Det tog ett dygn att äta ikapp, att slippa hålet i magen och hungern som hela tiden knackade på. Även om energin fanns så var kroppen förbannad. Jag åt som Nalle Puh, mellanmål och så mellanmål igen. Igår morse vaknade jag som mig själv och såg till att ge kroppen massor av näringsrik föda.
Lite oroligt funderade jag över om gårdagkvällens träningspass, det roligaste under hela veckan, borde ställas in?
Varför? Kanske för att jag inte tagit hand om mig. Men, jag mår ju bra igen! Ja, kanske just därför, så att jag inte får återfall. Nä ... det är ju så kul!
Kroppen sa okey och jag travade iväg till det intensiva pulspass som jag älskar. Svettigt, roligt och energigivande. Hur trött jag än blir så förvandlas hela min person till ett enda stort leende.
Efter passet, i omklädningsrummet samsades jag med två coola tjejer i kidsens ålder. Antagligen är de mer jämnåriga med astronauten än lejonkungen vilket innebär 20+. Snygga, hippa, vältränade unga kvinnor, vilka troligtvis får alla grabbar att vrida på huvudet. Jag har sett dem förr, tänkt att de verkar världsvana och med självklar trygg självkänsla men har aldrig pratat med dem.
När jag dragit på jackan och passerade den ena i dörröppningen så tittade hon på mig.
"Måste bara få säga", började hon och jag mötte hennes blick. "Du ser så stark och smidig ut när du rör dig"
"Tack!", svarade jag överraskat och kände hur fåfängan tog ett skutt i bröstet. "Det är inte alltid som jag känner mig så."
" Men du rör dig så snyggt, som att du vore en dansare."
Här hinner jag tänka: du skulle bara veta hur gammal jag är ... Istället svarar jag
"Jag är gammal dansare, fast nu är det länge sen."
"Jag visste det! Det syns", fortsatte samma tjej och gav mig ytterligare lovord.
"Tack snälla, jag tar dina ord som en fin, fin komplimang", svarade jag och log.
Vi gick åt olika håll. Wow, unga coola och snygga tjejer ger mig bekräftelse! Det tänkte jag leva på någon timme. Egentligen behöver jag inte deras gillande för att må bra men att bli schysst boostad kändes ändå helt underbart.
Jag har själv förebilder när jag tränar, har alltid imponerats av de som är äldre och håller samma fysik som de betydligt yngre. Vill bli som de personerna. Vill kunna dansa på bordet när jag fyller hundra som jag lovat brorsans ena dotter. Allt är möjligt, det gäller bara att hålla i och inte ge upp för ju äldre vi blir desto mer arbete krävs.
Om jag kan sporra yngre så gärna. Alla är vi modeller för barn, ungdomar och kanske till och med jämnåriga (oavsett om vi vill eller inte). Kan jag inspirera så gör jag det med ett tacksamt och lyckligt hjärta.
Tack igen du fina, coola tjej för dina varma ord, jag kände att de kom från hjärtat. Att ge andra komplimanger bara för att man vill är en av de finaste presenter vi kan bjussa på. Kostar ingenting och föder så mycket gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar