De få dagar jag arbetar mellan klockan tio och fem går att räkna på ena handens fingrar (under en månad). Dessa dagar jublar jag inombords (när jag får gå hem), plötsligt så känns det som att jag har ett liv!
För många år sedan då jag jobbade inom special undervisningen tyckte jag att klockan fem var extremt sent ...
Allt är relativt.
En av mina nuvarande kollegor arbetar timmar på ett av Arlandas caféer, hon tycker att hon slutar tidigt när det är hennes tur att stänga butiken halv åtta.
Som sagt ALLT är relativt.
Igår njöt jag av min "tidiga kväll" eftersom jag inser att det lär dröja till nästa gång. Kände mig tacksam och lyckligt lottad samtidigt som jag vet att mitt nuvarande schema är en sak som jag vill bort ifrån. Hos mig finns det en stark längtan efter mer frihet vad gäller just tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar