söndag 4 oktober 2015

Till kanelbullens ära

Igår vad det Kanelbullens dag.
Jag har världens bäste man, han överraskade med  bageribakade bullar!
För jag är inte någon huslig fru. Vi har inte någon frysbox som är fylld med hembakade kakor, bröd eller just bullar.

Visst har det inträffat att jag bakat, för tro det eller inte men jag kan...har bara ingen lust.
Så de gånger miraklet faktiskt sker så hävdar mannen att han måste rita ett kors i taket.
I helgen slapp han och istället blev jag den som fick se fram emot att mumsa på makens inköpta bullar.

Det fanns en tid när jag älskade att både laga mat och baka, under min uppväxt och sen när kidsen var små och vi hade vårt stora lantkök men det var då.

För något år sen när jag arbetade mycket och tänkte att det var synd om mina tonårsgrabbar som inte hade en traditionellt huslig svensk mamma som gjorde kanelbullens dag till fest så inträffade just detta:

Jag kommer hem sent, är trött och det första jag möts av är en underbar doft av nybakat. Äldsta sonen hade tillsammans med en kompis kommit på att de skulle baka bullar.
Wow, vilken stolt mamma jag var då (och fortfarande är)! Killar kan, framför allt när de inser att om något ska hända så måste de själva se till att fixa festen.


Jag växte upp i ett väldigt jämställt hem. Mina föräldrar var lärare och hjälptes åt. Pappa som arbetade på gymnasiet brukade försöka fixa så han fick lektionsfria fredagar under ett par år när vi gick i låg och mellanstadiet.

Det var magiskt att komma hem ifrån skolan under den här perioden. Pappa kunde allt. Emellanåt fick han för sig att baka bullar, då var hela köket överfullt av kaneldoftande godsaker. Han nöjde sig inte med en sats utan gjorde flera när han ändå var på G.


Mamma bakade också; grahamsfranska, formbröd och saftigt smarriga kanellängder. Mindre lustbetonat bakande, mer för att det behövdes och aldrig mer än en sats i taget.

Händer dock att sönerna hintar om vad de önskar. För något år sen fick jag denna bok:


Inte alltid helt lätt att ha en mamma som är "annorlunda" och helt olik sina systrar när det gäller bak. 

Så här och nu lovar jag familjen att till jul kommer jag att fylla frysen med diverse bakverk, för i år firar vi hemma. Så den som väntar på något gott... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar