Det syns inte men vi vet

Innan regnet hann jag med trädgården. Fallfrukten plockades i lördags och inga nya äpplen låg på marken men det fanns annat ... löv!

Vi hade räfsat och kört bort åtminstone sex cylindrar fullproppade med höstiga blad (dagen innan) men på morgonen var det som att vårt arbete aldrig gjorts, marken var täckt av gulaktiga löv.

Eftersom jag arbetar hela veckorna så insåg undertecknad att det var lika bra att dra på sig kläder och plocka fram räfsan igen.

Räfsa, räfsa, räfsa ...

Varken tungt eller jobbigt då bladen var torra. Fyllde nya cylindrar och fraktade bort. Åkte sen hemifrån för att hjälpa Lejonkungen att storhandla och kom hem till en trädgård fylld av höstiga löv ... igen!

Never ending story.

Regnet anlände och vi höll oss inomhus. Det syns inte men vi vet och det är huvudsaken. Resten av höstlöven räfsas en annan dag.

Aldrig någonsin mer!

 

Vet inte om jag drömde men helt plötsligt fick jag flashbacks på äcklig picnic frukost.

När jag växte upp så bad sällan (eller typ aldrig) min mellansyster och jag om speciell utflyktsmat. När friluftsdagar inträffade så fattade ingen av oss att vi kunde önska inköp. Vi steg istället upp samma morgon, öppnade kylskåpet och inventerade innehållet för att sedan trolla ihop en matsäck av det som fanns. Hade vi otur så var det dags att handla och då fanns ytterst lite att välja mellan.

Minns en gång när jag skulle åka Finlandsfärja med "baletten" för att uppträda på andra sidan Bottenviken. Samma morgon som avfärd gjorde jag i ordning nästa dags frukost. Det jag älskade mest just då var rostat bröd med ost och marmelad. Smör som smälte på det heta brödet! Jag gjorde i ordning två mackor och hällde juice i en flaska. Packade ned allt i min väska.

Till vardags åt vi fil och flingor. Mamma bakade grahamsfranska. Inget onödigt socker.

Bäst att passa på, göra livet till en fest och ordna lyxfrukost.Trodde jag ... När alla plockade fram sina matsäckar så hade jag nog föredragit fil och flingor. Brödet var kladdigt och segt. Kallt rostat bröd är inte gott! Juicen var varm. Usch!

Sneglade på mina vänners matsäckar, deras mammor hade omsorgsfullt packat ned massor av godsaker. Ja ja

Min egen kära mamma visste knappast att vi skulle "fixa hemma", jag hade antagligen aldrig upplyst henne om den lilla detaljen. Hungrig som jag var åt jag upp de kladdiga och kalla mackorna samtidigt som jag lovade mig själv att ALDRIG någonsin komponera en sån matsäck igen. Ett löfte jag hållit.

Försöker "något" säga mig att jag blivit äldre?

Hamnar återigen i "minnesträsket", de där ögonblicksbilderna som flashar förbi i sociala medier och påminner om en tid som varit 

... eller försöker "något" säga mig att jag blivit äldre? Nä ... inte jag

Får upp ett minne från när Astronauten bodde i Australien och vi skypade, då fick jag känslan att pappa och vår käre farbror Sten var med sonen. Ingen förklaring till anledningen, kanske hade Astronauten ett foto av sin morfar och hans bror? Kanske förmedlade han något som påminde om pappa?

Så dyker nästa minne upp, ett från Desigual där jag skriver att jag arbetar även under min lunchrast. "Psst, säg inget till chefen, jag skriver om Birgit över en kaffe" (ett barnboksmanus som finslipades i butikens kök). 

Tänk så mycket jag gjort under mina lunchraster, pluggat anatomi inför yogalärartenta, designat ny hatt, skrivit på andra manus, tecknat, yogat, planerat, förberett arbetsuppgifter, läst eller bara ätit, druckit kaffe och pratat med någon kollega (vila var något jag just då var mindre bra på).

Tänker att jag kan - när jag vill (eller måste)

Oh yes, oh yes, idag är det fredag!

Inventeringen igår gick alldeles lysande och undertecknad är sjukt stolt över sig själv, tänker att jag verkligen kan - när jag vill (eller "måste"). 

Hade supportande kollegor samt flyt, tror knappast det finns bättre förutsättningar och lärde mig massor. Den där tyngden som helt ärligt legat över mig löstes upp och lämnade efter sig energifylld lätthet.

Idag är planen att njuta av den helg som stundar. Ett par lediga dagar väntar och det avlönade arbetet pausas för annan typ av aktivitet, vilket passar mig väldigt bra.

Önskar dig en alldeles underbar fredag!

Borttappat återfinns

I söndags gav jag mig på den humle som skapat en vacker grön vägg mellan trädgården och den lilla villagata som löper utanför. Resterna av plantorna hade kunnat vila över vintern men eftersom vi funderar på annan grönska så fick jag en impuls att försöka gräva upp eländet.

Lättare sagt än gjort ...

Humle har samma typ av rotsystem som vildvin och kvickrot, vill du bli av med den så måste allt bort. Rötterna var grova och spaden fick bytas både till sekatör och mindre såg. Ned med händerna i jorden, leta efter rötter och sen kapa. Riva, slita, dra ... innan bit för bit lossnade. Är inte klar men har kommit en bit på väg.

Mitt i allt försvann sekatören, den svarta. Mindes hur jag kastat den ifrån mig i något av bytena, antagligen för att den lilla sågen behövdes mer än just sekatören. Bland rötter som låg i hög så var det ingen lätt uppgift att finna sekatören. Varför hade jag använt den svarta? Vi äger både en röd och en turkos, de hade varit lättare att hitta men den svarta är min favorit. Gav upp efter att ha lyft på allt samt tittat i den stora lövcylinder som stod bredvid.

Igår låg sekatören på hallgolvet. Mannen hade grejat i trädgården och kommit på att jag tappat bort den. Han letade också överallt utan att finna ... till han flyttade cylindern, där låg sekatören!

Med eller utan manual

 

 Somliga lär sig direkt enligt manual, anvisningar eller genom goda lärare. Andra klampar i klaveret och staplar sina misstag på hög för att därefter veta hur de INTE ska göra. Gissa vad som passar in på mig?

De som är snälla säger att kreativa hjärnor fungerar så, vi som ofta gör fel och lär oss genom snedstegen. Kanske? 

Normalt sett är jag sällan rädd för att göra "fel" för vad är just rätt eller fel (?), finns otaliga sätt att göra samma sak på. Vi är "olika" men det finns gånger då detta tankesätt inte fungerar. På något vis tror jag att det stressar mig, att behöva inordna mig och följa direktiv. Egentligen har jag ingenting emot detta, jag tycker att det är skönt att veta vad som förväntas. Jag följer gärna överenskommelser och trivselregler men som sagt jag har en defekt när det gäller andras pengar och kassahantering.

Idag har jag lärt mig att stå ut med det faktum att jag är den nybörjare som gör FEL. Det handlar inte om att jag glömmer att lyssna, inte heller om att jag låter bli att anteckna viktiga direktiv för jag gör både och. I livet improviserar jag när något blir annorlunda, tänker utanför boxen och "freebasear" men på jobbet försöker jag följa regler.

På ett tidigare arbete skojade min chef och sa att hon ALDRIG gjorde fel, då sa jag att det behövde hon inte eftersom jag gjorde ALLA men bara en gång (sen lärde jag mig).

Det var för flera år sedan då jag arbetade i butik som jag la märke till detta, att lära sig kassahantering var stressande för mig. Stora summor pengar som inte var mina och som måste redovisas på rätt sätt. Utrymme för misstag var egentligen aldrig okey. Gissa om jag räknade fel!?!

Egentligen har jag lätt för matte och siffror så problemet sitter nog i huvudet, den där rädslan att krångla till enkelheten samt att trassla in mig själv, typ övertänka så att det blir uppochner och bakochfram.

Varför skriver jag om detta? Jo för att det är min uppgift att plocka fram underlag ur kassasystemets back office inför vår inventering. Har aldrig gjort detta ... Skillnaden idag är att undertecknad vägrar vika ner sig. Klart jag kan, säger jag till mig själv. Det ordnar sig. Finns inget att vara orolig över. Bara kör!

Att räkna och kontrollräkna är inget problem, dessutom är vi flera som inventerar men sammanställningen ligger på mig samt att skriva och skicka in. Wish me/us luck!

En skarp högersväng på det mest otippade stället

 

                               

Minns egentligen inte vad jag drömde för detta hände för ett antal nätter sedan men  minns slutet och känslan när jag vaknade. Hur himlen förändrades och en regnbåge plötsligt visade sig i hela sin prakt med färger som snabbt ökade i intensitet. 

Så var de plötsligt två ... lika färgstarka helbågar.

Jag förundrades och ropade till min kusin som gick en bit framför mig. Ville att hon skulle se. I mina ögon vandrade hon precis under de båda regnbågarna. Kusinen stannade upp och vinkade.

Som från ingenstans visade sig en tredje båge och en sekund senare en lustig halvbåge vilken främst påminde om en trafikskylt, en sån som visar avsmalnad väg eller högersväng.

Har aldrig drömt om så många regnbågar samtidigt. Känslan var harmoniskt magisk och det var svårt att undgå att fundera över om drömmen betyder något?

Tre och en halv regnbåge (även om den sista halvan mest liknade en skarp högersväng och var mer fluffigt vit än färggrann) men dock trippla regnbågar! Detta måste vara höstens coolaste dröm!

Frågan är vad halvbågen som var en blandning mellan regnbåge och kölvattnet efter en snabb motorbåt alternativt de vita fartränder som ser ut som moln när vissa flygplan rör sig över himlen, gjorde i min dröm? Vad betyder "skarp högersväng" på himlen???

Hej hopp!