Det är spännande med "hantverkare", eller så är det inte det. De verkar vistas i en egen tidszon och förvänta sig att andra ska vara hemma och finnas till hands när de behöver men åt andra hållet är det mindre viktigt? Jag fattar inte logiken i detta.
Igår skulle ett företag komma för att göra ett grävarbete, något som inte vi utan vår vägförening beställt, det hela gäller ett rörarbete. Våra är okey medan hus har anmärkningar och behöver åtgärdas. Alla rör byts ut på samma gång och den tanken motsäger vi oss inte, det blir enhetligt i vårt lilla villakvarter. Enligt utskick och mejl skulle "arbetarna" dyka upp direkt på måndagsmorgonen och behöva en dag utanför oss, innan de fortsätter till nästa fastighet. Mannen svarade att det fungerade då han kunde arbeta hemifrån.
Tror ni att de dök upp? Nej.
.JPG)
Saker kan inträffa och planer behöver emellanåt ändras men i vår värld så meddelas detta, åtminstone via mejl eller ett kort telefonsamtal. Gjordes det? Nix.
Att vänta innebär ofta att sätta annat på "vänt", vilket blev precis vad som hände hemma hos oss. Plötsligt fick även jag ändra mitt schema eftersom mannen hade digitala möten inbokade och dessa kunde enbart genomföras från hans kontor i källaren.
I morgon (vilket kommer att vara idag när du läser detta) är mannen på arbetet och jag måste styra om hela mitt schema ifall grävarbetet skjuts fram. Känns sådär. Tycker att agerandet är både nonchalant och oschysst, så långt ifrån hur vi skulle bete oss. Just nu spelar det dock ingen roll (... vad vi tycker). Gilla läget och acceptera situationen är vad allt handlar om och det fixar vi.
Ja, ja så kan det bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar