Det finns stunder då jag tänker att min kropp inte är rätt dimensionerad. Ja du hörde rätt. Många gånger handlar det om att armarna känns för korta. Jag har visserligen lång rygg och kortare ben, vilket eventuellt kan innebära att även mina armar är kortare? Eller???
Oavsett så har jag slutat tänka så, min kropp är som den är och det är okey. Att mina armar emellanåt har upplevts korta kan också bero på att spänningar sätter sig i nacke, skuldror, axlar samt övre rygg på mig. Vi skulle kunna säga att jag generellt mer fungerar som en man (haha). Kvinnor samlar oftare på sig stress i höfter.
Igår planerade jag veckans hatha vinyasa klass. Tema är våra olika chakran och idag börjar vi arbeta med vattenelementet, center strax under naveln. Skapelse och kreativitet. Det blir flöden, flow och mycket höfter. Hur som så får jag emellanåt skrattattacker när klasser spånas fram, denna gång på grund av att jag arbetade i underkläder. När jag pulserade mellan uppochnervänt bord och dandasana så klädde jag ofrivilligt av mig. Varje gång jag skulle dra rumpan bakåt mellan händerna så snuddade den golvet och trosorna drogs nedåt. Oj! Vill inte gärna strippa under klass ...
Måste jag skapa ny sekvens?
Så igår körde jag igenom klassen i yogakläder och då satt plaggen där de skulle utan att jag behövde komma upp på fingertopparna eller sätta händerna på en förhöjning, typ block.
Kroppsnära kläder är med andra ord smart att använda just i denna veckas flöde ... om du som jag har "korta" armar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar