lördag 30 september 2017
Explore yoga
September månads yogautmaning är över men jag fortsätter. Idag ska jag (liksom många andra yogisar) tillbringa några timmar på Explore Yoga, en heldag i yogans tecken.
Hade egentligen inte tänkt gå, varken hinner eller har möjlighet att göra allt jag skulle vilja, dessutom känner jag att mina lediga helgdagar är få och att jag är borta mycket när de andra är lediga.
Men ... så fick jag veta att en kär vän till mig ska närvara, en som det ytterst sällan är möjligt att träffa. Så det blev att tänka om, kolla med familjen och sen anmäla sig.
Ser fram emot att träffa "gamla" favoriter och andra som jag verkligen gillar. Kommer att bli en spännande dag med nya och gamla bekantskaper, vänner och yoga. Underbart.
Om jag har riktigt tur så får jag skjuts både till och från eventet ... av mannen.
fredag 29 september 2017
En bok är bara en bok ... eller?
Jag har sålt min första bok. Ja!!!
När jag kom till arbetet så hade en av de vänner vilka meddelat att de vill köpa ett ex av boken Gillar sökt mig. Jag fick ringa Lejonkungen och be honom agera leverantör. Den snälla sonen kom släntrande med några böcker och när sedan min vän dök upp så kunde jag signera ett exemplar till henne (och sälja det). Tack Lejonkungen.
Och TACK för att det finns de om så gärna vill köpa den barn och ungdomsbok som är på Bokmässan (utan mig). Är ödmjukt tacksam.
Har fortfarande svårt att fatta att jag håller en publicerad barn och ungdomsbok i min hand som innehåller en del av mig. Undrar NÄR enkronan ska trilla ned? Kanske i morgon, kanske aldrig?
Jag lever min dröm ... men sover så tungt att jag inte riktigt är medveten.
Tack alla ni som bryr er. Tack för alla snälla ord och för att ni hjälper mig att inse vad som verkligen hänt.
Ha en bra lördag!
torsdag 28 september 2017
Hårfärgs sprayens blues
Vad gör jag när inga affärer eller "nätshoppar" säljer brun hårspray?
Har googlat, letat och frågat. Verkar både dumt och dyrt att färga håret för en kväll, är inte heller sugen på att tona min blonda kalufs.
Sprayfärg på burk/flaska, praktiskt och bra, tänkte jag. Synd för mig att INGEN säljer produkten!? Alla regnbågens färger finns att få tag på ... utom brun. Mobbing, varför är den utesluten? Finns väl människor (som jag) vilka vill busa till tillvaron och testa att vara brunett.
Själv var jag inte redo att kasta in handduken, klart att mitt dilemma kan lösas frågan var bara hur? Färgning eller toning, visst men nej tack.
Då ställde L frågan till sin kollega, vilken började leta bland sina grejer och tro det eller ej men plötsligt höll hon i en liten blå sprayflaska med texten rödbrun/rådjursfärg!
En slinga av mitt blonda hår behandlades och fick torka in. Vi väntade ett tag och när jag schamponerades så försvann färgen med vattnet. Yes!!! Precis som jag vill ha det.
Så ja, nu kan jag bocka av införskaffandet av sprayfärg, check på den.
onsdag 27 september 2017
"Fast nu ljuger jag ... "
Efter en intensiv gårdag (på jobbet) så känns det ljuvligt att ha en alldeles egen dag, att vara ledig. Inte för att jag är trött eller slutkörd utan för känslan att jag är värd det. Ett gott dagsverk med belöning i form av en blank kalender.
Fast nu "ljuger" jag, min dag är inte oplanerad. Jag ska klippa mig och om jag har tur äta lunch med en kompis. Senare i kväll är det träning som gäller med andra ord en bra torsdag!
Kidsen hade tentor igår, både Lejonkungen (sin första när det gäller Global Management) och Astronauten (sin tredje på andra sidan Atlanten). Det innebär att Lejonkungen troligtvis hänger hemma idag vilket kan betyda kvalitetshäng om vi har tid och lust.
Min yogautmaning är inne på upploppet, endast tre dagar kvar (denna dag inkluderad) och det känns nästan lite sorgligt. Vet inte varför eftersom jag oavsett utmaning kommer att fortsätta med min dagliga praktik. Yogan är en del av mig och att lägga en halvtimme varje morgon är inga problem. Ofta kan det bli längre, framför allt om jag är ledig men 30 minuter duger gott.
Ha en skön torsdag!
tisdag 26 september 2017
Oanade förmågor
Jag kan bita i mina stortår ... precis som jag kunde när jag var väldigt liten, typ som alla babiesar kan. Nyttan av detta? Vet inte riktigt. Tyder på bra rörlighet vilket jag är tacksam för.
Har andra kunskaper som är lite udda till exempel så kan jag sopa uppför. Vad då, kanske du tänker, det är väl inte svårt. Nä inte om du enbart sopar i uppförsbacke. Jag sopar uppför och över en tröskel, ungefär som en minitrappa.
Av vilken outgrundad och konstig anledning håller jag på med denna typ av sopning?
Ett enkelt svar, vi har katter. De har sin låda i vår gamla städskrubb. Kattsanden hamnar utanför och eftersom vi inte dammsuger varje gång katterna besökt sitt badrum så står det en liten bordssop med tillhörande skyffel bredvid lådan. Sanden hamnar förståligt nog runt och nedanför tröskeln.
Är ganska imponerad över mina ovanliga talanger, kanske borde lägga till dessa på ett eventuellt CV?
- Kan bita i mina båda stortår
- Kan sopa uppför mindre trappsteg
Ha en bra dag!
måndag 25 september 2017
Happy birthday!
Idag fyller min ena syrra jämnt. Jag ska försöka få tag på henne innan, under eller efter jobb. Känns så konstigt att hon uppnått halvtid, att hon faktiskt samlat på sig så här många födelsedagar!???
För jag är ju INTE så gammal ... jag den lilla storasystern.
Min vackra, kloka mellansyster, hon som jag antingen bråkade med eller ansåg vara min bästaste kompis. Vi har delat rum på gott och ont framför allt hela somrarna på landet. När det slog gnistor mellan oss så fanns en osynlig gränslinje, förbjuden att överträda. Syrran ägde rätten till dörren men det gjorde ingenting för jag kunde via badrummet och våra föräldrars sovrum ta mig ut.
Älskat och hatat ... nä, aldrig hatat det ligger inte i någon av våra personligheter.
Vi har delat läsk (millimeter rättvist), hemlisar, sorger och lycka. Skrattat och gråtit. Brevväxlat.
Hon spelade gitarr och sjöng för mig när jag var ledsen och jag tröstade henne när hon var rädd.
Idag hyllar jag den ena av min allra käraste syster (jag är begåvad med två). Lika viktiga och älskade MEN idag fyller endast en av dem år så därför tillägnar jag denna blogg till sjuksköterskan:
The light in me honors and sees the light within you
söndag 24 september 2017
In my dreams ...
Hittade en Zits som jag bara var tvungen att klippa ut och sätta upp på vår kylskåpsdörr. Anledningen var att det ord som dök upp i mitt huvud "endast i mina drömmar".
Under kidsens tidiga tonår och även senare så skrattade vi ofta igenkännande åt Zits. Astronauten påminde mest om seriefiguren men emellanåt även Lejonkungen. Vardagssituationer så lika våra egna. Mitt i prick.
Hemma har vi samlat och ramat i de bästa, de där även jag och mannen jämförs med Zits föräldrar.
För några dagar sedan hittade jag denna: Pappan som testar yoga.
Skulle önska att jag fick med mannen, han som har goda fysiska förutsättningar med höfter som är rörligare än mina. Kommer inte att hända. Har lockat med yin hemma men mannen är inte sugen. Ibland testar han någon asana och lyckas alltid över förväntan men viljan att hänga på min praktik existerar inte.
Så jag tittar på stripen och ler när jag tänker " in my dreams"
The power of Alignments
Som jag längtat och nu efteråt hur nöjd som helst. Att arbeta med den egna kroppen och hitta "rätt", uppleva wowkänslor och samtidigt stöna på grund av utmattade muskler.
"Ni kommer att hata mig i vissa lägen", sa Victoria inledningsvis.
Inget hat men kände viss frustration framför allt gentemot min egna kropp när vi fokuserade på core muskulaturen. Här behöver jag träna, hitta mag- och rotlås och orka hålla kvar genom hela praktiken.
Tyvärr för mig så har jag fuskat mig igenom en hel del linjering ... bara för att min kropp är flexibel och tillåtande ... ett minus för mig. Så mer "båtträning" och armlyft från mage/rot. Jippi!?!
Vad gäller Victoria så älskar jag henne! Hon är tuff men med stort hjärta och oerhört bra på att förklara hur olika asana ska kännas i kroppen. Min typ av lärare, den som piskar lagom mycket men samtidigt motiverar mig att fortsätta strävandet efter egen utveckling.
Ha en skön söndag, det ska jag ha!
@hellcat @yogahuset #hellcat #yogahuset
fredag 22 september 2017
Overkligt men sant
Äntligen!!!
Igår hämtade jag ut paket som adresserats i mitt namn. Två tunga kartonger (fick gå två gånger till vår lokala Spel & Tobaksbutik vilka sköter postens leveranser).
Väl hemma slet jag upp paketen och kunde äntligen hålla i den barnantologi som heter Gillar, den där jag har ett alldeles eget bidrag publicerats. Med andra ord så har en gammal dröm gått i uppfyllelse. Häftigt!
Så om någon är intresserad att köpa ett ex så är det bara att höra av sig.
Kanske borde fundera på en liten bokrelease? Eller inte? Vi får se.
Denna helg ska jag känna och klämma. Jag ska läsa (alla noveller) och försöka förstå, för trots att boken ligger i min hand så är allt fortfarande overkligt.
Hej hopp
torsdag 21 september 2017
Sena i kläm?
Min högra handled önskar semester ... eller nåt!? Den vill liksom inte vara med, inte 100%.
Jag kan ignorera den, strunta i vad den säger eftersom alla funktioner i handen fungerar MEN det är mindre smart.
I måndags flyttade jag om kläder, på galgar. Typ 10-20 plagg i taget. Greppade och lät min hand fungera som ett spjut, en hängare till dess att galgarna placerats på sina nya platser. Antagligen överbelastade jag själva handen.
I tisdags morse kunde jag under den tidiga yogaklassen känna hur det liksom strålade från handen upp till axeln när jag stod i hunden. Ingen akut smärta, inget "farligt" att bli oroad över, snarare en uppmaning att vara uppmärksam och kanske lite försiktig.
Vila är nog bra och jag gör så gott jag kan. Yoga går bra, känner inget obehag längre. Däremot undviker jag (denna vecka) annan träning som pulsgympa där armhävningar förekommer ymnigt. Yogan är lugnare och genom andningen kan jag kontrollera, känna efter och utföra rörelserna mer säkert.
Med andra ord är det som det är. Handen bestämmer över mig just nu.
onsdag 20 september 2017
Lyxigt bortskämd hela dagen ... because I'm worth it
Låter rubriken kaxig? Kanske? Oavsett så har jag återigen haft en oerhört härlig dag, en ledig sådan. Min intention som jag satte tidigt, tidigt före kl 06 var att reflektera och vara tacksam över allt jag har samt att försöka vara den bästa versionen av mig själv. Visade sig att det just denna dag (under gårdagen) inte alls skulle bli svårt.
Startade morgon på britsen hos min fransförlängare. Ompysslad. Kärleksfullt behandlad och boostad på alla sätt och vis. Ett par timmar senare hade jag en inbokad lunchdate med en annan vän, vilket visade sig bli en långbänk. God mat, till och med vin (på en onsdag) och flera timmars prat. Lyxkaffe och ytterligare djupdyk i våra respektive liv.
Den intention jag satte igår morse var allt annat än svår att hålla. Så oerhört tacksam över min underbara vän, mina andra vänner, min familj och allt annat som förgyller min vardag.
Fick ett sms från en yogakompis som fått hoppa in som vikarie för en yogaklass. Kunde jag närvara? Ja! Vad sjutton, bäst att hänga på när tillfälle ges ... jobbade ju inte.
Så kvällen avslutades på studion. Yoga för både kropp och själ. Egentid och självboost, nice.
Ha en härlig torsdag!
tisdag 19 september 2017
Eller vad sägs om: nanny som älskar att resa och köra Porsche!?!
Jag har hittat ett drömjobb, att söka!
Ett arbete som jag skulle kunna drömma om men samtidigt inte riktigt räkna med att det "på riktigt" kom upp på seriösa jobbsajter.
Att få klä ut sig varje dag, få arbeta i en värld av magi och fantasi och få förmånen att lotsa runt andra, likasinnade. Wow!
https://www.wbstudiotour.co.uk/recruitment
Sökes: Harry Potter-älskare som vill jobba på Hogwarts
Tappade posten också bort ditt antagningsbrev till Hogwarts? Du är inte ensam. Men nu kan du som mugglare söka jobb på Hogwarts på Warner Bros studio.
Är du en expert på de rörliga trapporna? Vet du hur du tar dig förbi Argus Filch och in till den förbjudna sektionen i biblioteket? Då är det här jobbet för dig! Warner bros studios rekryterar nu guider, försäljningsmedarbetare och lagerarbetare att jobba på Warner Bros. Studio Tours i London.
Warner Bros studios skriver såhär om jobbet som guide: "Vi vill försäkra oss om att våra gäster känner sig välkomna och att de upplever den absolut högsta standarden av service i en intressant, nyfiken och säker miljö. Full träning kommer att ges till de kandidaterna som blir antagna".
Några av kvalifikationerna är att du som sökande ska ha stenkoll på Harry Potter, vara service-minded och bekväm med att prata engelska.
Det är dags att damma av kvasten och fylla på med bläck i gåspennan. Den 22 september börjar rekryteringen.
Sök jobbet här!
Valerie Kaspersen
måndag 18 september 2017
Hoppet för mänskligheten lever
På väg hem ifrån jobbet kunde jag på långt håll se att järnvägsbommarna var fällda, vilket är ett för mig vanligt scenario. Ju närmare bommarna jag kom så kunde jag även höra att något inte var okey.
Cyklister och gångtrafikanter trängdes framför järnvägsspåret i väntan på att tåget skulle passera så att vi alla kunde ta oss vidare. I korsningen hördes ilskna röster och det var stökigt. Två till fyra ynglingar (unga män) var helt klart oense och visade tydliga tecken på att vilja slåss.
Jag hann tänka: undrar om någon av alla som väntar kommer att göra något? Förslagsvis gå emellan, och sätta stopp för eventuell misshandel. Visa att det inte är okey att ge sig på någon annan?
Folk tittade och frågan kvarstod. Skulle vi alla låta "vad det nu var som skulle hända" verkligen hända?
Nej, ropade hela mitt inre. Om ingen annan gör något så måste i alla fall jag försöka stoppa bråket. Då trädde en ung kvinna in. Hon ställde sig emellan och pratade med männen. De flög på varandra och hon gick fysiskt emellan. Nu reagerade andra (kvinnor!) och närmade sig. Vid det här laget hade jag hunnit fram. En av männen vaknade till och drog bort sin polare från den andre så att det blev avstånd. Fighten dog och männen avlägsnade sig ... åt olika håll.
Tåget passerade och bommarna gick upp. Jag gick fram till den unga kvinnan och tackade henne, la handen på hennes axel och sa "bra gjort". Hennes agerande gjorde skillnad och hon borde hyllas för sitt civilkurage. Det minsta jag kunde göra var att bekräfta.
Coolt att det var just en ung kvinna. Det finns hopp för mänskligheten!
söndag 17 september 2017
Ja tack, om den är liten och smidig
Har hittat en syssla på jobbet som jag finner meditativ. En uppgift som jag normalt sett undviker, framför allt hemma men som på mitt arbete upplevs annorlunda.
Jag gillar inte att stryka. Köper sällan kläder som behöver denna typ av behandling. Har ingen lust att lägga tid på en så tråkig syssla.
I vår familj är det mannen som stryker.
På mitt jobb har vi en steamer, en slags ångande strykapparat. Du fyller behållaren med vatten och sätter i kontakten sen ångar du kläder. Hänger upp plagget på en galge och fäster i steamerns överkant, ingen strykbräda behövs.
En rofylld uppgift, faktiskt meditativ. Jag kan stå länge och lite var som. I veckan stod jag i stora skyltfönstret när dockornas kläder behövde en sista finjustering.
Faktiskt så tror jag att det är dags att chocka mannen, säga till honom att jag önskar en egen. Så mycket roligare och lättare att få skrynkelfria plagg. Rockar, skjortor, tröjor ... ja allt!
Strykjärn: nej tack
Steamer: ja tack, om den är liten och smidig.
lördag 16 september 2017
Damen i vitt ... och svart
I luckorna mellan arbete, familjehäng och yoga (denna helg) så försöker jag designa en klänning, ja eller rättare sagt kjolsdelen till den festoutfit som jag skrivit om tidigare. Trodde att det bara var de randiga strumporna som saknades men mannen kom med idéer, bra tankar och nu är jag tillbaka i den kreativa snurriga världen.
Har inhandlat svart tyll och fått massor av vit.
Innan jag påbörjar projekt eller startar om så blir allt blankt, vakuum, det som oftast hjälper mig är att börja, i vilken ände som helst, så nystas trådarna upp och nya idéer växer fram. Men vakuum föder motstånd, jag behöver frilägga tid och igår fanns inte möjlighet. Jag dressade min " provdocka så långt det gick och började halvhjärtat med tyllen men gav upp. Hängde de vita och svarta tygerna över dockan och lämnade rummet.
Jag tänkte men sa inte att toaletten vore det absolut värsta stället att möta denna dam för köket var perfekt och mannen nöjd. Vi skojade om att vi borde rigga kameror för att få se reaktionen som vi visste skulle komma.
Av någon anledning flyttade mannen dockan och ställde henne utanför köket istället. Vi gick och la oss men innan någon av oss somnat kom Lejonkungen fnissande och spände ögonen i sin pappa "Det var du! Shit vad obehagligt ... jag var inte beredd på att någon skulle stå där. Hon ser ut som ett spöke!"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)