Plötsligt händer det ... igen!
På den tidiga morgonklassen i studion dyker det upp en senior, en kvinna jag aldrig sett tidigare. Mitt hjärta fylls av värme och lite förvåning. Det är så sällan som yogisar i hennes ålder dyker upp på öppna klasser (i alla fall på de jag går).
Tänkte "heja dig damen!"
Kan inte stoppa fördomar som fladdrar förbi, de som undrar om hon tar sig vatten över huvudet denna morgon? När klassen sätter igång så har jag ingen aning om hur det går för henne, jag är som vanligt i min privata lilla bubbla. Det är inte förrän vi står i trikonasana/triangeln som jag märker att vår lärare rör sig i rummet och jag förstår att hon både assisterar och hämtar props/hjälpmedel.
Absolut ingenting ovanligt. Assist är bra, det hjälper oss att utvecklas, att hitta rätt och props bör användas om vi känner behov av detta.
Efter klassen har damen en fråga till vår lärare, hon får svar och sen börjar hon och jag prata. Det visar sig att på den studio i Helsingfors där hon tidigare yogat så användes inga props, hon har med andra ord aldrig kommit i kontakt med vare sig block, band eller bolster. Vi pratar lite om anledning till att använda hjälpmedel kontra varför vissa väljer bort.
Så berättar jag att senioryoga är något jag funderat mycket på och tänker satsa en del av mitt utövande i. Vi byter mejladresser och plötsligt har jag fått ytterligare en kontakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar