Förberedande armbalanser, huvudstående och massor av flygande yoga asanas. Lekfull praktik men ... skulle den passa min kropp? Var jag redo?
Emellanåt måste vi lämna vår comfortzoon, eller "måste" är fel ord, var och en av oss bestämmer det själva. Jag försöker, tänker att det är nyttigt att prova. Så gjorde jag även ikväll.
Beslöt att gå till studion med öppna sinnen, tänka att jag är nybörjare, att det är okey och att jag inte behöver kunna något. Ingen prestige, ingen prestation utan enbart försöka närma mig mattan som ett barn, full av nyfikenhet.
Vi var både män och kvinnor i salen. Klassen började likt en vinyasa flow och här kunde jag slappna av och följa den manlige läraren. Flyta med, bli korrigerad och känna tacksamhet för de små justeringarna.
Emellanåt stoppades en balansposition in, typ bakasana och sidokråkan. Sen fick vi prova att lyfta oss själva och här tackade jag blocken. Props är verkligen bäst och hjälper kroppen att lyckas! Så dumt att tro att det är bättre att lyckas direkt utan hjälp ... Känner att jag ändrat mitt tänk och blivit klokare.
Hur gick det då?
Jo tack, jag har potential, har massor att lära samtidigt som klassen var på min nivå. Jag hängde med, gjorde så gott jag kunde och gick nöjd från studion. Hade utmanat mig själv, haft roligt och lyckats så pass mycket att jag kan tänka mig att testa passet igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar