Tålamod att orka vänta

Jag är en doer, en som aktivt "gör". Planering är något jag lärt och lär  mig, precis som struktur MEN i slutänden litar jag på min "härochnu" förmåga, att agera i stunden där jag är. Fungerar hyfsat i de flesta situationer men mindre bra i andra.

Som det här att göra film ...

Spela in är enkelt (!?) men när det senare kommer till redigering, klippning och ljud så får jag kavla upp ärmarna. Mina kunskaper är (ännu) inte i harmoni med vad jag vill förmedla.

Oftast sätter jag tagningen på första försöket (tänker att det är good enough och att resultatet duger, att JAG duger), praktiskt och bekvämt eftersom jag slipper göra om men antagligen mindre bra (för min utveckling).

Om jag jämför mig med mannen så är det han gör betydligt mer genomtänkt. Han planerar, En tydlig strukturerad ide' växer fram, alla aspekter synas, det utvärderas med jämna mellanrum och en reservplan finns självklart i bakfickan (ifall något oförutsett skulle inträffa).

Skjuta från höften är min superkraft och jag är tacksam över den. Att göra om, göra om igen och så ytterligare sjutton gånger fungerar enbart när jag är oerhört motiverad ...

Min utmaning just nu är att stå ut med att inte kunna, att ändra och prova ytterligare en gång samt att orka vänta till resultatet är tillräckligt proffsigt.

Så tacksam över alla som stöttar och hjälper mig att växa och utvecklas! Ingen nämnd och ingen glömd. NI vet vilka ni är. Love you! ❤️