Jag hade planerat in att träffa en god vän över en fika när plötsligt den lysande idén luftades och vi beslöt att leta fram våra skridskor. Så ut i förrådet och gräva! Hittade det jag sökte och drog på mig lämplig klädsel. Hojtade hejdå till familjen och trippade iväg till stadens Svandamm.
Bland småbarnsföräldrar och änder åkte vi runt runt och snackade, två kvinnor mitt i livet. Kändes som vi var på lekfullt äventyr. Vi pausade och smuttade på lite glüwein för att senare äntra den oplogade dammen och åka runt, runt åt motsatt håll.
Vilken mysig dag med luftning av både kropp och själ. Se bilden framför dig: en frusen damm fylld av skridskoåkare och änder, på höjden ovan syns slottet och runt hela härligheten passerar både bilar och människor.
Jag minns en elev för många år sedan som storögt tittade på mig när jag sa att även jag skulle åka skridskor. I hans värld kunde inga "tanter" glida runt, än mindre spela bandy. Den lille killen hade lärt sig att endast pappor, killar och män idrottar. Jag chockade honom på många plan ...
Tillbaka till dagen, när vi åkt oss nöjda promenerade vi iväg till ett fik vi aldrig testat. Vi beställde och satte oss sedan ned i våra överdragsbyxor för att fortsätta att bara vara, snacka ännu mer och njuta av nuet.
Alla borde få ha en sådan skön dag som jag haft, minst en gång i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar