Jag älskar verkligen solen och värmen men ...
medaljen har också en baksida. Det mesta i livet är bäst i lagom doser, att överdosera är mindre bra.
Härom dagen var jag med om att tre personer i min närhet reagerade på den värme som omsluter oss. Kroppar som kollapsade på olika sätt. En av de dessa mötte jag i butiken. En kvinna snubblade till, jag trodde hon trampade snett och frågade henne hur det gick?
Hon svarade att hon inte visste vad som hände men att hon inte alls mådde bra. Jag hjälpte henne till en stol. Benen rörde sig men hon hade ingen styrsel, dessutom blev hon rädd. Situationen liknade kraftigt blodsockerfall.
Kvinnan sa att hon mådde illa. Jag hämtade ett glas vatten och fick hjälp med hink och pappersrulle. I mina ögon var detta en reaktion på överhettning, typ solsting. Hettan var tryckande på gågatan utanför entrén.
Kvinnan kräktes och bad om ursäkt trots att det absolut inte fanns något att be om ursäkt för. Själv kände jag att hon inte fick lämna butiken utan sällskap, inte i detta tillstånd. Hon behövde medicinsk hjälp. Jag sprang över till Apoteket och köpte resorb. I små klunkar drack kunden drycken och piggnade långsamt till. Vid det här laget kände hon att det bästa vore att åka in till akuten. Relativt nyopererad och med en långpromenad i gassande sol i bagaget. En kropp som ansträngt sig mer än vad den klarade. Kvinnan ringde efter en taxi till sjukhuset.
Vi fick vänta länge, den första bilen kom aldrig ...
Det var en piggare och tacksam kvinna som lämnade butiken. Hon undrade hur hon kunde tacka mig mer ordentligt? Genom att hjälpa någon annan som mår dåligt blev mitt svar.
Om jag skulle braka eller någon i min närhet så önskar jag att andra agerar som verkliga medmänniskor. Det är viktigt att vi tar hand om varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar