Vilken skillnad det är att löpa hemma jämfört med de turer jag gjorde på vår resa. Temperaturen så klart, i morse fick jag använda betydligt mer kläder.
Skor ... ett nödvändigt ont. Vill inte springa barfota på asfalt och grusgångar. Det är en lyx att få springa barfota men då föredrar jag korallsand och det har vi inte hemma hos oss. Mina fötter mår så bra när de får andas fritt och just därför protesterade de ordentligt när jag tog på både strumpor och skor. (En vanesak nästa gång kommer de troligtvis att okeya skorna direkt.)
Trodde att det skulle kännas någorlunda enkelt att ge sig ut men där hade jag fel. Kroppen var tung och reagerade med att skicka signaler. Först höger fot, sen ljumskar och på vägen hem vänster fot.
Väntade på att knäna skulle lägga in protest men de höll sig lugna.
Bara att tänka "Kalle Anka fötter" och rulla över foten, belasta på rätt sätt och tänk bort "obehagssignaler" samtidigt som hjärnan registrerar och jag förstår att jag behöver lyssna inåt, avgöra om det enbart är obehag eller om jag behöver korta ned löprundan.
Så kan det vara. Idag var inte den bästa dagen men jag tog mig runt. Nästa gång kanske det känns lättare?
Så idag minns jag naturen, dofterna och allt som är vackert med Sverige, det som gör att jag drar på mig löparskorna och njuter.
Hej svejs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar