag ett par meter ifrån och längtade efter min mobil, ville väldigt gärna fota men visste att om jag rörde mig för hastigt så skulle fågeln flyga iväg.

När makan eller kanske maken kom och de satt tillsammans smög jag försiktigt och plockade med mig min telefon. Trots de ljudlösa stegen så var båda hackspettarna borta när blicken vändes tillbaka till äppelträdet. Ena stunden där, andra stunden försvunna ...

Men jag såg dem! Det kan ingen ta ifrån mig och mannen bekräftade att det finns hackspettar som emellanåt hälsar på.

Det var en gång en dröm

Emellanåt är Facebook riktigt bra, alla födelsedagar blir enklare och lättare att komma ihåg (eftersom det finns påminnelser) plus minnen från förr (i loggen) som dyker upp. Kolla in detta:

21a juni 2010

Drömde att jag överlät ratten till Lejonkungen??? Han tryckte gasen i botten och körde 200 km/h och vägrade att sakta ner. Själv hojtade jag att han aldrig skulle få chansen att köra mer om polisen stoppade oss! Slutade med att jag slet bort honom från ratten ... från min plats i baksätet. Hur lyckades jag med det? Och vad tänkte jag egentligen???

Bilen (i drömmen): en röd Ferrari

Kanske är det därför sonen aldrig "tagit" körkort? Haha eller så är anledningen en helt annan som att han sällan befunnit sig "hemma" längre perioder, tappat motivationen eller tänker att han inte behöver körkort då han oftast befinner sig i stora städer?

Borta underbart men hemma bäst

Att få hänga med mina systrar är BÄST! Att få umgås med männen (syrrornas), syskonbarnen samt mina/deras vänner (och alla katter) ... så nice.

Tiden gick både fort och långsamt (om nu det är möjligt). Fem dagar som bjöd på minnen att ta med. 

Jag var glad när jag åkte upp och leendet har inte blivit mindre, snarare bredare, ändå är det skönt att komma hem. Få pussa på mannen och gosa med våra fyrfotingar. 

Utbrottssäkert? Inte visste jag ...

Vi har sovrummet i källaren, i det som en gång var garage. Nu när det varit hett har ett litet fönster stått öppet med en glipa. Rullgardinen hänger över och utanför är ett myggnät fäst i en karm.

Härom kvällen fick katterna av någon anledning för sig att de skulle undersöka fönstret, inte så att de varit ovetande mer som om de plötsligt insåg att det fanns en möjlighet att ta sig ut. Vem vet vad Audrey hörde?

Vi har andra fönster öppna med små glipor att lägga nosen mot och andas in världen utanför, där ligger de emellanåt och spanar efter fåglar, andra katter och/eller djur. Men nu till gårdagskvällen. Audrey hade vid flera tillfällen ställt sig på bakbenen med huvudet innanför rullgardinen för att få en skymt av grusgången, inget underligt med det men när jag skulle lägga mig så blev allt intensivare.

Annat fönster

Totalt orädd rörde hon sig runt mitt ansikte på kudden och undersökte fönstret, vilket resulterade i att det blev svårt för mig att slappna av, dessutom blev jag osäker på ifall hon skulle kunna ta sig ut?

Audrey kom och gick, provade nya vinklingar och jamade. När hon sen tog paus så kom Stanley. Han var tyst men lika fokuserad, dessutom betydligt större, starkare och med längre räckvidd.

Jag beslöt att stänga sovrumsdörren. Inte bra, då satte Stanley igång att krafsa, han gillar inte stängda dörrar. Öppnade igen och valde att stänga fönstret istället. Det blev varmt för mig men betydde också att det blev lättare att slappna av. Katterna gav sig inte, de återkom i omgångar (under natten) som för att kolla ifall jag återigen öppnat ... vilket undertecknad inte gjort.

Också annat fönster

Idag bär det av norrut till systrar och deras familjer för att fira Midsommar. Pausar bloggen så länge och återkommer kring den 28e juni.

Ett kort inhopp

Jag skulle vara ledig, det var tanken men när kollegor behöver hjälp så är det svårt att neka då undertecknad faktiskt både är hemma och hade möjlighet. Igår gällde det att axla manteln som yogalärare i 28° värme (inomhus, där det var svalare).

Orkade inte lägga en massa tid på att skapa en helt ny klass utan kombinerade två "gamla" och beslöt att skjuta från höften, vilket kändes helt rätt. Det semestermood som infunnit sig är värt mycket och där vill jag stanna kvar.

Väl i studion skojade yogisarna och välkomnade mig tillbaka haha. Semestern blev ovanligt kort, typ en vecka 😜

Ångrade dock inte att jag vikarierade, det blev en skön men svettig timme men NU checkar ledigheten in på riktigt.

Får väl skylla mig själv ...

En svullen handled (fortfarande, typ tredje eller fjärde dagen). 

Nej, jag är inte skadad, har inte heller överansträngt handen. Orsaken är myggbett och små sår efter att ha handskats med humle samt ryckt klistrigt ogräs som påverkar huden (typ som en väldigt mild variant av brännässla). 

Nä, använde inga handskar så undertecknad får väl skylla sig själv.

Hur som, det kliar och jag försöker låta bli att klia tillbaka, vilket går över förväntan (även om längtan att få "ge igen" är stark). Önskan att irritationen ska lägga sig har dock inte hörsammats, inte än. Så jag stålsätter mig och låter bli att använda mitt armbandsur, den klocka som vanligtvis sitter runt vänster handled och tänker att idag så vänder det. 

Och kan du tänka dig, det verkar vara en bättre idag idag! Jippi!!!

I väntan på regnet

Igår skulle det äntligen regna. Eller skulle det?

Naturen bönar och ber, alla växter hoppas att deras rötter ska täckas av väta men vecka efter vecka så har solen strålat och regnet hållit sig borta.

Enligt meterologerna skulle nederbörden lyckas pressa sig in, om än enbart för ett dygn men under gårdagen så var allt vi möttes av enstaka droppar. Senare ett lätt regn som knappt var ett regn.

Tänk att jag som älskar sol och värme längtat, för naturen: plantorna, gräset, träden och luften. För böndernas skull. För min egen skull. För sommaren.

Använde dagen åt att rensa ogräs, plocka smultron och vända komposten, sen grottade jag ner mig i den bok som just nu ligger bredvid min läsfåtölj.

Ett renande regn ... smaka på de orden, låter inte de härliga!? Vi får väl se hur det blir med den saken?

Njutbar magi

                                                  

                                               

Just nu har vi överflöd, en kort period och då passar det bra att njuta fullt ut. Vi frossar i smultron, ett av mina absoluta favoritbär.

När jag var liten så var smultron lyx och hittade jag så många så att det gick att trä ett pärlband på ett strå så var lyckan fullkomlig.

När vi fick våra egna kids och flyttade ut på landet så såg jag till att plantera smultron i rabatterna som marktäckande och vid kanten av den stora stenen så att våra barn skulle ha möjlighet att få äta så många smultron de önskade. Varje sommarmorgon plockades det in en näve färska till frukost och det hände till och med att jag vid några tillfällen lyxade till med att göra smultronparfait.

De åtta år vi sedan bodde mitt inne i stan så kunde en kruka få bo på balkongen om vi hade tur. 

Nu kan jag/vi återigen frossa tack vare att det växer plantor lite överallt på vår tomt. Smultron för mig smakar svensk sommar. De tillsammans med blåbär är njutbar magi. 

Utan lov?!

Lustigt att jag kan ha sååå många myggbett när det varit både varmt och extremt torrt stora delar av maj samt juni. I min tanke borde det inte finnas blodsugare just nu ...

Visst jag hänger en del i skogen och där finns fler mygg än på tomten men sen är det också så att våra enorma vinbärsbuskar och allt grönt runt poolen ger skydd och skugga åt insekter, det har vi lärt oss under de fem år vi bott i huset.

Jag är rödprickig, precis som undertecknad var under min barndom. Myggen älskar mig men den kärleken är inte ömsesidig ...

Så länge som jag hänger i solen är det okey, det är när lusten att läsa i skuggan infinner sig som myggen i smyg attackerar. Osynligt och utan ljud sätter de sig på någon del av kroppen som undertecknad inte ser. Försiktigt pressar de in sin snabel och suger i sig mitt blod. Utan lov!?

Nåja, det går över. Vad som är svårt är att låta bli att klia på de områden där jag vet betten finns ...

Vill du prova något nytt?

Skördade vår första smultron igår. NU är tiden kommen att frossa, för vi har mycket (även om flera plantor faktiskt torkat på grund av den värme som hållit i sig och regnet som under lång tid uteblivit.)! Hoppas att smultronen vaknar till liv från rötterna när nederbörden hittar hit.

Bjussar på ett sommarrecept med rabarber (och jordgubbar/smultron). Kanske världens godaste curd? Perfekt mellan bottnarna på Midsommarens jordgubbstårta eller som pålägg på nybakat bröd. Curden håller cirka en vecka i kylskåp.

Rabarbercurd

• 450 g rabarber
• 150 g jordgubbar (alt smultron)
• 2 1/5 dl strösocker
• 1 dl vatten
• 5 äggulor
• 70 g smör, skuret i tärningar
• 1/2 citron, skalet
• 1 msk Maizena majsstärkelse
• 2 msk nypressad citronsaft

Skölj rabarbern och skär den i små bitar. Koka rabarber och jordgubbar med strösocker och vatten tills det blivit mos. Mixa till slät puré och låt svalna.

Vispa äggulorna lätt och tillsätt därefter smöret samt citronskalet genom fortsatt vispning innan blandningen hälls i kastrullen med bärmos.

Värm blandningen på svag värme samtidigt som du rör om/vispar (så att curden inte bränner fast i bottnen). När krämen tjocknar och det bildas tydliga spår av vispen när du rör, är curden klar.

Häll curden i väl rengjorda burkar. Förslut och förvara burkarna i kylskåp.

Lycka till!

Av bladen kan du sen göra din alldeles egna rabarberkjol!

"Spring för livet!"

Under en morgonjogg denna vecka sprang jag förbi en snok. De gula märkena ovanför ögonen lyste klart i solen och totalt överrumplad gjorde jag en extra sväng runt den blixtstilla varelsen.

När jag var liten så fascinerade ormar mig (4-5 år) men trots att undertecknad fick följa med vuxna som fullkomligt snubblade över huggormar så höll sig allt krälande borta. 

Senare blev en kompis biten och jag förstod att giftet var farligt, då kom rädslan att själv bli attackerad (ja du läser rätt, då trodde jag att huggormen anföll oskyldiga små barn).

Tänker berätta om ett tillfälle när jag arbetade i specialundervisningen. Två elever åkte med mig ut i skogen, vi skulle leta efter kantareller. Det var soligt och varmt så istället för att använda stövlar så bar vi gympaskor. På stora stigen växer sällan svamp, vi beslöt därför att vika av och gå parallellt med denna.

Helt plötsligt hojtar ena killen: "Mia, akta dig! Det ligger en huggorm vid din fot!!!" Jag blev inte rädd, trodde faktiskt att eleven testade mig och hittade på. Men han upprepade vad han sagt, lite mer intensivt. Jag tittade ner och bredvid foten låg en ihoprullad huggorm och solade. Ooops ... Hoppade snabbt en meter åt sidan och landar vid nästa! "Ut på stora stigen igen", kommenderade jag och två livrädda killar började springa som om de hade eld i baken, där och då trodde de att huggormarna jagade oss (precis som lilla Mia). Vi kom till skolan utan varesig svamp eller bär men med en historia som vi/de i efterhand kunde skratta åt.

... värda sin vikt i guld ...

Att arbeta på en enhet där kollegorna är värda sin vikt i guld är en ynnest. Att sen bli inbjuden till ett par på en afterwork inklusive middag innan semestrarna påbörjas är en gåva.

Få diskutera högt och lågt. Gapskratta så tårarna rinner. Bara vara sig själv för att vi är bäst så ... vad är bättre än det?!

Jag älskar verkligen mina arbetskamrater och helt ärligt hinner vi sällan prata klart men igår kväll hann vi det.

Lycka!

Kände mig sprallig hela vägen in till skelettbenen när jag cyklade hem. Glad. Det blev ett äventyr att färdas genom skogen, på okända stigar (både dit och hem). Kanske borde jag vara rädd? Kanske inte? Tänk om jag cyklar vilse ...

Känner mig istället helt trygg, för vad kan gå fel ... liksom? (Allt eller inget ... är medveten om det men själv tror jag på inget).

Nedräkning

Semestern närmar sig. Igår undervisade jag den sista (planerade) vinyasaklassen innan ledighet. Ett troget gäng följde mig genom sol- och månhälsningar innan vi avslutade med den viktigaste positionen: shavasana.

Nu är det check på studenter (mentorsskap) och check på betalt yogautövande. Ett par tentamenspass återstår innan jag zoomar ut och in i sommaren, så där 100%.

Känns bra.

Lejonkungen har lämnat oss och återvänt till London, antagligen dröjer det flera månader innan vi ses igen, vilket känns tråkigt men så blir det ibland. 

Astronauten har fullt upp på sitt håll. Vuxna barn = egna liv. Allt är vad det borde. Tur att vi har Stanley och Audrey, de gör vad de kan för att hålla oss sysselsatta som flockledare. 

Hej svejs

 

Snyltgäster ...

Grannen har ett skatpar som byggde bo i ett av deras träd. De fick ungar, som nu är tonåringar och skränar värre än sina föräldrar ...

Vår tomt har tydligen blivit deras eftersom vi bor nära, dessutom erbjuds en lummig damm med badmöjligheter, vilka fåglar tackar nej till det? Inte skator.

De är överallt ...

Sitter på vår altan, i äppelträden, i blodhäggen och på dammens stenmuren. Orädda och rätt söta men irriterande. De gör som de vill och inte som vi önskar. Bajsar på trallen om de får feeling och spatserar över gräsmattan.

Audrey och Stanley får fnatt inomhus, de ser men kan inte göra något.

Om vi går ut och flaxar med armarna så flyger de hem till sig, en minut eller två, sen återvänder de. Tror att vår tomt blivit deras fritidsgård.

Den oinbjudne ... John Blund

Alltså hur svårt ska det behöva vara att hålla sig vaken mitt på dagen? Borde vara enkelt om du frågar mig, framför allt om du sovit hela natten. 

Igår under mitt heldagspass som tentamensvärd så arbetade jag och min kollega i uppförsbacke. Studenterna som skrev behövde inte oss, de var djupt försjunkna i sina formelsamlingar, statistiktabeller och lagtexter. För att öka vår energi så beslöt vi att (en och en) ta minipauser, typ lämna salen och gå ett par vändor innan det var dags att sätta sig igen.

Då du (läs vi) inte scrollar på mobilen, läser, skriver, löser korsord eller ritar ("förbjudet") så kan John Blund strössla sömnpulver. Andetaget saktar in och ögonen blir tunga. 

För att mota bort tröttheten så rör du dig (läs vi), lagom ... lite, ljudlöst för att inte störa men dagar som igår så verkar detta inte hjälpa. Att sitta stilla i sex timmar är en utmaning ...

Till slut var jag tvungen att ta ett kladdpapper och rita. Planlöst och utan mening. Ett tecknande som inte krävde fokus utan som enkelt kunde släppas för att återigen skanna av rummet och alla studenter. Resa mig och obemärkt gå ett varv runt salen men så fort jag satte mig ner knackade John Blund på axeln ... 

Det lustiga är att när tentorna var över så checkade all energi in igen!? Direkt, då när undertecknad fick röra sig så mycket eller lite som jag själv önskade. 

Lördag ...

Kanske är du ledig och njuter av sovmorgon samt lång mysig frukost? Det är ju lördag ... och helg, så sannolikheten finns.

Själv stiger jag återigen upp i ottan då det står arbete i min kalender. Typ: heldag. Har packat ner kall lunch och en termos med varmt te.

Hinner tyvärr inte med någon promenad innan då jag börjar klockan 07. Eller för att vara helt ärlig, har ingen lust att stiga upp ännu tidigare, det får bli en "fem minuters", till jobbet.

Är dock inte alls synd om mig. Jag är förberedd och inställd på en dag inomhus, det kommer att bli bra.

Önskar dig en skön lördag!