Vad många det blivit! Det som började som en idé (mannens) verkställdes och har blivit en del av min vardag. Jag vet att jag har vänner som undrar varför? Som troligtvis tycker att jag borde ägna min tid åt annat, vettigare men det är inte för dem jag skriver utan för mig själv och er andra som gillar att följa min vardag.
I morse gick det stora alarmet. Före klockan sju väcktes jag om och om igen trots att jag INTE satt någon klocka på snooze. (Använder för övrigt aldrig den funktionen, inte min grej. Ska jag upp så kastar jag täcket åt sidan direkt alarmet går.)
Tiger är min väckarklocka och denna lördagsmorgon vägrade han att gå med på sovmorgon. Jag drog täcket över huvudet för att markera, hjälpte inte. Han agerade levande snooze. Viljornas kamp. Suck.
Nu ligger han här bredvid mig. Vi har återgått till sängläge efter att ha ätit frukost. T spinner högt och jag klappar på honom med min fria hand.
En fluga surrar och vips är Tigers intresse riktat åt ett annat håll. Instinkten slår till och flugjakten är ett faktum. Jag får skriva ifred.
Ikväll har vi bokat bord på vår kvarterskrog, ska njuta lite extra. Lejonmannen har några dagar kvar hemma innan han drar. Flygbiljetten är bokad och betald och på onsdag reser han. Ger sig ut på nya äventyr och lämnar ett tomrum efter sig.
För första gången på 22 år kommer jag och mannen att bo utan söner. Katterna gör oss sällskap men inga kids. Blir annorlunda, varken skrämmande eller skönt utan mest annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar