Jag yogar varje dag och försöker öppna upp och stärka de muskler och kroppsdelar som är svagare hos just mig. Ökad rörlighet, styrka och balans, det går framåt och jag känner mig glad.
Så har vi mannen som en gång i tiden tränade varje dag, främst bollsporter men även skidåkning och löpning. Idag är han mer en soffpotatis än ett träningsfreak. Skojar om att han går på sin fantastiska grundkondition, den han skaffade som barn, tonåring och yngre vuxen ... typ fram till dess att vi fick barn.
Det har hänt tidigare och nu inträffade det igen ...
Jag lekte med mitt älskade yogahjul, testade än en gång att sitta som Charlie Chaplin i djup squat uppe på hjulet. Inte lätt med mina höfter men skam den som ger sig.
Så på´t igen, träna och träna. Hjulet är runt och rullar lätt. Ena benet upp är enkelt, svårigheten uppkommer när jag ska lyfta andra benet och placera foten ovanpå hjulet utan att tappa balansen. Har tidigare fuskat lite med stöd för att komma upp men idag skedde det: jag kom upp!
Vingligt balanserade jag likt en groda. Klev av hjulet och gick in till mannen för att visa. Då ville han prova. Jag överlämnade hjulet och karln kliver direkt upp i sittande ställning!?!
Utan att öva klarar han att balansera. Fötter och knän var inte lika utåtvinklade som mina men vad spelar det för roll? Bara så där ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar