När jag var 22 år så köpte jag min första lägenhet, alldeles själv. Med fast arbete i Stockholm så fick jag lån på i stort sätt hela summan minus ett topplån på 10 000 kr.
Faktiskt så tror jag att det var enda gången som min pappa frivilligt tog sig till telefonen (han avskydde dessa) för att ringa mig samt kolla om jag hade koll på läget. Efter att ha ställt de frågor han ansåg vara nödvändiga så fick jag godkänt.
I dagarna skriver Astronauten kontrakt på sin första riktiga och egna lägenhet. Han har sprungit på visningar och bollat en del med mannen. Räknat och kalkylerat. För honom har det varit svårare då 15% av summan inte längre ingår i den del av lån som banken godkänner (trots att han har ett bra arbete och en schysst lön). Så för att han ska slippa topplån stöttar föräldrarna och supportar med tanke att han ska betala tillbaka enligt hemmasnickrad återbetalningsplan.
Lillebror/Lejonkungen tycker att det borde vara rättvist, om vi hjälper brorsan så borde vi väl även hjälpa honom ... med lägenhet i London! Ooops ... skulle inte tro det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar