Mamma, var är du?

                                                 

                                             

Igår tillbringade jag över en timme i skogen, tog en morgonpromenad i regnet efter frukosten. Det finns framför allt en stig som undertecknad vandrar och för att få en lagom lång tur så gick jag två rundor.

Morgonen doftade blött gräs och fåglarna kvittrade. Under tiden fötterna rörde sig framåt scannades växter och träd av. Konstaterade med en nick att där var X och där var Y. Helt ärligt noterade jag ännu en gång att jag har rätt bra koll.

Så dök en "bekant" blomma upp men namnet kom inte automatiskt. Vad var det nu den heter? Ville ropa:
Mamma, var är du?

För hon hade vetat. Mamma som kunde alla träd, blommor, stenarter och för den delen även de flesta svampar. Mamma som lät oss pressa växter och göra små böcker när vi var små och vetgiriga. Det är hennes förtjänst att jag kan vad jag kan.

Den där växten i skogen måste googlas. Mamma kan inte längre svara, hon är i himlen. Kanske viskade hon svaret men just igår hörde jag inte. Kanske kommer blommans namn till mig i sömnen? Det visar sig.