Inom loppet av 24 timmar så har jag mött en av våra äldre kunder tre gånger. Vi kan kalla henne Gunborg, 91 år. Denna kvinna är antagligen en av de äldsta och trognaste kunder som vår butik betjänar.
Med rollator och ögon som knappt ser möter hon omgivningen ödmjukt. Ber försiktigt om hjälp och är sedan oändligt tacksam för minsta lilla. Det finns kunder och det finns kunder, Gunborg är en att älska.
Jag frågade henne idag hur mycket eller lite som hon ser? "Inte mycket. Jag behövde operera det ena ögat, läkaren råkade tappa linsen i golvet ... plockade upp den ... men satte sen in linsen bakochfram. Jag ser inget med det ögat. Sen blev det andra ögat sämre. Nu ser jag knappt något."
Oops, händer sånt? tänker jag. Gunborg verkar allt annat än bitter, pratar om eventuella läkarmisstag som om det vore en bagatell. Så berättar hon att mannen dog för 25 år sedan och att det varit ledsamt, det var ju nu det skulle leva!
Hur skröplig Gunborg än verkar så utstrålar hon en hel del girlpower eller om du hellre föredrar ordet #TANTKRAFT.
Hon berättar om vänner som dör ifrån henne samt barn och barnbarn som bor på annan ort. Ensamheten har blivit påtagligare men Gunborg klagar inte. Maten är god och mitt i samtalet säger hon att en man som äter på samma seniorrestaurang vill bjuda ut henne, ja eller hem till sig.
"Ska du på date?", frågar jag.
"Nej, det blir inte av, jag vill inte. Han är trevlig men nej tack"
"Känns det bra att bli uppvaktad?", undrar jag nyfiket.
"Nä ... jag är inte intresserad"
"Men som vän bara?", undrar jag och tänker på alla hennes kompisar som dött.
"Nä, jag är nöjd", svarar Gunborg.
Så kommer hennes färdtjänst taxi och jag vinkar hejdå. Mitt hjärta är fyllt av värme för denna tant. Så skör men ändå så kraftfull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar