Lejonkungen hade inga föreläsningar och när han väl vaknat (efter gårdagens fest med kursare) så hängde vi i köket. Sonen pluggade och jag bloggade.
Musik spelades högt och vi sjöng med. Emellanåt snackade vi och sen tog vi oss i kragen och djupdök i våra personliga åtaganden. Åh, vad jag älskar att hänga med sonen! Han släpper in mig lagom mycket och vi är på samma frekvens.
När jag avslutat bloggskrivandet övergick jag till att gräva fram många av mina egendesignade, "gamla" och sparade kläder. Behövde inventera hemmet för att se om styling av "Hollywoodperson" kan göras utan inköp. Kreativiteten flödade och energin var på topp.
Oj, vad liten jag varit! Minimalt midjemått ...
Med risk att spränga och spräcka sömmar provade jag igenom det mesta. Testade eventuella "looks" och outfits. Lejonkungen nickade, skakade på huvudet och kom med förslag. Efter en timme kunde jag nöjd konstatera att det enda jag behöver tillföra är ett par randiga strumpbyxor. Say no more.
Det fanns en tid då Lejonkungen var betydligt yngre än idag. Då hände det ibland att jag frågade honom vad jag skulle ha på mig om det nalkades fest (de gånger jag inte orkade tänka) eller så bad han att få föreslå outfits. Jag lämnade sovrummet och Lejonkungen grävde i min garderob, la ut tre alternativ på sängen och lät mig ta det slutgiltiga beslutet. Inte en enda gång visade han upp klädstilar som jag nobbade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar