När jag var i samma ålder som Lejonkungen gick jag en modedesignutbildning. Igår hittade jag några av mina presentationer, faktiskt den första uppgiften vi fick sätta tänderna i och undertecknad häpnar över kvalitén på resultatet. I mitt huvud och det minne jag har av uppstarten så antog jag att skisserna samt layouten borde vara "sämre" men på något sätt så förmedlas känslan "wow" i det som finns kvar.
När jag sökte och lämnade in arbetsprover var min styrka (kreativitet samt) tecknandet, inte sömnaden. Under min uppväxt hade jag visserligen sytt om samt konstruerat kläder, "en idé poppade upp", det sköts från höften och skapades genom att jag lekfullt testade mig fram. Använde allt som fanns att tillgå: gamla lakan, mammas avlagda kjolar/klänningar, sjalar och filtar. Kunde ingen mönsterkonstruktion och egentligen bara rak- samt sicksacksöm på symaskinen men resultatet blev användbart.
När jag senare blev bjuden på kadettbal under min studietid (på lärarhögskolan) så syddes klänningen av tyll, fodertyg och annat billigt spillmaterial. Mamma suckade och förslog att jag skulle leta i second hand butiker men min kropp var för liten, det skrala utbudet för dyrt och jag för snål så undertecknad designade min alldeles egna "prinsessklänning", (vilken fick godkänt av mamma).
Det fanns en ärvd kreativitet men den var oslipad och kanske var det tack vare den som jag senare kom in och kunde plugga både modedesign samt grafisk formgivning? Har dock lärt mig att jag oftast är bäst när jag saknar "kunskap" - det är och blir så mycket enklare att skjuta från höften (även om det antagligen tar betydligt längre tid).
Experimentera är spännande och emellanåt blir allt pannkaka men DET är okey.
Puss & kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar