Den speedade varianten av mig lämnade oss igår efter graffitimålningen och har efter det knappast varit saknad. Att hon virvlar in och rör om i grytan är spännande men det räcker alldeles lagom med några månaders mellanrum.
Igår vaknade jag och såg solen återigen skina in genom vårt sovrumsfönster. Fick en stark lust att fixa frukost, öppna en av rutorna i köket och klättra ut för att mumsa, sittandes på byggnadsställningen. Dingla lite med benen och titta ner från taket. Skapa lite magi i vardagen.
Steg in i köket och såg alla de blå backar vi fyllt med finare glas på fönsterbrädet, en mur ... tydligen inte meningen att jag skulle ut på äventyr (lusten att röja flyktväg var lika med noll).
Istället arbetade vi oss strukturerat framåt, betade av uppgift efter uppgift och även om todolistan fortfarande är lång så ligger vi i fas. Jag kunde till och med ta mig en timmes rast ute i solen och umgås lite med grannarna!
Mannen monterar ned allt som till exempel hyllor och sängar. Sedan några dagar så sover vi på golvet, det är som att vara på läger. Mysigt!
Under dagen får vi nycklarna till huset och kan köra någon vända med finare glas och växter. Göra en sista check och bestämma var möbler ska placeras så de kan märkas innan flyttfirman dyker upp på tisdag morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar