Vad gör vi med duvan?

Höststäd i innerstan. Idag har vi umgåtts med våra grannar hela förmiddagen. Det har klippts med sekatör, räffsats löv, burits trädgårdsmöbler och förberett alla rabatter för vinter.

Metrologerna lovade regn för några dagar sedan men efter en varm och mulen morgon bröt solen fram bakom molnen.

Vi är lyckligt lottade med trevliga grannar. En städdag är därför sällan jobbig utan mest trevlig. Vi hinner både prata och fixa.

Dagens stora fråga: Vad gör vi med duvan?

I en av rabatterna satt en stor, fet duva. Ena benet var brutet och vingen hängde slappt. En granne ringde kommunen och frågade om det finns någon som kan plocka in skadade fåglar? Nej. Svaret blev att vi själva kunde döda fågeln alternativt kontakta en jägare.

Hemma hos oss finns två naturliga fågelavlivare. Problemet är att katterna inte vill umgås med alla våra grannar samtidigt och framför allt inte i koppel. Det hade kunnat vara en lätt sak att låta Tiger eller Ravelli fixa ... om vi fortfarande bott på landet.

Så nu fick vi gemensamt fundera på hur vi humanast skulle låta duvan somna in? Slå en spade i huvudet på den? Men om vi missade och skadade den mer ... Vrida nacken av den? Ingen anmälde sig frivilligt.

Duvan huserade fritt i rabatten och vi andra arbetade. Funderade. Arbetade och funderade lite till. Kändes inte bra att lämna duvan åt sitt öde, den skulle långsamt svälta ihjäl, det är djurplågeri. Någon måste ta på sig uppgiften som bödel men ingen kände sig manad.

Grillen tändes och vi plockade fram både hamburgare och korv. Då kom hjälten! Mannen som arbetat hela förmiddagen och bara skulle komma hem över lunch (innan han återvände till jobbet). Frun frågade och han sa inte nej. Vi andra slapp.

Jag är tacksam och tror att alla grannar känner som jag. Nu vilar duvan i sin grav och spanar ned på oss från sin himmel.

Vi andra avrundade gårdsstäden med en gemensam grilllunch. Nu blir det en skön promenad i det vackra höstvädret.

Ha det!