Here comes the sun

Pingst, Morsdag, sol och värme - kan livet bli så mycket bättre? 

Nä, inte för mig, när familjen finns i min närhet och jag är ledig med chansen att ladda mina batterier fullt ut.

Mannen och jag steg upp när vi vaknade och åt frukost, därefter fick jag gå och lägga mig igen för att "låtsas sova" så Lejonkungen och älsklingen kunde gratta mig på Morsdag.

Kändes som jag var tio år och fejkade sömn när duon trädde in i sovrummet med paket. Sången skippade de denna gång? Fick närproducerade ostar, finare olivolja och viner samt trisslott med chansen att vinna. Wow, vilken lyx! 

Passade därefter på att träna innan lunch och trädgårdsfix. 

Poolen har rengjorts och fyllts med vatten men ännu ej dammsugits. Pumpen och cirkulationen måste först sättas igång och så ska det backspolas. Så bad får vänta någon dag till. Hittills har enbart fötter och ben tjuvstartat.

Mysdag på alla sätt och vis!

Den "lilla" alkemisten

Eller det är inte sant, det borde enbart stå kemist, i detta fall en sådan som kollar poolvattnets värden. Check på den uppgiften. 

Kan säga att resultatet både var positivt och negativt. Alla siffror är okey/bra (godkända) förutom cyanursyran som fortfarande visar för högt. Kruxet med vår mätare är att vi inte får en siffra, när gränsvärdet överskrivs blir allt high. Det skulle kunna betyda att vi ligger på gränsen? Eller så är läget värre? Svårt att veta.

Vad som behöver göras är att tillföra mer vatten samt eventuellt tömma en viss mängd (25%, hälften, 70% ?) och därefter fylla på med nytt. Hur vi väljer att göra har vi ännu inte bestämt.

Vi valde att sova på saken för att förhoppningsvis ta ett beslut under dagen. Tyvärr måste vi gissa hur mycket vatten som eventuellt behöver tömmas. 

Eller så chansar vi på kvaliteten blir okey när vi fyller upp de 15-20 cm som nu saknas? 

Hmn ...

Fortsättning följer ...

Mellan dröm och verklighet

Vissa nätter yogar jag i sömnen. Ja du läste rätt. Det är inte så att jag drömmer, snarare konstaterar en yin pose, antagligen för att min kropp bett om det, att få tänja och stretcha ut och när jag senare vaknar finns en osäkerhet angående vad som varit dröm och verklighet.

För andra gånger stretchar jag medvetet (i sömnen). Rotationer och twister gör underverk för min kropp, nacke, axlar och rygg njuter till fullo och eventuella spänningar släpper.

Får vara glad så länge jag håller mig till liggande asana. Verkar både bökigt, opassande och besvärligt om jag bjuder in nedåtgående hundar, wild thing och krigare i sängen. Mannen kommer att fly fältet eller klaga på sömnsvårigheter.

Antagligen sker yogan smidigast på mattan. Namaste 

Ett steg i taget

Hur kul är det när pengarna du betalat ut till dig själv i lön är helt slut när lån och räkningar är betalda? Och då har "nästa" månad inte ens startat, den som lönen är menad att täcka upp för.

Borde jag lägga mig i sängen och dra täcket över huvudet?

Eller gå omkring med en stor klump av stress i magen?

Sova dåligt om natten?

Gråta och vara otröstligt förtvivlad/ledsen?

Kanske? Inte vet jag. Alla reagerar vi olika och min grej har aldrig varit att kraschlanda (inte ens de gånger jag kanske borde). Stannar i stället mitt i nuet och tittar mig förvirrat omkring. Söker lösningar. 

I dagsläget så leds jag av en intuition som säger "ta ett steg i taget" och jag lyssnar. Huvudet däremot studerar mig skeptiskt.

Kanske är jag naiv? Kanske inte. Vad jag känner är att den stig som trampas är rätt, att jag mår bättre än någonsin - trots nuläge och förutsättningar. Men ett extraknäck vore bra, det inser till och med jag.

Ett steg i taget. Jag rör mig långsamt framåt.

Klart kråkan ska få bada!

Det är inte lätt att vara kråka på vår lilla gata. Trots sin storlek så är den ensam och alla vet vi att två är fler än en.

På vår tomt har vi en damm, en oas, ett vattenhål, en "pool". Mannen sköter om vattnet och jag blommorna. Det porlande ljudet ger sinnesro och skapar harmoni. Från dammen, där snart näckrosor kommer att blomma, rinner vattnet i en ränna kantad med större och mindre stenar samt olika plantor mot pumpen. Allt cirkulerar.

Det är inte enbart vi i familjen som njuter av dammen, traktens katter, fåglar, sniglar och insekter gör det också (samt en och annan hund som testat att simma). Det dricks, tvättas och badas.

En av våra närmaste grannar har ett skatpar boende på sin tomt i ett träd, skatorna tycker att vår pool är deras. Spatserar på staketet, dricker, tvättar sig samt varnar mindre fåglar om en katt är i närheten.

Så har vi kråkan, den älskar att bada men vill inte att någon ska se på. Ostört är bäst tycker den och flyger iväg om mannen visar sig. Vi backar för hos oss är alla välkomna. Klart kråkan ska få bada!

Det tycker inte skatorna. De kommer flaxande och jagar bort den. Patrullerar området och vägrar släppa in den större fågeln i det de tydligen anser vara sitt revir. Kråkan sitter snällt och tittar på paret och efter en stund flyger den iväg, snuvad på sitt bad.

Mannen har studerat kråkan och berättar att den älskar att bada. Tar god tid på sig och doppar hela kroppen, om och om igen. Njuter. Släpper allt annat och går "all in" - till dess den blir bortkörd av retsamma skator, vilka i värsta fall har med sig hela släkten (typ 6-10 stycken!)

En bit på väg

Det är något underligt med mig ... eller så är det inte det?

När värmen och solen kommer så får jag massor av energi. Hinner liksom dubbelt så mycket och känner mig mindre trött. En välkomnande känsla.

Visst, när sommarvärmen slår till på allvar så orkar inte kroppen aktivera sig på samma sätt som om temperaturen är runt plus tjugostrecket, då är det istället läge för paus och vila gärna nära badbart vatten.

På tal om vatten så är vår pool mer eller mindre städad! Har inte ens använt vår dammsugare, fungerade utmärkt med våra långa hovar med finmaskiga filter. Alla spindlar, tvestjärtar, andra insekter och blad är upplockade.

Det intressantaste "fyndet" var en jättespindel modell "mastodont stor". En hona som hade hela buken full med spindelbabyar innan hon drunknade.

Nu återstår det att kolla vattenkemin och dammsuga men för den som vågar så är vattnet redo för bad.

Att förtränga går till en viss gräns ...

Så där ja, äntligen är hängmatta och gungor av olika slag på plats i vår trädgård. NU kan sommaren få komma!

Eller ...

Kanske det är bra med vår/"sommarkänsla" ett tag till? Poolen är långt ifrån omhändertagen. Suck.

Helst skulle jag vilja stoppa huvudet under en filt och gömma mig. Hoppas att någon annan axlar manteln och fixar allt.

Men det kommer inte att ske. Mannen har avsagt sig ansvaret (med all rätt) och Lejonkungen är mer novis än vad jag är. Han får duga som hantlangare och "allt i allo".

För att ge solstrålarna en chans att göra nytta åt rätt håll så håller vi pooltaket öppet under dagen. Kanske kan en del av cyanursyran dunstar bort?

Eller inte? Det visar sig när jag ska leka kemist igen.

Först och främst behöver poolen dammsugas (efter vintern) på alla insekter som inte längre lever men ligger på botten tillsammans med en del löv vilka singlat ned då taket varit öppet.

Gissa om jag längtar till den dagen då sol och bad enbart är en njutning.

Ekorren som INTE satt i granen

Känner mig redo för äventyr. Är sugen på att packa väskan och ge mig av. Det finns så mycket att både se och upptäcka.

Men ska det resas (i år) så lär det troligtvis bli på hemmaplan, inom landets gränser. Fram till dess att vi gör någon roadtrip så använder jag min kreativa sida och skapa magi i nuet.

Ni ska få möta en ekorre, New York bo, som jag stötte i Madison Square Park. En större rackare som jag trodde skulle vara skygg. Bäst att vara snabb med mobilens kamera samtidigt som jag försökte röra mig både långsamt och försiktigt för att inte skrämma. Klick, klick, klick och klick.

Det visade sig att den lille killen/tjejen inte alls var blyg utan värsta linslusen. Vi fick ögonkontakt och istället för att springa åt andra hållet så kom ekorren till mig, på lagom "span avstånd" för oss båda.

Hej svejs sa ekorren, klättrade över stängslet och sprang över gångvägen till närmaste rabatt. Ett vardagsäventyr för mig men kanske inte för den stora ekorren som säkerligen möter massor av människor varje dag.

Jag tackar för bilderna jag fick, som den så schysst bjöd på

och arkiverar minnet av vårt möte i huvudets New York mapp.

Adoptionsprocedur

Att skaffa nya katter via adoption innebär mer än vi kanske förstod. Möjligt att det till viss del kan liknas med annan adoption? Med all rätt, så att båda parter vet vad de ger sig in i. Allt sker i steg.

1. Intresseanmälan med personligt brev. Vilka katter som väckt vårt intresse och VARFÖR just VI är de rätta människorna?
2. Godkännande från kattcafét (det ställe där katterna bor just nu)
3. Mejlkorrespondens
4. Videosamtal, så att personalen på cafét kan få bättre bild av oss och vi få se katterna, samt att vi kan ställa frågor.
5. Fundera en sista gång (här är vi just idag)
6. Eventuellt besök på (det stängda) kafét
7. Om JA så bokas intervju med katthemmet (det ställe som tog emot katterna och fortfarande har det juridiska ansvaret för dem. Här påbörjades social tillitsträning samt utfördes alla nödvändiga veterinärbesök).
8. Intervju för att bli slutgiltigt godkända
9. Vänta ...
10. Inhandla ny kattlåda och transportväska/bur
11. Hämta katterna i slutet av juni

Så nu funderar vi. Eller det gör vi inte. Jag har bestämt mig och mannen är nöjd. Vi väljer att öppna vårt hem för några som behöver trygghet och kärlek. Att de är extremt skygga och behöver massor av tid skrämmer inte. Vi har erfarenhet och rätt förutsättningar. Att skapa relation måste få ta den tid som katterna behöver.

Får jag lov att presentera de två som vi önskar välkomna in i vår familj

Dragon (hane)

Silver (hona)

"Gott&blandat" med magstöd

Idag är det premiär för mig att hålla en av YOGAHUSETs sommarklasser. Känns både som en stor ära och en ny spännande utmaning.

Visserligen ska det erkännas att huruvida dagens klass hålls (som tänkt) i Botaniska trädgården eller inne i studion är fortfarande osäkert. Meteorologerna utlovar regn och hinner det komma så flyttas klassen inomhus. Oavsett plats så kommer alla att få veta i god tid.

YOGAHUSET har erbjudit sommaryoga under många år, vilken Julia lett mer eller mindre helt själv. Detta är hennes baby och intresset har vuxit sig stort. I år när hon nyligen blivit mamma (igen) så väljer hon att bjuda in några lärare att dela sommarklasserna med.

Idag är det min tur att axla manteln och jag ska göra mitt bästa, prata med magstöd, räkna antalet yogisar och bjuda på en klass som innehåller lite "gott&blandat".

Kanske ses vi idag kl 10, kanske inte?
Oavsett så önskar jag dig en skön lördag!

Öppna dörrar - stängda dörrar

Så länge vi kan ha regeln "en in - en ut" så fungerar det hemma hos oss.

Varför ska vi egentligen skaffa egna katter när grannskapets "tjejer" hänger hos oss? Mannen säger att det finns risk att vi kommer att få en protestlista från alla pälsbollar som bor på vår väg om/när vi utökar vår familj.

Har vi öppen altandörr så får vi besök, så är det. Oftast är det Pixie som vill gosa eller leka men det kan även vara andra typ Leia. Den damen följer sin egen lag. En soffa att sova på är fint, där ligger hon till powernapen är slut (vilken kan vara lååång) och sen tackar hon för sig.

"Ska det ligga en katt i soffan?", undrade Lejonkungen.
"Ja, hon tycker det"; svarade mannen.

Igår körde det ihop sig. Den ena sov på soffan när den andra kom på besök. Honorna undviker varandra och vi ville inte ha en catfight så vi stängde vår sovrumsdörr. Pixie fattade att något var annorlunda och satte sig vid dörren, hon som tidigare knappt vågat gå över tröskeln. Hennes bäste vän var på andra sidan och det brukar han aldrig vara???

Varför var dörren stängd???

Att gosa med mig gick för sig en liten stund men sen ledsnade Pixie, hon längtade efter sin kompis. Men dörren förblev stängd och till slut gav Pixie upp och tackade för sig.

Ett virrvarr av passerkort, dörrar, trappor och korridorer

Den här veckan har jag haft mindre energi än i vanliga fall vilket inneburit mer vila och chilltid, på gott och ont. Kroppen klappar i händerna medan huvudet (som vet att jag måste tjäna pengar) suckar. Helt ärligt har jag svajat och insett att jag kanske på allvar behöver söka annat arbete.

Det är sällan jag tvekar men svarta siffror på vit bakgrund går inte att blunda för, spelar ingen roll att magkänslan påstår att jag är där jag ska vara. "Fortsätt gå", säger den och menar att allt kommer att lösa sig.

Igår höll jag min första lunchföretagsklass för ett gäng som förlorar den lärare de haft under flera år. Jag är utsedd att kliva i de skor som lämnas kvar.

Har redan träffat personalen och hälsat, var med en gång för ungefär en månad sedan för att säga hej och visa upp mig, efterträdaren. Igår var det dags att leverera och själv undervisa. Fanns önskemål om höftfokus så jag sekvenserade ihop en klass med arbetsnamnet Månen tur och retur.

Allt flöt på och jag fick med beröm godkänt. Känner mig tacksam.

Den krångligaste delen kommer att vara att hitta till salen, vilken ligger långt inne i byggnaden, bakom ett virrvarr av passerkort, dörrar, trappor och korridorer men det bryr jag mig inte om nu. Efter sommaren startar jag på riktigt.

Om du tvivlar så sänk blicken

Det är vår, om du tvivlar så kan du se det på mina tånaglar. För oavsett om det är varannandags väder så närmar sig sommaren.

Vår = målade tånaglar. Dagen till ära är de djupt himmelsblå eller ska jag skriva mörk kobolt.

De gånger jag använder nagellack så hamnar det alltid som en färgklick på fötterna. Glada klara färger som rött, soligt grönt eller blått.

Fingrarnas naglar är och förblir kortklippta utan lack. Jag har lärt mig att det är omöjligt att försöka satsa på kvinnligt långa och välvårdade naglar. Min personlighet fungerar inte med dessa attribut. Tro mig jag har försökt ...

Efter fem minuter så är lacket skadat. Jag får smuts under nageln och min tid går åt till att försöka pilla bort någon smutsrand som vägrar släppa. Att bära linser underlättar inte. Kort sagt så känner jag mig handikappad.

Har svårt att använda handskar som skydd (vill inte) både i trädgård eller under annat "smutsigare" arbete. Vill kunna köra ned hela händerna och känna friheten av att ha full rörlighet. Detta gäller oavsett om uppgiften är att rensa filtret i duschen eller knåda en deg. Skydd ger sämre fingertoppskänsla på samma sätt som de långa målade naglar får mig att känna mig handikappad.

Kanske borde jag fötts som pojke? Är inte alltid så kvinnlig, det bara är så och det är okey.

Men maj månad kräver målade tånaglar, det klarar jag av.

Vad vill jag ... egentligen?

Kattungar eller adoption? Jag kan inte bestämma mig.
Ska vi bjuda in de som behöver nytt hem eller ska vi försöka få tag på ett par oslipade diamanter?

Två gånger har vi meddelat intresse att ta ett par av kullens ungar men av olika anledningar så har det blivit bakslag. Säljare som vill ha många tusen kronor styck för vanliga bondkatter (?!) och därefter var vi tyvärr steget efter, vilket innebar att andra hunnit tinga det syskonpar vi gärna välkomnat.

Vi är godkända vad gäller adoption, frågan är om det är svaret?
De katterna bor på ett kattkafe' i Stockholm (en stad vi helst undviker på grund av coronaviruset) men väljer vi att gå vidare med adoptionen så är jag tvungen att ta mig dit minst en gång.
Vill jag det?

Bollen ligger hos oss, mannen har placerat den vid mina fötter men jag vet inte åt vilket håll jag ska passa.