lördag 11 november 2017

En början i moll och slutet i dur


Det blir inte alltid som jag tänkt mig, igår när vi vaknade så mådde mannen allt annat än bra. Illamående med en mage som "exploderade" och frostig?! Från ingenstans kom det "onda" och vi fattade noll. Ingen förvarning och inget virus runt ikring vad vi visste. Skulle han bli sjuk nu??? Eller hade han ätit något som behövde lämna kroppen?

Igår var dagen för partyt med stort P. Vi skulle flyga till min hemstad och besöka Hollywood. Allt var klart, väskorna var packade så vi behövde bara äta frukost. Eller? Mannen fixade inte det, ville inte stoppa något i sin mun, ville bara veta om kramperna i magen skulle försvinna lika snabbt som de kommit.

Allt slutade med att vi klädde oss och åkte iväg till flyget med alla väskor. Väl på Arlanda beslöt mannen att vända hem och lägga sig medan jag satte mig på planet ... det blir verkligen inte som man tänkt sig alla gånger.


Trots att syrran förberett det mesta så fick jag äran att vara med och fixa det sista. Sen skulle vi förvandla oss. Började med håren. Syrran tryckte in sitt stora hårsvall i en peruk medan jag och hennes man sprayade varandras kalufser med färg allt medan "pressfotografen" förevigade händelsen.
Jag klistrade lösögonfransar på syrran och hon sminkade mig (där går gränsen för min comfortzone). Dags för outfit. Let the party start!

Gårdagskvällens gäster fick gå på röda mattan, mingla, äta gott, leka och dansa. Fest och glamour i Hollywood. Vilken kväll! Vilken natt!

Vaknade i morse med Helena Bonham Carters bruna kalufs. (La en handduk över kuddarna i natt ifall den skulle lämna spår). Dags att lämna tillbaka den. Duschen nästa.


Önskar er alla en skön Fars Dag!




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar