"Har du några tamponger?"

I söndags bet mannen av en bit av sin tand, en gammal amalgamlagning som lossnade. Det blev vasst i munnen och han fick ringa sin tandläkare.

Kindtanden gick inte att rädda utan ligger nu bland mottagningens sopor. Mannen däremot fick ett hål i munnen, en blödande krater och värk i käkbenet.

När jag kom hem undrade han om jag har tamponger och i så fall var?

Någonstans ...

Efter lite letande hittade jag en obruten förpackning. "Var så god", sa jag och överlämnade tampongerna. Mannen gick ut i köket, delade en på mitten och stoppade blödningen, i alla fall tillfälligt.

Att tänka utanför boxen är bra. Svårighet uppstod dock när tampongen svällde, då var det dags att ta andra halvan!

Kram!

Tandläkarbesök

Att gå till tandläkaren ger sällan "åhjaglängtarsåmycketattjagdörkänsla", det är mer ett nödvändigt ont, något som måste göras typ som att besiktiga bilen.

Nu är det så att jag har lyckan av att förärats med friska och hela tänder (om vi bortser ifrån fyra stycken kindtänder som jag lagade på mellanstadiet). Jag behöver med andra ord varken ta bedövningssprutor eller betala dyra behandlingar.

Trots det kan jag inte påstå att det hoppas och studsas på väg till kontroll. I vanlig promenadtakt går jag, hänger av mig ytterkläder i deras hall, bläddrar i någon veckotidning och väntar på att mitt namn ska ropas upp.

Själva undersökningen tar sällan lång tid. I dag var inget undantag. Ungefär vartannat år kallas jag till tandläkaren, den som egentligen har mer koll på mig är hygienisten som putsar och tar bort tandsten en gång per år. Här kan vi snacka obehag ... men vill man vara hel och fin så får man lida pin ;)

Nu är jag i alla fall klar för denna gång och kan bocka av tandläkarbesök på min todolist, skönt.

Som extra plus kom jag ihåg 

att ta av de blå plastöverdragen på skorna 

innan jag lämnade kliniken!

En mus i vårt hus

Vad gör man när regnet öser ned och familj inklusive våra katter är samlade? Middagen är uppäten och lusten att bege sig ut är noll.

Jo mannen kommer på att det finns appar för katter. "Vad då för appar?", undrar jag. Mannen tar fram sin läsplatta och gör en sökning. Så startar han ett spel. En tvådimensionell mus springer över skärmen, fram och tillbaka liksom zickzackar. Den lille gnagaren är stor som en kackerlacka och syns hela tiden uppifrån.

Mannen håller fram plattan mot Tiger som noterar rörelsen och följer musen med blicken. Vår fotbollsspelare tittar på oss som om han funderade över exakt hur korkade vi plötsligt blivit? Klart han ser att detta inte är någon riktig mus ... Vad är poängen?

Så kommer Ravelli. Mannen lägger ned plattan på golvet och honkatten följer den lilla pipande gnagaren med blicken, så tar hon tassen och börjar spela. Varje gång hon rör musen så dyker det upp en ostbit på skärmen.

Tiger sitter bredvid och tittar på. Hemma hos oss är han den som leker inte hans mamma men nu är det som sagt ombytta roller. Tiger verkar inte förstå hur Ravelli kan tycka att en tecknad mus är något att lägga energi på, inte när det finns bollar in real life. Tiger lämnar rummet.

Nu är Ravelli helt inne i musjakten samtidigt som mannen börjar oroa sig över sin läsplatta, han vill inte få den rispad av någon kattklo. Så leken avslutas och Ravelli tittar snopet på sin husse.

Så kan en helt vanlig vardagkväll hemma hos oss se ut.

Mot nya utmaningar

Igår var jag sjukt trött från det att jag slog upp ögonen till en stund efter middagen, förutom yogan i parken så gjordes inte många knop. Kroppen sa VILA och jag lyssnade. Mös på vår innergård, i solen med en bra bok, en latte och trevliga grannar.

Idag är energin tillbaka och jag testade Bend don't break yogapasset igen, 60 minuter bakåtfällningar, höftöppnare och intensiv rörlighet. Bäst att ta tjuren i hornen! Denna "överkurs" ska bli min favorit. Det gick bättre idag, kroppen svarade och även om jag är försiktig i vissa moment så fanns ingen känsla av att ge upp utan snarare det är möjligt. En dag kommer jag att ha ett flow och kunna göra alla asanas fullt ut även de mest intensiva. Ska boosta mina höfter och baksida lår, ge dessa massor av kärlek så kommer jag att lyckas.

Har annars hittat en ny utmaning, handstående. Här vet jag att teknik och mod i kombination med rätt  träningsupplägg är A och O. Har hittat en serie förberedande lektioner så det är bara att sätta igång, faktiskt så har jag redan börjat. Handleds- och benstärkande pass är avbockade denna helg. Det sägs att du kan behöva 2-3 månader på dig. Vissa lär sig säker snabbare och för andra tar det längre tid. Vet de som behövt flera år innan de vågat stå fristående, så mental träning ingår.

Jag älskar utmaningar! Det är verkligen underbart att få testa sina gränser och lära sig nytt, helst varje dag. Dessutom härligt att ha lite nya mål vad gäller min fysik.

Kram!

366 dagar

När jag kollar på antalet blogginlägg jag gjort så inser jag att de motsvarar ett år! Borde kanske fira? Eller inte ...

Oavsett vad andra tycker om det jag skriver och min blogg så kan jag känna stolthet, det mål jag satte upp har jag hållit. Vissa dagar när jag satt mig ned för att skriva så har huvudet varit tomt, inga idéer, inga uppslag ... enbart blankt.

Det är vid dessa tillfällen som jag verkligen kan klappa mig själv på axeln när jag lyckas få ned något, typ vad som helst som handlar om mig, min dag, mitt liv eller reflektioner jag gör. Emellanåt är det uppförsbacke och det finns inga genvägar, bara att börja, att ta första steget.

Andra dagar går det lätt. Idéerna knackar på, står på rad och jag får dra i handbromsen, då går skrivandet både lätt och fort. Så jag fortsätter, i min takt och mitt tempo.

Denna helg är det morgonyoga i park med kompis som gäller. Vi cyklar iväg med våra mattor och njuter av sommarens kanske sista varma dagar? Helt ljuvligt! Underbart. Glada och nöjda kommer vi sen hem till våra familjer före lunch och dagen kan börja.

Må gott!

Fjärrkontroller!?

Kalla mig old fashion eller "teknik skeptisk" om du vill men det här med fjärrkontroller är INTE riktigt min grej. Det är inte det att jag är obildbar ... jag har snarare ingen lust.

Om jag ville så skulle jag kunna men som sagt jag bär på ett stort motstånd, tycker att det är bäst när allt är så enkelt som möjligt. Men vänta, säger du kanske nu? Tekniken går framåt och det är inte svårt.

Nä, kanske inte men i detta fall tycker jag att det var enklare förr när det fanns en fjärrkontroll till teven, nu har vi tre stycken! För många.

Nästan så jag förespråkar den tid då jag lyfte rumpan från soffan och gick fram till teven för att justera ljud eller byta kanal ;)

Mannen skojar om mitt motstånd. Han har gett upp idén att försöka lära mig. Jag är som ett envist barn, vill inte och lyssnar därför enbart halvhjärtat, hittills har jag överlevt utan problem.

Emellanåt undrar mannen hur jag ska göra om ingen annan är hemma och jag t ex vill kolla på Netflix och behöver gå via boxen eller Playstation.  Inga problem, jag har en dator ... eller så låter jag bli att kolla! Det löser sig.

Hej svejs!

Charmen med gamla böcker

Jag har skrivit av några bjudningsförslag tidigare och publicerat. Källan är då som nu en gammal presentbok från 30-talet som stod bland mormor och morfars böcker. De levde under en annan tid och oavsett om min mormor någonsin tillagade eller arrangerade en bjudning utifrån bokens förslag så är det roligt att bläddra i den. Eftersom vi befinner oss i augusti månad så bjussar jag på bjudning 69.

Kräftsupé med charader

Vid en vanlig kräftsupé äro kräftorna huvudsaken, 
ett välförsett smörgåsbord och så kräftor.

Helst ätas de ute på verandan, som vackert behänges med kulörta lyktor - och varför inte följa denna danska ide? Över allt i gröngräset och i rabatterna utanför sättas låga, vida ljus som brinna med liten men ihärdig låga. Det ser ut som massor av lysmaskar och passar så bra ihop med hela agustimånstämningen. Ska man emellertid bjuda på något utom kräftorna skall man taga något lätt t ex en god svamprätt eller något vilt.

Dock ibland kan man bli missräknad på månen och kanske i stället får ett sakta strilregn.

Det var under en sådan kräftsupé som någon hittade på att man skulle leka charader inomhus, så här gick det till. Som bekant gäller det för åskådarna att gissa begynnelsebokstäverna till det ord som illustreras i de olika scenerna och sedan sätta ihop bokstäverna till ett ord. 
Eftersom det var augusti användes ordet rötmånad.

R Här utfördes riksdagens öppnande med tal av kungen och ministrarna.

Ö Ödets gudinnor: Urd, Verdandi, Skuld iförda svarta klädnader, pratade om aktuella saker inom släkt och bekantskapskrets.

T Tjurfäktning

M Maskerad

Å Åtrå, filmen med Greta Garbo och Lars Hanson, här uppfördes cigarettscenen.

N Nirvana, en rad pojkar komma invaggade med badkappor på huvudet

A Askungen, scenen där prinsen provar skon på systrarna. Här användes en stor klumpig känga och prinsen sjöng tokiga versrader.

D D'Artagnan, där funnos även ATOs, Portos och Aramis. Man väljer en bekant scen.

När alla dessa scener utförts skulle till sist även själva ordet RÖTMÅNAD illustreras, kanske genom införandet av en 5-bent kalv eller något för rötmånaden typiskt kreatur.

B.L

(100 bjudningar, Matsedlar och recept för få eller många gäster, Husmoderns presentbok 1934)

Ha en skön fredag!

En annan typ av arbetsdag

Har varit på en planeringsdag som gav mersmak.

En dag då jag presenterats inför två personalgrupper under morgonens gemensamma möte. Jag är dock inte ensam om att vara ny på jobbet i slutet på september, vi är två.

När den stora frukostsittningen var över så fortsatte information och planering i annan lokal med de närmaste högre cheferna ifrån HK. En trevlig dag.

Jag inser att ett tungt ansvar ska axlas men känner samtidigt att det finns bollplank och en väl utarbetad plan för att hjälpa mig, oss att komma in i våra nya roller.

Spännande. Utmanande. Roligt.

Nu har jag en månad att suga på karamellen och få längta efter att kavla upp ärmarna, det blir bra. Var sak har sin tid. Emellanåt kan det vara bra att få vänta och t o m längta efter det nya.

Så idag går jag till mitt nuvarande arbete, lika glad.

Bend don't break

Visste redan innan att jag delvis tog mig vatten över huvudet ... Ville utmana mig och utvecklas. Har hamnat i en comfortzoon hemma, vill ha det som fungerar, det jag får ut något extra av eller kan hitta flow till.

Om du undrar så skriver jag om min yoga praktik. Varje dag kör jag ca 30 minuter hemma, ibland längre beror på tid. Försöker variera mig, olika yogastilar och emellanåt någon ny lärare. Precis som många andra så har jag favoriter. I Yogobes flöde heter hon Johanna Andersson.

Mitt första möte var med henne och Global yoga Power intensive. Jag beslöt att göra de fem passen i veckan x fem veckor. I början klarade jag knappt vissa moment, hade inte styrkan eller rörligheten men att ge upp fanns inte, skam den som ger sig!

Därefter testade jag annat och idag är jag betydligt smidigare, rörligare och starkare än för ett år sedan. I morse beslöt jag att prova något nytt, vad nu det kunde vara? Upptäckte att Johanna har ett 60 minuter långt Bend don't break pass. Intressant. Säkert tufft men idag kanske jag var redo för mer avancerade bakåtfällningar, höftöppnare och rotationer?

Rullade ut mattan och satte igång videon. Kände direkt att min högra ljumske var extra stel och att kroppen avgjorde vad som tilläts. Såklart klarade jag INTE allt ... Hamnade i samma läge som i början av Global yoga Power intensive utmaningen. Mina höfter är inte så öppna som jag skulle önska och viss teknik behöver tränas upp.

Jag gjorde så gott jag kunde och lämnade mattan genomsvettig. Detta pass behöver plockas upp bland mina favoriter trots att det inte är någon favorit ... inte än men kan kanske bli?

Sjukt jobbigt, överkurs vad gäller viss rörlighet men jag har lyckats tidigare så vad sjutton. Just go for it! Vad sägs om en gång i veckan? Får välja en ledig dag eller när jag börjar senare.

Men nål och tråd

Hattmakandet går långsamt framåt, det kommer annat i vägen och jag tappar fokus.

Vet dock att det endast finns ett sätt, hårt arbete. Planera in och köra igång. Inspirationen kommer med arbetet, i bästa fall ... om inte så kanske det är bättre att pausa?

I veckan har jag lovat mig själv att avsätta tid. Sitta några förmiddagar med nål och tråd, hinna det jag hinner och se var jag hamnar i den kreativa processen.

Hej svejs

Snart skrivs ett nytt kapitel

Om lite drygt en månad förändras min vardag. Jag lämnar det kända, det jag är van vid och öppnar en ny dörr. Nytt arbete, nya arbetsuppgifter och nya kollegor. Spännande och utmanande.

Har haft sommaren på mig att vänja mig vid tanken och nu är jag redo. I veckan har jag en heldag inbokad på det nya stället. En dag för uppstart, presentation och planering.

Vad som i dagsläget känns bra är att min ersättare på mitt nuvarande jobb har tackat ja och det kunde inte vara en bättre person! Är sååå glad att den detaljen är löst. Hon är bäst.

Så nu ska jag njuta av mina sista veckor samtidigt som jag mentalt förbereder mig inför det nya.

Att vara ny på jobbet kommer att ta energi, det finns så mycket att lära. Jag ska försöka ta det lugnt, lyssna in och skapa relationer. Ta en dag i taget och lita på min egen förmåga, kapacitet och mina erfarenheter. Allt blir bra!

Kram!

Livets svängningar

Så har han åkt, den förstfödde. Tillbaka till sitt liv, sina studier, kursare och sin mysiga flickvän. Vårt liv återgår till den vardag vi hade innan sonen kom hem i juni och det är okey. Livet

Jag kramade om honom i hallen innan han tog sin packning och gick de 66 trappsteg ned till bilen och pappan som skulle skjutsa honom till Arlanda.

Kvar stod jag och utan förvarning kom tårarna. Snopen, lite överraskad  och ensam. Eller inte riktigt ... Tiger som fanns i närheten lät mig väta ned hans päls. Jag borrade in ansiktet i de mjuka hårstråna och katten lät mig gråta till jag var klar.

Så lustigt ändå, jag förhåller mig ofta realistiskt accepterande gentemot livets svängningar, nu rycktes plötsligt mattan bort under mina fötter.

Sonen har ett eget liv och vi här hemma har vårt. Han har flugit ur boet för flera år sedan. Men rummet står kvar och när han är hos oss faller vi delvis tillbaka i gamla vanor. Lätt att glömma att han  endast är på besök, till låns och att det är vår uppgift att släppa taget.

Jag minns när jag var i hans ålder. Hur svårt men ändå skönt det var att bo hemma i några månader. Hur frustrerad jag blev över att hamna tillbaka i den Mia jag varit innan jag flyttade. Alla erfarenheter jag skaffat, som fått mig att växa liksom försvann då mina föräldrar inte hängt med. Hur skulle de kunna veta? De gjorde inget fel.

Livet går vidare, allt är okey ... faktiskt riktigt bra.

Ha det

Delad glädje är dubbel glädje 2

Fick ett sms igår kväll:

Åh, du skulle varit på yogan ikväll! Ny lärare, jätterolig.

Jag klarade kråkan i säkert tio sekunder!!!

Vad glad jag blir för min väns skull, det är sååå häftigt att klara kråkan för första gången! Wow :) Hela jag fylls av värme, det är hon värd vännen min.

Verkar vara så att när jag väljer bort yogan för annan träning så experimenterar de mer, precis sånt som jag älskar, det bara är så. Jag missar något men vinner annat. Kan därför inte känna avund. Jag gjorde mitt val. Det kommer nya chanser.

Får väl träna hemma själv så länge. Att stå i kråkan handlar om rätt teknik och om armstyrka. Vet inte om jag någonsin stått i tio sekunder, det är lång tid. Kanske? Vet att jag stundtals orkat hålla posen länge men i sekunder mätt???

Älskar de asanas där jag får leka i huvudstående och armbalanser, det är oerhört motiverande och för mig träning i att fokusera. Om tankarna flyger iväg så rubbas balansen och det är risk att falla ur posen. Sen handlar det om att våga, att lita på kroppen men att samtidigt veta om den är redo.

Träna, träna, träna ... en dag lyckas du!

Paraply i handen eller?

Dripp dropp ...

Sommaren har förvandlats till höst, det är mörkare, kallare, blåsigare och så regnar det. Känns något för tidigt, det är mitten av augusti och skolorna har precis börjat.

Stora regndroppar och ett regn som gör oss blöta även om vi går under tak, ett fuktigt regn. Förstår du vad jag menar? Det finns lätta sommarregn, störtskurar och så det som jag försökt beskriva ovan.

För att klara mig från regnet har jag inhandlat en regnrock. En brun och fin designkappa från butiken där jag arbetar.

Minnen från när jag var liten fyller mig. Vi hade den typen av regnkläder, lika tåliga men inte lika trendiga. Tror att jag hade en solgul och så blå seglarstövlar på fötterna. Minns inte att jag blev våt genom kläderna, möjligtvis om jag plurrade.

Min nya rock luktar inte så gott, inte än. Gummilukten behöver vädras bort så därför använder jag den nya kappan så ofta möjlighet ges. Kanske även idag?

Kvällsmys

Nu sitter vi som vi brukar i soffan, husse får huvudet och jag rumpan ... mellan oss ligger Tiger.

Jag är utsedd till förste magkliare, det är en uppgift som jag bör ägna mig åt flera gånger varje dag, om inte blir någon grinig.

Så med huvudet mot husses lår och ryggslutet mot mina uppdragna fötter har vår baby brett ut sig. Han lyfter det ena bakbenet så jag kommer åt den lena magen och spinner högt, tror detta är det bästa han vet i sin "fängslade" tillvaro.

Det är körigt att ha katter, den ena ska ligga på oss och bli gosar med, den andre bredvid. So far no problems, det är bara det att de blir svartsjuka och vill helst ha hela uppmärksamheten utan konkurrens. Bäst är när de delar på sig, då myser honan hos husse och Tiger hos mig.

Blir det tvärtom så surar Tiger, trots att han är trygg med husse och godkänner honom som vikarie när jag inte är hemma.

Hej svejs

Jag har en dröm ...

Någonting som står på min bucket list och som jag sedan ungefär ett år tillbaka känt att jag verkligen skulle vilja förverkliga. Det handlar om utbildning och personlig utveckling. Just nu är det inte rätt i tiden, inte för mig som nyligen tackat ja till annat.

Jag skulle sååå gärna vilja gå en yogalärarutbildning! Många är baserade på 200 timmar under ett års tid. Inga problem kanske? För utom att jag behöver röra på mig. En del läses på distans och har intensivkurser på annan ort i några veckor för att sedan varvas med hemuppgifter. Den senaste utbildningen jag fått nys om är stationerade i Varberg/Bali ...

Vore så oerhört häftigt om jag verkställer denna dröm men som sagt inte nu, inte i år. För tillfället fortsätter jag med min egen praktik och försöker arbeta utifrån mina förutsättningar och min egen kapacitet. Det är kroppen, inte jag som bestämmer.

Har i alla fall återgått till att delvis ta klasser för lärare. Ett steg i rätt riktning. Att gå iväg med kompisar på gemensam praktik är roligt och ger annat än när jag nöter själv med mina nätbaserade lärare.

Om någon funderar över huruvida de ska testa Yogobe på nätet så säger jag bara: JA! Kompetensen är stor och utbudet brett. Jag har lärt mig så mycket som inte är självklart i en studio. Du kan testa gratis och förlorar ingenting på att ha provat. Oavsett om jag signar mig på en studio och yogar för fysisk lärare så kommer jag INTE att släppa Yogobe. Många av Sveriges (Nordens) bästa lärare kan du hitta där och det finns alla typer av träningspass, forskning, skadehantering (förebyggande och hur du tar dig tillbaka), hälsotips, diskussionsforum ... you name it.

Så min dröm ligger i vila, en dag dammar jag förhoppningsvis av den.

Må gott 

Ett mejl i inboxen

Refuserad igen ...

Jag hade det på känn, min magkänsla har signalerat. Om jag skulle blivit vald så hade förlaget meddelat tidigare.

Denna gång var det inte meningen och det gör ingenting, på riktigt så gör det ingenting. Allt är okey. Är händelser menade att ske så är de, om inte så öppnar sig andra dörrar. Jag tror på andra vägskäl.

Så jag släpper mejlet och tanken att få ytterligare en novell utgiven. Klär på mig och går till jobbet, där finns ingen anledning att fundera på sådant som inte är menat att vara. Låt istället andra bli lyckliga och få vara med om det jag en gång testat på.

Ha en skön dag