tisdag 23 januari 2018

Tack kroppen, du är bäst!


Igår stoppade jag in en välanvänd dvd-skiva med en Ashtanga klass i min laptop och yogade till denna. Flera gånger under de senaste veckorna har jag tänkt tanken att praktisera Ashtanga hemma men av olika anledningar så har det inte blivit av.

Ganska snart (in i klassen) noterade jag att min kropp svarade annorlunda på flödet. Mina höfter är (idag) mindre tigha och jag är "starkare" i många asana.

I balanspositionerna kunde jag lyfta benen högre. Mitt ståben var stadigare grundat och vikten fördelades över hela foten.


Plötsligt klarade jag av asanas som varit överkurs! Wow!!!

Det finns en position där yogin helst ska sitta i lotus (som skräddare fast båda fötterna vilar uppe på låren) Händerna placeras stadigt i golvet varpå yogin lyfter sig upp på raka armar.
Än så länge avvaktar jag med lotus. Om jag vill kan jag tvinga in kroppen i denna asana men jag har inget behov, väntar hellre till min intuition säger att jag är helt redo. Hur som helst så går positionen jag nyss nämnt även att göra i halv lotus. Lite svårare eftersom jag måste lyfta ett ben som inte är ankrat, som är löst. Brukar vara överkurs men idag lyckades jag! Wow!!!


Jag tolkar detta som att min egen praktik går framåt, att jag lyckats göra några "rätt" och att min kropp tackar mig för att jag backat och fokuserat mer på grunderna.

Det finns så mycket jag vill lära mig, så mycket jag vill försöka förstå och det som leder mig i rätt riktning är faktiskt min egen kropp ... när jag lyssnar på den. Häftigt!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar