Härom dagen skrev jag om mina funderingar kring meditationsställningar. Helt klart för mig är att jag inte sitter 100% bra. Höfterna morrar och pockar på uppmärksamhet, de är inte så öppna att jag kan placera benen i lotus och låta knäna vila mot mattan, långt ifrån.
Minut läggs till minut och för varje vecka ökar den tid då jag ska sitta helt stilla, då måste också sittställningen fungera. Skam den som ger sig, jag ska fixa detta!
Igår fick jag tips från en vän, idag experimenterade jag men fortfarande saknas pusselbitar. Okey, jag är ivrig, vill mycket och hoppas på ett flow på en gång men ... nu kämpar jag faktiskt. Tanken har fladdrat förbi, den att jag inte behöver pressa mig mer men den släpper jag lika fort som den kommer.
Jag är mitt i kursen och kanske är detta min Hellweek? Det är bara att bita ihop, använda min kreativitet och söka ny kunskap.
Idag har jag kollat upp alternativa sittställningar, de som är snällare mot kroppen. Jag har lovat mig själv att testa. Om jag ska kunna sitta dubbelt så lång tid som jag gör nu så behöver kroppen få mer frid, den mentala resan kan bli tillräckligt ansträngande.
Så här finns inga tankar på att ge upp eller kasta in handduken. Jag tar en dag i taget och hoppas att kroppen och jag kommer överens om en sittställning som fungerar.
Namasté
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar