måndag 26 oktober 2020

Och jag som trodda att vi passerat småbarnsåren för länge sen

Det här med att ställa om klockan ...

I vår familj har det mest stökat till rutiner och inneburit mindre sömn, trots att tiden vridits tillbaka. Den extra timmen mellan lördag och söndag har inte våra katter godkänt i någon överenskommelse eller avtal. De känner sig överkörda och protesterar.

Inte högljutt men intensivt. För dem är det ingen skillnad, maten ska serveras på utsatt tid och nu får de helt plötsligt vänta hela 60 minuter!

Det är mig de trampar på, attackerar händer och fötter (läs Audrey på båda) och försöker väcka. Deras mat och sovklocka har ringt och frukostmagarna är aktiverade.

Nu har det gått ett par dygn men balansen är fortfarande rubbad. De behöver mer tid än vi (eftersom de inte fattar anledningen) och jag får stå ut. Förhandla om tio minuter till under täcket, en kvart.

Minns när grabbarna var riktigt små, då var det likadant framför allt på våren när ljuset betydde morgon oavsett om klockan var 05! Jag ville sova men killarna var pigga. Audrey och Stanley beter som som Astronauten och Lejonkungen gjorde då, söker uppmärksamhet först snällt och gosigt senare mer uppmanande.

Och jag som trodde att vi passerat småbarnsåren för länge sen!?





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar