fredag 9 september 2016

På vår gata i stan


Det har öppnat en ny restaurang i vårt kvarter, en italiensk trattoria. Lejonkungen som menar att fredagar är pizzadag slängde direkt in en önskan om att få äta på det nya haket.

Frågan var om de öppnat? Enligt källor så skulle dörrarna ställas upp men vem kan vara säker? Ingen meny och inte heller någon skylt om öppettider så långt ögat kunde se, inte heller någon hemsida.

Vi kollade i omgångar och när jag kom hem ifrån ett yogapass så slank jag förbi en sista gång. Nu verkade det vara full aktivitet. Fråga nummer två, kunde vi köpa hem pizza?

Servitören som mötte mig förklarade att hans svenska är bristfällig och vi bytte till engelska. Det gick bra att beställa och ta med hem. Jag studerade menyn, ringde mannen och vi beslöt att jag skulle välja tre olika, vilka vi sen kunde dela på.



Den nya restaurangen, vår kvarterskrog, har vit och rödrutiga dukar och en hemtrevlig inredning. Det står kryddväxter i fönstren och hänger vinflaskor på väggarna. Bakom den långa disken reser sig en stenugn i rött och vitt, typ som en flugsvamp.

Under de minuter jag väntade så kände jag mer och mer att nästa gång går vi hit och äter! Innan pizzorna gräddats färdigt presenterade ägaren (?) sig. Han berättade att de bland annat är tre italienare som arbetar och att han härstammar från Napoli. Så undrar han hur jag vill betala?


"Med kort", säger jag och funderar på ifall det kommer att bli problem.
"Åh, min kortläsare är på ingång, skulle du ha möjlighet att betala senare?"
"Självklart", svarar jag. "Vi bor alldeles i närheten."

Nu känns det verkligen familjärt, han väljer att lita på mig. Jag får mina pizzor och känner i hela kroppen hur mycket jag gillar den varma atmosfären.

Pizzorna var verkligen goda så nästa gång går vi ned till trattorian och äter.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar