tisdag 31 oktober 2017

Obalans


"Charmen med tarmen" är en bok bland många som står i yogastudions bokhylla. Jag såg den i ögonvrån igår morse efter morgonklassen, har aldrig lagt märke till den tidigare. En trevligt klatschig titel men ingen vidare beskrivning på min "magstatus".

Har varit illamående efter frukost i två dagar. (Jag är INTE gravid!) Olustkänslorna går över efter någon timme men när de kommer så känns det nästan som om jag vill spy. Antar att det är någon form av magkatarr? Suck ... inget kaffe ... och det som är så gott.


Igår var inte min kropp och jag i balans. Hade inga problem att yoga, arbeta eller äta men avsaknaden av kaffe fick huvudet att gå på sparlåga, kände mig lite off, seg i kolan.

När jag senare kom hem och satte mig i soffan så kastade benen in handduken, de hade rört sig hela dagen, i stort sätt utan paus och var trötta. En krypande känsla bredde ut sig, pirrande och olustig. Övertrötta ben innebär svårigheter att sitta stilla (fast det är det enda de egentligen vill), ungefär som när ett litet barn speedar upp för att inte somna.

Finns endast en sak att göra: gå och lägga sig tidigt. Låta kroppen läka så den kan komma i balans. Hoppas att jag är i bättre balans idag.


måndag 30 oktober 2017

Hur svårt kan det vara???


För cirka 1,5 år sedan gick jag en meditationskurs under 3 månader, varje dag i tolv veckor. En verklig utmaning att sitta stilla, att andas och att föröka släppa alla fladdrande tankar. Det tog ett tag men när jag väl tagit mig över visst motstånd så insåg jag hur bra denna timeout var, den gav balans.

Efter avslutad kurs så försökte jag verkligen hålla kvar min praktik, i alla fall några gånger i veckan.


Hur är det nu?

Typ inte alls, ytterst sällan ... tyvärr. Det jag kan ta mig tid för är mindfulness meditation, gärna guidade och helst liggande. Varje gång jag får till en sådan skön stund så undrar jag varför det blir så sällan???

Den fysiska yogan går hand i hand med mig. Varje dag. Året om.


Vad hände?

Visserligen är jag mer fysisk och i ärlighetens namn så brottas min kropp fortfarande med själva sittandet i en stilla meditation. Sittbenen känns och benen domnar. Femton minuter är max nu när min kropp är ovan.

Igår testade jag igen. Så skönt! Blir pigg och harmonisk. Borde verkligen försöka få till någon form av rutin. Hur svårt kan det vara???


söndag 29 oktober 2017

En undran är hur han över huvud taget kom på idén?


Lejonkungen som började plugga Global management hoppade av för någon vecka sedan (med vårt stöd). En undran är hur han över huvud taget kom på idén? Ekonomi och marknadsföring ... säljstrategier??? Inte riktigt hans grej.

Nu är han inne på rätt spår igen. I och med att han avregistrerade sig så har han sökt nya utbildningar i psykologi. Mejlade institutioner utomlands och pratade i telefonen. Besökte även ett universitet som ligger utanför London när han hälsade på sina kompisar för någon helg sedan.


I veckan fick sonen besked, han är antagen! Wow, jättekul ... bara en liten detalj, det kostar. Dyra terminsavgifter. Även om han får CSN så svider det i plånboken.

Visst borde det finnas massor av stipendier att söka? Ett, två eller fler ändå? Lejonkungen har i uppgift att kolla upp detta men det är en djungel. Om du vet var du ska leta så är det enklare, om inte så är det lätt att gå vilse. Ifall du som läser detta har tips så tar vi tacksamt emot information.

Sonen närmar sig sin dröm, vore synd om han snubblar på mållinjen ... vilket han aldrig kommer att göra, det alternativet finns inte i hans huvud. Skulle han mot förmodan ramla så reser han sig igen och stretar vidare.


Listen to your heart and follow your dream.

lördag 28 oktober 2017

"Man tager vad man haver" som Kajsa Varg sa


Vet inte om jag drömde men helt plötsligt fick jag flashbacks på äcklig picnic frukost.

När jag växte upp så bad sällan (eller typ aldrig) min mellansyster och jag om speciell utflyktsmat. När friluftsdagar inträffade så fattade ingen av oss att vi kunde önska inköp. Vi steg istället upp samma morgon, öppnade kylskåpet och inventerade innehållet för att sedan trolla ihop en matsäck av det som fanns. Hade vi otur så var det dags att handla och då fanns ytterst lite att välja mellan.

Minns en gång när jag skulle åka Finlandsfärja med "baletten" för att uppträda på andra sidan Bottenviken. Samma morgon som avfärd gjorde jag i ordning nästa dags frukost. Det jag älskade mest just då var rostat bröd med ost och marmelad. Smör som smälte på det heta brödet! Jag gjorde i ordning två mackor och hällde juice i en flaska. Packade ned allt i min väska.

Till vardags åt vi fil och flingor. Mamma bakade grahamsfranska. Inget onödigt socker.


Bäst att passa på, göra livet till en fest och ordna lyxfrukost.Trodde jag ... När alla plockade fram sina matsäckar så hade jag nog föredragit fil och flingor. Brödet var kladdigt och segt. Kallt rostat bröd är inte gott! Juicen var varm. Usch!

Sneglade på mina vänners matsäckar, deras mammor hade omsorgsfullt packat ned massor av godsaker. Ja ja

Min egen kära mamma visste knappast att vi skulle "fixa hemma", jag hade antagligen aldrig upplyst henne om den lilla detaljen. Hungrig som jag var åt jag upp de kladdiga och kalla mackorna samtidigt som jag lovade mig själv att ALDRIG någonsin komponera en sån matsäck igen. Ett löfte jag hållit.


fredag 27 oktober 2017

Gratis lunch?!?


Fick ett reklamblad av en arbetskompis eller snarare en gratiskupong till ett relativt nytt matställe. En papperslapp som berättade att den som fått den kunde kvittera ut gratis mat?!

Jag var skeptisk. Rabatt på köp men helt gratis?

Lappen hade legat i min jackficka i en vecka. Tanken var att ge bort den till Lejonkungen. Så igår när kyl och frys gapade tomma på lunchlåda (att ta med till jobbet) så beslöt jag mig för att KANSKE kolla upp kupongen som sa sig erbjuda ett gratis mål mexikansk mat.


Kände mig ordentligt skeptisk så på vägen funderade jag ut plan B: att inhandla något ätbart på ICA alternativt take away. Visste bara inte vad jag var sugen på?

Fingrade på lappen, kunde den verkligen "var på riktigt"? Måste testa. Jag styrde stegen till restaurangen. Där fick jag vänta på att de skulle öppna.

Ja, det stämde. Jag kunde beställa vad jag önskade på menyn i utbyte mot min vikta papperslapp. Wow, vilken lyx! Doftade ljuvligt och var precis lika gott som det såg ut. Tack Anna!!! You made my day :)


torsdag 26 oktober 2017

Trötta ben?


Efter de senaste dagarnas bergochdalbana så har jag landat i min kropp och hunnit ikapp. Är grundad igen och tacksam över att jag lärt mig att luta mig tillbaka mot mitt mantra: om det är meningen så blir det av.

Det är så lätt att förlora sig i känslosvängningar, att ödsla onödig energi på sånt som inte går att påverka ... been there, tried that ... (jobbigt!) så mycket bättre att okeya livet och flyta med.

Igår var jag ordentligt trött i benen, förstod inte varför? Hade inte tränat annorlunda eller gjort något speciellt som hade varit fysiskt utmanande. Konstigt?

Kunde det vara så att bergochdalbanan satt sig mer i benen än i huvudet? Att turbulensen ockuperat kroppen? Kanske?


Gick och tränade med en undran hur det skulle gå? Trötta ben på pulspass, skulle de orka?

Sega och motvilliga ställde de upp. Kom in i andra andningen och tröttheten rann bort. Så skönt att få rensa bort slaggprodukter ur kroppen, bli svettig och ta ut sig riktigt ordentligt.

Idag är jag i balans igen. Underbart!


Ha en härlig fredag!

onsdag 25 oktober 2017

Bergochdalbana


Spännande.
Pirrigt
Oops!

Vad håller jag på med?
Ont i magen ...
Skitläskigt!

Har jag alla hästar hemma?
Usch ...
Hjälp!

Nu skiter jag i det här.
Vill kliva av!
Har ångrat mig ...
Stanna!!!


Fast det kanske inte är så farligt ändå?
Även om magen vänts uppochned och utochin
Det blir som det blir.

Det räcker med äventyr för idag
Orkar inte mer drama.
Är nöjd


Jag överlevde
Tack!

tisdag 24 oktober 2017

Om det är meningen så blir det av


Det finns stunder när livet går i slowmotion och andra då mycket händer så fort att du knappt hinner med. Just nu är jag i fas två.

Trevligheter som den tryckta och publicerade barnboks novellen och att jag fått okey (från chefen och jobbet) att gå den yogalärarutbildning jag antagits till, det är stort för mig. Så häftigt att jag glömmer att jag både vill och borde fixa en realese för boken.

Split vision ...

Skulle behöva stanna upp, njuta och fokusera på en sak i taget men istället för att pausa okeyar jag tacksamt livet och går vidare.


Andra och nya mål syns i horisonten. Vill jag? Vill vi? Är det möjligt?

Känslan när man bestämmer sig för att satsa (är både sprittande pirrig och har en klump i magen). Hjärtat säger "go for it" samtidigt som förnuftet och hjärnan ligger på bromsen ... "livrädd".

"Om det är meningen så blir det av", är mitt mantra. Vissa saker går inte att kontrollera. Vi kan förbereda oss, ta beslut och göra det som står i vår makt men när avgörandet ligger i någon annans händer så är det bara att släppa taget ... om det är meningen så blir det av.





måndag 23 oktober 2017

Språksvårigheter


Det händer att jag och mannen inte pratar samma språk trots att vi tror att vi gör det.

Båda talar svenska men på något vis uppstår situationer då han inte förstår vad jag säger, det är som om han pratar tyska och jag franska.

Kommunikationssvårigheter är bara förnamnet. Oftast inträffar detta när vi tycker olika och båda står på sig. Antagligen lyssnar vi sämre, då vi istället  koncentrerar oss på att framföra vår egen åsikt så övertygande som möjligt.


Gäller i dessa stunder att dra i handbromsen, backa tillbaka till ruta ett och ta ett litet steg i taget så att båda hinner med samma tåg.

Oj, oj ... tar både kraft och energi. Man kan ju tycka att vi efter 25 år borde kunna tyda varandras minsta suck men så är inte fallet. Vi lär oss fortfarande. Emellanåt tar vi var sitt djupt andetag och försöker sen lyssna på riktigt DÅ märker vi att svenskan återvänder.


Hej svejs!

söndag 22 oktober 2017

Att följa hjärtat eller förnuftet?


Höst med sprakande färger och kyligare temperatur, det innebär gårdsstäd i vår bostadsrättsförening. En trevlig tillställning då vi förutom att arbeta, (göra i ordning inför vintern genom att plocka undan utemöbler och annat som mår bra av att få vila i källarförråd), umgås och grillar hamburgare/korv.

Igår var det så mysigt att träffa alla grannar att jag nästan glömde bort att arbeta. Måste ju hinna uppgradera information och hälsa på nyinflyttade.

Som avslutning hade vi en extra föreningsstämma angående det vårdträd som står mitt på vår innergård och som vår förening är döpt efter, en gigantisk lind. Den mår inte så bra, syns inte utanpå, den är 16 meter hög, men experter har informerat oss. Den kronrestaurering som skulle gjorts i maj avbröts abrupt. Linden bär på röta, den ruttnar inifrån, uppifrån och ned.


Linden har alltid varit en känslig fråga, några tycker att den blivit för stor medan andra vill bevara den som den är. Faktiskt har vårt träd varit så känsligt att ta upp att att ingen vågat. Vi har nog alla velat undvika eventuella konflikter, då åsikterna tidigare år varit låsta.

Så igår behövde vi ta ett stort beslut, ska Linden humblas (klippas ned hårt typ bonsai) eller ska trädet tas bort och ersättas med ett nytt? Känsligt ämne. Skulle vi bli osams? Skulle vi kunna rösta och enas?

Det visade sig att vi alla kunde bete oss vuxet. En mogen diskussion, en öppen omröstning och ett majoritetsbeslut som samtliga godtog. När trädet fälls blir det gravöl. Vi behöver sörja,  ta förväl ...

När det nya trädet anländer får vi fira. Livet går vidare, inget är för alltid.


lördag 21 oktober 2017

"Okänd" gäst med kocktalang


Astronauten kommer hem lagom till jul, då har han läst en termin i Uhta och är redo för fortsatta studier i Luleå. När sonen anländer så är han inte ensam, en collegekompis hänger med.

Med andra ord så kommer vi att ha en gäst över jul, en koreansk kille som aldrig varit i Sverige. Snö är han bekant med men knappast de svenska traditionerna.

Vi får äran att dela vår jul med honom, vilket innebär "nya" julklappsinköp och ytterligare en morgonstrumpa att fylla.


Astronauten säger att polaren är grymt bra på att laga mat och att de ska gå till Tai marknaden för att handla rätt ingredienser. Ja tack!

Mannen är inte lika lycklig. Igår tog han upp frågan med mig, tänker sonen byta ut vårt svenska julbord mot något koreanskt? I så fall vill mannen bromsa, lägga in sitt veto.

Tror inte Astronauten funderar i de banorna. Klart vi ska äta traditionellt, det kommer att finnas gott om tid för asiatiskt eftersom gästen stannar en vecka.




fredag 20 oktober 2017

Men hallå, vad sysslar jag med?


Tar en stor klunk te och känner hur något blir fel, vätskan rinner inte ner genom strupen utan missar munnen och flödar nedför bröstet, in genom urringningen på klänningen och vidare ner mot magen.

Men hallå, vad sysslar jag med?

Lite för avslappnad kanske efter yoga och lunch? Inte vet jag. Alla de tidigare klunkarna gick bra, det var bara denna sista som freebaseade. Ut i det okända, ut ur bekvämlighetszonen. Äventyrslysten.


Annars sitter jag och tittar på en hatt som jag påbörjade för någon månad sedan, den ska dekoreras. Fjärilar i olika färger (men samma färgskala) ska pryda huvudbonaden. Egentligen så är det väl bara att sätta igång men dagen till ära är jag trögstartad. Har ingen plan, endast en tanke och den är inte helt klar utan mer suddig.

Om jag stirrar på hatten tillräckligt länge så kanske allt löser sig av sig själv!? Eller inte. Enbart hårt arbete brukar lösa denna typ av kreativ kramp. Jag stampar, kommer inte vidare och funderar över om i morgon är en bättre dag? Eller inte.

Finns nog endast en lösning, att sätta igång och experimentera, arbeta mig framåt och se vart hatten tar mig? Blir så, jag testar.




torsdag 19 oktober 2017

... lite avis är jag men bara minimalt


Lejonkungen har dragit till London, över helgen, en lång skön weekend. Han ska träffa kompisar som följer sina drömmar, den ena går dansutbildning (blir klar till sommaren) och den andre har precis påbörjat sina studier för att bli filmressigiör.

Så häftigt när människor följer sitt hjärta, testar sina gränser och kastar sig ut i det okända, utanför sin personliga trygghets zone.


Skulle gärna hängt med till London, inte nödvändigtvis för att hänga med sonens polare utan för att få insupa stadens atmosfär. Bara vara, strosa gatorna upp och ned. Chilla i en park. Kolla in butiker. Äta gott, dricka gott. London är London!

Så lite avis är jag men bara minimalt. Hoppas sonen får härliga dagar.

Själv har jag en ledig långhelg att njuta av: fredag till söndag. Åh så skönt! Känns oerhört lyxigt. En del är planerat men vi har tillräckligt mycket tid att göra det vi får lust med, underbart.


Hej svejs!

onsdag 18 oktober 2017

"Check" på vägg???


Helt plötsligt händer det, jag får lust att bocka av punkter på vår "to do listan". Fram med täckplast, tejp, roller och väggfärg innan motivationen smiter ut genom dörren.


Mannen hann inte riktigt med, kom med invändningar och tyckte att vi kunde spara målandet till helgen. Vem vet om jag vill då? Ingen bra idé att chansa, mycket bättre att köra när ångan är uppe. Så jag målade den vägg vi så länge tänkt fixa. Klart ...  med första strykningen.

Nu är det så att mannen inte är helt nöjd med mitt "impulsfixande", han tycker att jag bör planera bättre så att det inte blir "merjobb", så att vi hinner få klart projektet i rätt tid och på rätt sätt.

Kanske?


Jag ville bara överraska, göra något bra ... göra honom glad. Inte bli ifrågasatt. Så nu har vi flyttat de tunga möblerna ännu en gång (eller inte VI utan han) så att jag hinner måla varv nummer två idag innan jobbet. Då hinner färgen torka under dagen och mannen kan ställa tillbaka inventarierna när han kommer hem ifrån jobbet.

Då har vi en punk mindre på vår todolista, vilket borde kännas bra.


Hej svejs!



tisdag 17 oktober 2017

Yes!!! Jippi, hurra!







Fick snabbt svar, ett mejl, typ med vändande post:

Hejsan Mia

Tack för en underbart författad intresseanmälan, jag log mig genom 

hela läsningen ;)

Din plats på utbildningen är bekräftad och jag bifogar bokningsbekräftelse 
med litteraturlistan samt övrig information ...


Jippi!!! Wow, nu är det verklighet ... eller snart i alla fall ,,, nästa år. I februari kommer min dröm att förverkligas. Jag blir elev för att senare kunna vägleda andra. Längtar :)





måndag 16 oktober 2017

Att lyssna i smyg utan att vilja


Vårt hus fasadrenoveras, i alla fall "framsidan" mot parken, järnvägen och city. En första etapp, resten av föreningens fasader ska tas senare, till våren.

Vi är inplastade och har viss mörkläggning, kan inte se ut. Porten är igentejpad så vi får gå runt, glida ut genom porten till innergården och sen via porten i planket ut på gatan  Så här har det varit sedan semestrarna slutade. Tar lite längre tid men fungerar.

På innergården står det arbetsbilar parkerade, i morse till och med uppkörda på en del av gräsmattan vilket är mindre bra och inte heller lämpligt.


Katterna gillar inte situationen. De vill gärna ligga i fönstren och se ut. Våra fönsterbräden är breda så att sova där är inga problem men sikten är jämförbar med att titta in i en vägg.

Däremot är det inga svårigheter att höra vad som händer på andra sidan rutan. Bomfällningarna vid järnvägskorsningen, bilar, tåg och så våra fasadrenoverare. Om jag sitter i soffa i rummet så hör jag vad de säger, behöver inte öppna något fönster. Det är som att männen är i samma rum. En underlig känsla. Tror inte att de utanför vet att jag kan höra dem?

Japp så ser vår vardag ut ett antal veckor till, sen har vi en nyrenoverad och vacker fasad.