Så kom dagen då vår Tiger skulle få gå ut ... eller om sanningen ska fram så har Lejonkungen redan låtit katten löpa mer eller mindre fritt. Det sägs att sonen höll koll på vår fyrfota vän och kanske är det sant alternativt så körde Lejonkungen lite fri uppfostran?
Eftersom både jag och mannen var hemma så beslöt jag att det var helt okey för Tiger att få kliva över tröskeln. Lejonkungen spände ögonen i oss och talade om att ett koppel inte var att tänka på.
Jag öppnade altandörren från vårt sovrum och ut klev katten. Nosade intresserat i trappans hålrum innan han upptäckte en väg in under den stora altanen. Trångt, trångt men vill man så går det! Hux flux var vår stora katt försvunnen.
Jag gick runt och konstaterade att ingen annan väg fanns att ta sig ut. Plockade fram mina anatomiböcker och började läsa. Hoppades att vår pälsbeklädda familjemedlem inte skulle fastna under altanen.
Timmarna gick, Tiger syntes inte till inte ens när jag och mannen satte oss för att äta lunch? Det var först senare på eftermiddagen katten trippade förbi mig på min filt. Jag slog följe och hängde på. Vår tomt är ett äventyr för katten. Äntligen får han röra sig fritt!
En tur runt poolen och sen försvann han in under vinbärsbuskarna vilka är så täta att det är omöjligt att se in. Same, same but different.
Det var ingen nöjd kille som lyftes in av sin matte någon timme senare, har Tiger fått smak på livet så vill han ha mer. Hjälpte inte att jag sa att det kommer fler dagar, att han kommer att få gå ut så mycket att han blir less på vår trädgård.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar