Fem dagar utan sol och då kom hösten. Från en dag till en annan, färgades trädens blad, inte alla men många. Inte på vår tomt men utanför. Och på vissa sträckor längs ån är det fortfarande grönt vilket jag gissar har med vattnets temperatur att göra.
Kaprifolen på altanen blommar fortfarande, den ger inte upp. Vaknade till liv i våras (efter en mild vinter då den höll sig grön), bjöd på de första blommorna i maj och därefter har den fortsatt leverera.
Nu är vi inne i den vackraste delen av hösten (enligt mig), den tid då färgerna sprakar och en del löv singlar ner till marken medan andra krampaktigt hänger kvar. Jag älskar när det är både och, när drivor av färgade löv syns både under träden, på trottoarer och vägar samtidigt som trädkronorna fortfarande är halvklädda.
När solen skiner är det varmt och utomhusarbete i trädgården blir en välkommen paus (från det egna arbetet). Listan är lång på vad som ska hinnas med men om vi arbetar en eller två timmar per dag så hinner vi med god marginal.
Mörkret faller och lyckan att tända ljus infinner sig. Höstmyset är här för att stanna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar