En tretår ... det mindre kafferepet

Jag kan inte låta bli att bjuda på ännu ett kapitel ur Husmoderns presentbok från början av 30-talet. Med ett leende på läpparna läser jag om dåtidens vett och etikett och tänker att vissa sociala normer lättats upp och förbättrats medan andra kanske vore trevliga att hitta tillbaka till.

En tretår

Med denna rubrik ha vi velat beteckna en av de roligaste, 

minst konventionella och mest traditionella bjudningar, 

som vi äga i Sverige: det mindre kafferepet. 

Man samlas några förtrogna vänner kring en kaffekopp, 

nej, förlåt, tre, och låter tungan arbeta i kapp med händerna, 

ty alla har sitt handarbete med. 

Och hatten tar man av i tamburen.

Välfägnaden är uppdukad på ett bord framför soffan

och i den taga de två förnämsta gästerna plats.

Doppet kan bestå av fem sorter:

Vetebröd

Gräddkransar

Korintkaka

Annas sockerkaka

Fina små skorpor

Alla ni som firade Den internationella tantdagen hade kunnat göra det på detta sätt!? Om du som jag tycker att det lämnar en besk eftersmak att bedöma dina vänner efter hur "rika" de är så tycker jag att vi skiter i den regeln. Jag förordar fri placering.

Helt ärligt så platsar jag inte för fem öre. Fikabröd existerar knappt i vårt hem (om inte mannen varit förbi konditoriet och handlat). Vår frys och vårt skafferi innehåller ingredienser att baka godsaker av men det görs sällan ...

Jag platsar inte heller vad gäller intagandet av sötsaker, dricker hellre en stor latte som den är eller en espresso. Jag har inga problem att bjuda in och visst kan jag baka om det förväntas men fem sorters fikabröd!?

Så har vi handarbetet, där kan jag hålla. Jag skulle kunna ta med mig materialet till en ny hatt, problemet här är snarare mina vänner ...

Men om jag gör en grej av Tretåren som att allt handlar om en lek då fungerar konceptet. Alla kan se det som en maskerad. På med hatt och medtag något att pilla med, att få tungorna att arbeta lär vara det minsta problemet.

Hej svejs!