När något händer hemma hos oss så är det rätt ofta som våra misstankar riktas mot den lilla prinsesslika kattungen Audrey. Den kvicka, snabba, nyfikna, smarta och vilda familjemedlemmen som berikar oss med skratt, leenden samt en eller annan suck.
Hon är överallt och ingenstans på samma gång. Turbo kallar vi henne. Det finns gånger när inte ens Stanley hinner med, när han står nedanför trappan tillsammans med mig och mannen och tänker att A är nere, vi såg henne ... nyss. Så hörs ljud från övervåningen och vi undrar alla tre hur sjutton hon hunnit dit?
Lilla damen beter sig som en hund i det avseendet att hon gnager. Troligtvis ska hon tappa sina mjölktänder och få nya permanenta. En kasserad kartong stod i hallen för att slängas, den står fortfarande kvar men nu på obestämd tid. Bättre att A biter sönder den än plastfodral runt vinylskivor.
I ärlighetens namn så vet vi att även S passar på att bita och gnaga på kartongen ... eftersom A tillåts (annars håller han sig till husets regler).
En liten, liten dalahäst som endast är 2,5 cm hög valdes tidigt ut som leksak av A. När ena benet knäcktes plockade mannen bort hästen. Och först igår lyckades jag limma och laga. Miniatyren kommer aldrig att bli sig själv igen men har trots sin omilda behandling mirakulöst överlevt.
Värre är det med den vita musen (As favorit) ...
Så allt som är lagom stort, som studsar eller rullar intresserar vår leksugna tjej.
- vindruvor
- cocktailtomater
- sladdar
- snören
- kulor
- bollar
- korkar
- gardiner, filtar, fällar (roliga att gömma sig i)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar