lördag 12 november 2016

Ibland gör det ont i själen


Idag såg jag något nytt, en hund iklädd täckoverall! Någon form av jakthund inne stan, fråga mig inte om ras det är inte min starka sida. Den finlemmade hunden mådde säkert som en prins i sin varma outfit.

Så korsade jag järnvägen och kom upp på gågatan. Passerade de romerska kvinnorna som sitter på "sina" ställen utanför citykärnans butiker. Normalt sätt så pratar de med alla som passerar och ber om ett tillskott i sina muggar. Inte idag.


Det högg till i magen på mig. Fullt påpälsad promenerade jag i den kyliga förmiddagen och trots alla mina kläder så bet minusgraderna mig.

Hur klarade kvinnorna av att sitta i iskylan? Typ direkt på marken, på betongtrappsteg? Ingen extrafilt, inga vinterkläder och inte ens en mugg med hett te ...

De borde befinna sig inomhus, slippa frysa och på det viset undvika frostskador och Gud vet vilka följdsjukdomar?


Att frysa är bland det värsta som finns och nu handlade det om många minusgrader. Jag kände hur FEL allt var, ur led och det gjorde ont in i själen.

Nedkylda och apatiska satt kvinnorna helt stilla, de höjde inte ens blicken när jag passerade  några meter ifrån.

Önskade att jag hade ett magiskt trollspö som åtminstone kunde få dem varma, ge möjlighet at ta ledigt från kylan och få chansen till ett annat liv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar