Så kan det gå

I slutet på förra veckan fick jag och en kollega i uppdrag av en arbetskamrat att gömma stora polkagrisstänger (den typen du hänger i en gran). Planen var att de skulle synas men samtidigt vara osynliga och att den personal, kollega eller student som gjorde ett fynd skulle få smaska julgodis.

Vi gömde och sen "hittade" min kollega alla stänger som jag gömt (undertecknad letade inte efter hennes eftersom polkagrisar står längst ner på min favoritlista). Vi skrattade och jag önskade de andra trevlig helg (detta var innan mina 14 timmar på akuten ...)

Dagen efter upptäckte jag en polkagris i min innerficka. Hmn ... fanns två misstänkta så ett mess skickades och samma kollega som hittat mitt gömda godis erkände. Eftersom polkagrisar inte lockar mig annat än som dekoration beslöt jag att återbruka. Slog in den lilla godisstången i julpapper och gav den till mannen i hans adventskalender.

Långt senare hördes ett duns och andra mystiska ljud. Visade sig att Audrey hittat mannens present. Nu var det inte längre godis utan en leksak som hamnat under bordet och som honkatten busade med.

Samma polkagrisstång har nu återbrukats och vandrat från person till person innan den hamnade på golvet och blev en kattleksak, så kan det gå!