tisdag 29 november 2016

In between


Nu har det hänt igen, jag glömde tänka efter hela vägen innan jag agerade. Så helt plötsligt, bara sådär fick jag uppslag till ett nytt blogginlägg.

Det var på mitt arbete. Jag jobbade sent och skulle tillsammans med en kollega stänga butiken. Frågade hur vi skulle placera oss den sista timmen och tog därefter rulltrappan ned till entréplan. Klockan blev sju men eftersom kunder dröjde sig kvar på övervåningen så kunde jag inte låsa.

Eller? Halvt om halvt fungerar. Jag vred dörrstängaren så att det enbart gick att gå ut (inte in). Efter någon minut passerade de sista kunderna mig. Vi sa hejdå och jag hämtade nyckelknippan.


På mitt arbete har vi dubbla entrédörrar. Mellan de inre och de yttre bildas ett luftrum, typ som en liten hall eller tambur.

Jag går från de inre till de yttre dörrarna och låser. När jag sen vänder mig om för att gå in i butiken så är det omöjligt. Jag är fast, i ingenmansland ... i luftpassagen.

Vredet tillåter endast utpasserande! Jag står på fel sida. Ingen telefon och min kollega är på övervåningen.


Okey. Hur gör jag nu? Har butiksnycklarna i handen. Finns två alternativ
  • Vänta på min kollega så att hon släpper in mig
  • Öppna de yttre dörrarna, gå runt huset och ta mig in bakvägen
Ute är det rått och kallt, blöta snöflingor dansar. Jag har en polotröja och är inte direkt sugen på alternativ två. Väljer att vänta, kollegan borde komma vilken minut som helst.

Det gör hon inte ... så jag väntar och väntar lite till.

Till slut kommer äntligen min räddning. Får banka på dörrarna och påkalla uppmärksamhet innan jag blir insläppt så vi kan låsa på riktigt.

Slutsats: har en känsla av att det var sista gången som jag ställde de inre dörrarna på "enbart utgång" innan de yttre är låsta.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar