Idag kommer han hem, den förlorade sonen ... eller vaddå? Kanske bättre att kalla honom den frånvarande sonen? Ni som läser min blogg vet att killen går under synonymen Lejonkungen.
Nu är äventyrslustan stillad för några veckor och grabben är redo att vila i familjens sköte.
Hela dagen sitter han på något plan eller väntar på att få gå ombord och så fort jag stängt butiken så tar jag vår bil och styr mot Arlanda. Mannen är på kurs så jag får agera för två.
Ska bli helt underbart att få krama om "vår" återvändare från Kanada.
Om jag nu hittar till terminalens parkeringshus och vidare in i ankomsthallen?
Sanningen att säga så blir jag smått nojig. Jag vet att jag självklart fixar detta men eftersom det är så sällan jag kör så infinner sig en irriterande tanke, den måste motas och stängas ute. Kommer jag att fixa uppdraget nu när mannen är borta och jag är ensam ansvarig?
Klart att jag hittar! Har varit där tidigare, många gånger. Jag kan läsa skyltar och följa anvisningar. Varför ska jag då tvivla? Det här är inga problem!
Ikväll möts vi igen, mamman och hennes yngste, sååå nice! Längtar!
Kram!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar