Jag fortsätter att förundras. Igår gick jag iväg till den träningsanläggning som är närmast vårt hem för att få utmana mig själv, svettas ordentligt och ha roligt. Träning för mig betyder hållbarhet och motståndskraft mot både stress och bakterier.
Vet att många är oroliga och rädda för coronaviruset, det är inte jag. Jag tränar istället för att hålla mig frisk. Vi som har förmånen att vara "yngre" samt "friska" kan följa Folkhälsoinstitutets rekommendationer. Ingenstans står det att vi bör undvika gym eller gruppträning så länge som det finns space.
Vid incheckningen förväntade jag mig att antalet träningssugna återigen skulle sjunka men utanför salen väcktes misstanke om att undertecknad eventuellt skulle få gå hem utan genomfört pass. Jag var ensam!??
Såg ledaren och tänkte att det skulle bli riktigt tufft om det enbart blev hon och jag ...
Fem minuter innan passet droppade en person in i salen, sen en till och en till. Kanske skulle vi bli fem?! Blir det pass om så få är på plats?
6 ... 7, 8, 9 ... wow 10!!! Prick klockan tio kom ett gäng till och plötsligt var vi 26 stycken (plus ledaren). Träningen genomfördes och jag gick lycklig hem.
Hela situationen känns surrealistisk. Som om Sverige stannat. Har svårt att tänka mig att ALLA som brukar träna kände sig krassliga?
Självklart ska var och en göra sina val, framför allt stanna hemma om de känner sig "sjuka" men att sätta sig i karantän utan anledning? För mig handlar det om att fortsätta att leva så normalt som möjligt samtidigt som jag följer de expertråd som presenteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar