onsdag 22 augusti 2018

Förr eller senare får jag städa efter mig själv


När jag inte vet hur något bör göras och det inte finns någon att bolla med så löser jag problemet på mitt sätt. Många gånger fungerar detta alldeles utmärkt men det finns tillfällen när det går mindre bra.

Igår fick jag reda ut en tidigare problemlösning ...

Plats: jobbet
Vad: ny storbild behövde bytas i skyltfönstret

Minns förra gången, den då det var första gången med just textil plansch och "metallhållare" som skulle sitta i övre samt nedre kant. Ingen instruktion och en metallist som inte var lik någon annan jag träffat på. Att fästa listerna på planschen blev mer eller mindre omöjligt. Tyget gled ...
Så jag gjorde det enda rätta, använde dubbelhäftande tejp.


Igår skulle planscherna bytas och det var dags att ta ut den gamla för att placera en ny fräsch höstbild i metallisterna. Enklare sagt än gjort. Det var stört omöjligt att öppna listen, gick inte ens att bända
upp den. Den dubbelhäftande tejpen fungerade som superlim!

Snillen spekulerar ... en kollega och jag kliade våra huvuden och försökte på alla sätt att få upp en liten liten luftficka så vi skulle kunna bända upp eländet.

Säger bara, skam den som ger sig. Energin rann ur oss men inte viljan att lösa problemet. Några extralister fanns inte så det var bara att släppa lös kreativiteten och helt plötsligt gav listen med sig! Dags att skrapa bort tejprester, placera bilden och sen hänga upp den i skyltfönstret.

Gör om och gör rätt. Nästa gång kommer det att gå så mycket enklare, då när vi slipper brottas med dubbelhäftande tejp i form av superlim.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar