Vi har funderat på om vi ska döpa den där demonen som flyttat in utan att vi bett om det. Kanske lika bra att han får ett namn!? Kanske blir han mindre "farlig" då? För det är en han i allafall enligt mannen.
Först tänkte min älskling att "den oinbjudne" skulle benämnas Sune (inte efter min farfar eller killen i de kända barnböckerna) utan antagligen bara för att det namnet dök upp i mannens huvud när jag frågade. Så kom han på att det inte alls var någon bra ide', Sune är nämligen ett smek/öknamn Astronauten gett sin lillebror Lejonkungen när han tycker att brorsan är lat ...
Vi hamnade tillbaka på ruta ett och inser att demonen fortfarande är namnlös. Får väl sova på saken, vissa problem löser sig själva efter en god natts sömn (bristvara hos mannen men betydligt bättre hos mig).
Och det här med sömntabletter ... nej tack! De ger ångest, inte bättre sömn 😳🤔🙈 så mannen fortsätter med sina kvällsritualer: restorative, spikmatta, mindfulness och sömn appar. Själv somnar jag oftast ovaggad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar