Nä, inte jag och mannen, inte heller jag och Lejonkungen. Ingen annan människa är inblandad, det är min mage som är tvärförbannad på mig. Eller är det kanske mina tarmar?
Kaffe. För mycket. Att jag aldrig lär mig!?
Tog en espresso efter lunch som jag brukar med Lejonkungen och sen kom smärtan. Antagligen mer magsårsvarning än något annat. Som om kaffet fräter inifrån.
Jag tog en garviscon tablett och gjorde mig redo för trädgårdsarbete, rensa ogräs och gräva upp en stor humleplanta med rötter i samma storlek som min handled. Att sitta på huk och emellanåt resa på sig irriterade mitt mellangärde och jag insåg att det klokaste varit att gå in och vila.
Gjorde jag det? Nej.
Att gräva var heller inte den bästa uppgiften men humlen har behövt komma upp länge, för att flyttas till ett mer lämpligt ställe. Igår hade jag avsatt tid. Något sammanbiten slutförde jag mitt arbete och vattnade de flyttade plantorna sen vilade jag.
Nu är det kaffeförbud ett tag framöver. Kroppen får bestämma, jag lovar att lyssna. Min plan är att vi ska bli bästa vänner igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar