Vissa arbetsdagar möter jag kunder som berör mig mer, så var det igår. In i butiken kom en liten tant med sin rullator. Hon tog god tid på sig att kolla in sortimentet. Stuvade in sig och rullatorn i hissen och checkade av övervåningen för att en god stund senare komma tillbaka ner till mig.
Tanten ville ha smakråd. Valde en kjol och en stickad top och tryckte in sig och rullatorn i provrummet. Nu tog det tid för utrymmet var knappt. Jag fick vänta. Så drogs draperiet åt sidan och där stod hon, kvinnan som fick mig att tänka på Pippi Långstrump och hela Sveriges Dagny.
Vad som tilltalade mig med denna tant var hennes acceptans och sköna inställning till sig själv:
" Jag vet att jag är gammal, ska fylla 97 år och att kjolen nog är i kortaste laget men det gör inget. Jag har snygga ben"
"Det är viktigt att acceptera hur vi ser ut ... det går ändå inte att göra något åt skavankerna"
"En kompis till mig tycker att jag borde permanenta håret ... nä ... varför skulle jag göra det? Mitt raka spretiga hår duger"
"Jag fyller snart 97 år så därför ska jag köpa något fint till mig själv. Jag kan ju inte gå i jeans jämt"
"Min dotter är bortrest men när hon kommer hem så ska vi gå ut och äta. Jag har sagt att jag inte vill ha någon present ... jag fyller ju inte ens jämnt."
Det var en fröjd att prata med denna lilla kvinna. Kläderna satt perfekt och hon gav sig själv en present genom att unna sig lite snygga kläder.
Vilken Tantkraft hon utstrålade! Jag har fått ytterligare en positiv förebild.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar