fredag 22 juli 2016

Träningsvärk ... att älska och hata



Jag föredrar det första så länge som jag kan röra mig någolunda. Att muskler stramar och smärtar lite grann gör ingenting, det får mig snarare att le. Jag vet att jag arbetat med kroppen på ett sätt som den är ovan.

Att bli kassaskåpstel är besvärligare, framför allt om man bor 66 sugande trappsteg upp i ett hus utan hiss. Eller att få träningsvärk som smärtar ordentligt som om musklerna råkat ut för en inflammation.

Idag har jag enbart en lättare muskelanspänning och om den härstammar från utegymmet härom kvällen eller gårdagens burpees, lär jag aldrig få reda på.


Igår mellan arbete och innan vi promenerade bort till goda vänner så fick jag för mig att jag skulle köra ett kort men intensivt pass i trapphuset. Yogamattan fick följa med men det var också det enda.

Några stretchövningar gjordes aldrig utan istället ett flöda av burpees, armhävningar och squats. Hörde min egen flåsande andning och kände pulsökningen. Tre repetitioner och efter några minuter var passet klart och jag genomsvettig. Skönt!

Kvällen avslutades med bubbel och lyxigt god plockmat i goda vänners lag.


Men nu ... snart en ny arbetsdag


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar