Det blir inte alltid som jag tänker

Vaknade på min lediga fredag och mådde skit. Hade legat med tennisboll under höger skulderblad hela natten för att mjuka upp krampande muskler. 

God natts sömn? Knappast …

Kroppen kändes svag även om den kvicknade till efter frukost. Beslöt att mitt tidiga möte borde vara möjligt. Tog bussen och en snabb promenad Avverkade mötet och tog mig hem. Tanken var att träna men då jag plötsligt upplevde ett tryck över bröstet så förstod undertecknad att det inte var ett av alternativt.

Mannen blev orolig sa: ring 1177, vilket jag gjorde och sköterskan i andra änden sa: åk in till akuten! Mitt allmäntillstånd var sänkt och mannen kände inte igen mig.

På akuten (kl 13) blev jag sittande och all planering föll. Mannen fick inte vara kvar. Så småningom togs covidtest, EKG samt blodprov. Tror de stack mig fyra ggr då blodet drog sig undan och vägrade samarbeta, hade förhöjd temp, huvudvärk och något svårt att djupandas

Ny väntan som skulle ta två timmar men blev fyra.

Fick träffa en kvinnlig läkare som lyssnade både på mig och hjärtat och sa att allt såg bra ut men att ytterligare blodprov behövdes för komplettering.

Suck ville hem, till mannen och inköpt sushi. Fick dock nöja mig med te och ostmacka. Läkaren tog mig på promenad genom korridoren för att kolla syresättning samt pust. Fick även göra squat. Blev godkänd. Hon hittade inget bakteriellt men ville ändå inte  släppa mig. Allt såg bra ut men trots det beslöt hon att be om nytt EKG.

Ny väntan och en fredagkväll i ett sterilt väntrum. En teve som kompis, många andra väntande patienter och en telefon att informera familjen med. Till slut kom nattpersonalen (en läkare och en sköterska!) och jag satt kvar. Längtade efter en bår att få lägga mig på, få vila och kanske slumra till men icke, behövde sova men på hårda stolar är detta svårt och golvet var iskallt …

Kl 01:30 när trycket över bröstet släppt och jag funderar på att skriva ut mig själv fick jag hastigt och lustigt lägga mig på en brits och vila i väntan på EKG. Kl 02 letade sköterskan läkare för att få ett utlåtande. Han kom tog ett ultraljud på hjärtat och lyssnade och sa att allt såg fint ut. Trodde att jag skulle bli utskriven men då ville läkaren hämta en kollega som också skulle titta på hjärtsäcken med ultraljud Suck, kände mig som en labbråtta och blev kladdig överallt. Till slut fick jag recept, en starkare Ipren kur, klädde mig och ringde taxi som körde mig hem, då var kl 03.

Idag säger mannen att min uppgift är att ligga på soffan och kolla på Netflix och eftersom energin är lägre än normalt så vet jag att han har rätt.