Rotation på fel ställe

Hur gick det, undrar du kanske? Eller så är du helt ointresserad av svaret, synd för dig i sånna fall för här kommer det.

Efter en sämre natts sömn vilken stördes av funderingar HUR jag skulle rigga min telefon under själva live sändningen så vaknade jag innan klockan ringde. Min hjärna hade arbetat problemlösande trots att jag försökt meddela att allt skulle ordna sig. I drömmen testade jag ett antal olika alternativ och konstaterade till slut att om allt sket sig så kunde jag alltid använda den mindre lyckade selfiekameran, den som egentligen är ett NO NO.

Efter att ha skrapat is på bilrutorna och tagit mig in till studion så upptäckte jag att det finns ett stativ för de filmningar vi ska göra! Så klart, denna studioägare tänker på allt ... bara jag som glömt att fråga.

Jag riggade telefonen och de morgonpigga yogisar som brukar hänga med mig på tisdagsmorgnar droppade in. Klickade på inspelningsknappen och startade klassen. Allt gick bra. När jag däremot skulle avsluta inspelningen 70 minuter senare så signalerade telefonen batterikris. Sparade och delade.

Väl hemma ville jag se hur inspelningen blivit. Hmn, varför var bildskärmen roterad??? Vad hade jag NU lyckats med? Stön ...

Försökte ändra på de inställningar som finns men ingenstans lyckades jag rotera filmen så att den hamnade i rätt läge. Fick se den med vriden ipad.

Så om du tillhör studions medlemmar som har access till de live sända klasserna, förlåt mig. Meningen var att du skulle få en film med bra bild, ljud och framför allt rätt roterad.

Bättre lycka nästa gång säger jag till mig själv och klappar mig kärleksfullt på axeln ... om jag nu får en ny chans ;

Nej, nej för "selfie filmning"

När du läser den här texten så ska jag alternativt håller på eller så har jag sänt live från yogastudion. En ny erfarenhet på grund av den "tid" vi befinner oss i och eftersom texten skrevs kvällen innan så kan jag inte berätta hur det gick ... bara att uppgiften står/stod på min to do lista.

Har laddat både ipad och iphone samt packat ner sladdar.

Utan stativ så blir det en hel del problemlösning, visserligen är jag bra på sånt men tidigt på morgonen finns liksom ingen marginal. Måste därför minnas att jag ska vända kameran tvärtom mot vad jag är van, ingen selfiefilmning (ger sämre bildkvalitet) utan bildskärmen ska riktas in mot väggen.

I skrivande stund hoppas jag därför att allt flyter på lika bra som det verkar ha gjort för de kollegor som redan fixat sina livesändningar.

Wish me luck!

... hon skakade på huvudet och stod på sig

Känner enbart stor tacksamhet, gentemot alla och allt.

Att jag har tak över huvudet, en familj som älskar mig.
Syskon som bryr sig, släktingar och massor av vänner som visar omtanke.
Jag arbetar med det som verkligen fyller mig med energi.
Naturen finns helt nära och jag har förmånen att ha en positiv livsinställning.
Så vad kan jag annat säga än TACK!

Igår på förmiddagen gick jag iväg för att få träna både svettigt och intensivt. (Även det är jag glad över, att möjligheten fortfarande finns ... än så länge). Att träna på detta söndagspass är tufft och inget du gör om du inte är 100% frisk. För mig som pausade alla intensivare pass under den period som manen mådde som sämst så har det inneburit en viss uppförsbacke. Därför är jag återigen tacksam över att jag fixar träningen och att undertecknad dessutom känner att jag är på rätt ställe.

För att vara helt sanningsenlig så har jag stor utvecklingspotiental. Konditionen och styrkan är fortfarande inte vad den var för två år sedan men kroppskännedomen är å andra sidan bättre. Var sak har sin tid och även om jag är "äldre" och kräver mer och längre återhämtning än för två år sedan så sporrar det mig mer än det hindrar mig.

Med det sagt så fick jag en riktig present igår, en totalt oväntad och därför mer värdefull. Under rusherna springer ledaren ikapp mig bara för att säga att hon är grymt imponerad över min styrka??!

What?

Kände mig inte alls stark, inte det minsta. Vet att jag har en bra bit kvar, vilket jag också sa, men hon skakade på huvudet och stod på sig. Det kommer, svarade hon. Orden värmde ordentligt och från hjärtat kunde jag enbart göra en sak, svara tack.

Jag tränar enbart för min egen skull och egentligen spelar det ingen roll vad de andra kan eller gör men att få oväntad bekräftelse när du som minst förväntar dig det är stärkande, fick mig att orka ännu lite till.

De där orden vi bjuder varandra på som är uppbyggande ska vi vara generösa med, när och om vi menar dessa. Så ge komplimanger så ofta du kan och får lust.  Allt bra andra gör - visa att du ser! Det sprider goda cirklar och kanske gör du personens dag riktigt speciell?!

Hurra, hurra, hurra!

Heja mig för idag fyller jag år! Inte för att det kommer att uppmärksammas så mycket även om födelsedagsbarnet faktiskt fyller hälften av jämt, det är ju coronatider ...

Jag är tacksam över att ha både mannen och Lejonkungen hemma, blir mer familjekänsla. Kanske uppvaktar de med sång eller så skippar de den detaljen och skyller på morgonhesa röster?

Vad jag vet är att sonens ögon kommer att gå i kors. Han stiger enbart upp tillfälligt för att krama om sin mamma innan  den egna sängens lockrop kallar honom tillbaka. Däremot har han lovat att vara dagens middagskock (!!!), vilket innebär att mannen tror att han på något sätt kommer att involveras?

Astronauten (som är hemma hos sig) gillar att laga mat (och är bra på det) medan hans lillebror inte förstår vitsen, detta innebär att oavsett vad Lejonkungen väljer att bjuda på så gör han det med en stor portion kärlek. Jag är beredd på smaksensationer ;) Det kommer att bli en spännande dag på alla sätt och vis.

Gratis är inte alltid smart

Vi kliver nu in i en tid då streamade och/eller "live sända" klasser kommer att bli ett vanligt alternativ till de traditionella yogaklasserna i studio eller på gym. Ett erbjudande till alla som inte kan/får/vill vara på plats på grund av risken för coronavirus.

Jag har testat att livefilma så min tidiga morgonklass kan sändas digitalt och alla som har betalt medlemsskap på studion kan yoga hemma, samma tid eller när de vill inom 24 timmar. Ett helt nytt sätt att arbeta.

Jag hoppas att det fortsätter att komma några morgonpigga yogisar som gör mig sällskap. Energin i salen och den gemensamma "tillsammans känslan" ger kraft och positiva vibbar hos var och en av oss. De som fortfarande kommer uttrycker stor tacksamhet över att få bli ledda och instruerade IRL samt att studion är ett ställe att få landa både fysiskt och mentalt på. En fredad zon. Ett ställe där tanken får vila, där oro och rädsla motas bort  för en stund eller ännu bättre noteras och  försöker accepteras.

Jag tror inte att de nätbaserade klasserna kommer att konkurrera bort de traditionella. Mötet med din lärare och de andra i salen är något som få vill släppa. Den gemensamma energin som skapas är ofta magisk och bygger de som är på plats inifrån och ut.

Men just nu är det tid för de digitala alternativen. Vad få tänker på är att gratisklasser inte sätter mat på bordet åt någon. Jag har själv valt att erbjuda gratis klasser på Youtube för de som inte kan ta sig sig till studios. I dagsläget vet jag inte vad som är rätt eller fel? Du ber knappast en hantverkare arbeta gratis för dig eller säger till din tandläkare, kiropraktor, revisor eller frisör att du tycker att de ska tillfredsställa dina behov.

Så vad jag vet med hjärtat är att gratis just nu inte är smart, varken för mig, mitt community eller mina kollegor. Vi gör gott för många och är lika mycket värda som någon annan yrkesgrupp.

Det hade kunnat vara tredje gången gillt

För ett par dagar sedan gick det att läsa (i tidningen) att butikskedjan jag tidigare arbetat inom försatt sig i konkurs. Om jag valt att stanna så hade det inneburit tredje gången gillt.

Nu hamnade aldrig undertecknad i detta läge eftersom jag sa upp mig (för över ett år sedan) för att satsa på en av mina drömmar. Däremot blir jag både sorgsen och ledsen över att mina fina arbetskompisar drabbats ... igen.

Många, känns som de flesta, påverkas på något sätt av coronavirusets inverkan på arbetsmarknaden. En del blir "viss tids" permitterade och har de tur så får de lön under tiden, andra blir tillfälligt arbetslösa och en tredje grupp har inte längre ett arbete att gå till. Läskigt. Jag lider med alla som fått det svårt/svårare och knappt förstår hur de ska överleva.

Så har vi de som har för stor arbetsbelastning, som jobbar, jobbar och jobbar. De som kämpar för att rädda liv samtidigt som de skulle behöva både vila och avlastning. Heja er! Hoppas ni orkar hela vägen in i mål. Ni är både kristids- och vardagshjältar.

I situationer som denna finns det alltid människor som tänker utanför boxen och vänder negativa spiraler så att en innovativ lösning presenteras, heja er också! Det är i motvind som vissa av de bästa idéerna föds, så länge leve kreativiteten!!!

Jag tror på oss alla, att om vi hjälps åt så fixar vi detta. Det finns så många positiva krafter som agerar när kaos tränger sig in, som tänder ljus och visar vägen. Så låt oss hjälpa varandra!

Vilken fakta stämmer?

Repris från 5e mars 2017:

Vi hade en diskussion vid middagsbordet igår kväll och kunde konstatera att allt vi lärt oss kunde ifrågasättas. Vår samlade faktakunskap var satt i gungning och förvirringen var stor.

Visst har vi vetat det vi pratade om men när vi började googla för att söka ny information så kändes ämnet "wild and crazy", totalt bakvänt ... som om någon skruvat till sanningen.

Men säg då, vad menar du???

Okey då.

Ämnet för kvällen hamnade i fruktskålen trots att det var salladen som diskuterades. Vad är egentligen frukt, vad är bär och vad är grönsak?

Avokado och tomater är frukter.

Banan är ett bär.

Vattenmelon hör till gurksläktet.

Och apelsinen är en hybrid.

Listan kan göras lång ...

Puss & kram! 

Tillfälligt "out of order"

Så kom han (Lejonkungen) hem ifrån London och vi är återförenade en månad tidigare än planerat p g a coronavirus och stängt universitet, alltså inget ont som inte för något gott med sig. Känns fint att få krama om den yngre sonen.

Eftersom han kommer utifrån sätter han sig själv i karantän ett antal dagar, inte för att han känner några som helst sjukdomssymtom utan för att det är det kloka att göra just nu.

Med alla långa kramar han gett mig så får vi se vad som händer ... haha.

Hade en mystisk dipp under gårdagen. Höll yogaklass som vanligt på morgonen och mådde tipp topp men senare under förmiddagen blev jag både seg och frusen? Konstigt. Gjorde då det jag sällan gör, vilade. Beslöt att ställa in den träning jag planerat, den jag längtat efter eftersom det var det enda rimliga. Om jag inte är 100% fräsch så ska jag varken utsätta andra eller mig själv för smittorisk. Punkt.

Det lustiga var dock att efter lunch och två till tre timmars "vila" (lugnare aktiviteter) så mådde jag bra igen?!? En tillfällig dipp? Kanske. Eller? Hoppas! Det viktiga är att jag mår bra igen och kan sköta mina åtaganden.

Vilken tur att de slapp sopsäcken

På en yogastudio, vilken jag håller klasser på, har vi under denna termin haft en "häst" (läs klädställning) med yoga- tights, linnen, toppar, koftor, sport-behåar samt annat som går att återanvända.

Loppisprylar att bläddra bland och kanske hitta något du verkligen behöver för en billig penning. Jag har själv både fyndat och sålt. För mig känns återbruk helt rätt, den enes skräp blir någon annans skatt. Dessutom tar vi ansvar vad gäller onödig konsumtion.

Som extra bonus låter sig min lycka sprudla och glädjas när jag utan föraning ser ett av mina tidigare plagg pryda en annan persons kropp under en yogaklass! Det är som att få en present. Hurra, någon gillar mina kläder! En sån tur att de slapp sopsäcken.

Rapport från karantän

För mig som med ena foten befinner mig i konsekvenserna utav coronavirusets framfart samtidigt som den andra foten vet att det jag upplever nu kanske inte ens är början av "eländet" så var det nyttigt att få ett mejl.

Vi har flera "äldre" vänner som står familjen nära och på olika sätt försöker vi kolla av hur de har det? Jag skrev ett mejl adresserat till Stora Essingen i Stockholm och fick svar direkt. Vår vän befinner sig i karantän sedan ett tag tillbaka, får inte gå ut, inte ens till affären och "tvingas" tillbringa hela dagarna hemma i sin lägenhet. Dagarna fylls främst av långa telefonsamtal till kompisar i samma ålder. En granne handlar mat och levererar men annars är tillvaron seg och långtråkig.

Jag är tacksam över möjligheten till större förståelse.

Om vi (mannen och jag) skulle hamna i karantän så har vi fortfarande vår tomt. Vi bor dessutom naturnära vilket innebär att vi kan gå längs ån och promenera i skogen. För oss skulle känslan att vara instängd aldrig bli densamma som för vår vän.

Just nu är det extra viktigt att hjälpa varandra. Härom dagen fick vi en lapp i brevlådan där en av de nyinflyttade grannarna erbjuder sig att finnas tillgänglig för inköp ifall det finns behov. Bra tänkt! Själv har jag pratat med några och sagt att de kan höra av sig ifall jag kan göra något. Hade tänkt göra ett utskick men kom aldrig så långt. Istället tackade jag grannen som författat lappen och meddelade att jag finns till förfogande ifall hon behöver support.

Om jag nu övergår till vännen i karantän så fyller denne jämnt i dagarna, det kalaset är framskjutet på obestämd tid. Vad vi däremot kan göra är att ringa och gratulera samt skicka ett fång vackra blommor, detta står på min "to do lista".

Skogsbad

När solen tittar fram från en klarblå himmel vill hela mitt väsen studsa ut och lapa i mig både värme och sol.

Så öppnar jag dörren och nordanvinden rycker den nästan ifrån mig, det är inte alls lika varmt ute som jag tror. Finns två möjligheter i detta läge.
1. Snabbt dra igen dörren och kura ihop under en filt i soffhörnet med en stor kopp te alternativt kaffe
2. Dra igen dörren, sätta på ett eller två lager extrakläder och göra ett nytt försök.

Jag valde det senare. Min/vår pappa lärde oss barn att det inte finns något dåligt väder, snarare dåliga kläder (alternativt brist på mängden som behövs).

Svettas in våren - säger ett gammalt talesätt, så okey då.

Med rätt kläder och en mössa på huvudet så blev promenaden njutbar och härlig. Jag valde skogen där vindens framfart knappt märktes. Allt var lugnt och tyst. Några blåsippor vinkade glatt från marken och emellanåt mötte jag andra skogsbadare som helgflanerade.

Önskar dig en energigivande söndag!

Darth Vader är plötsligt en av rebellerna?

I skrivande stund, när jag höjer blicken, ser jag kidsens Star War figurer. De står uppställda som om de precis ska till att slåss mot det onda, för det goda.

Även om Darth Vader (!) står bland rebellerna så för mina tankar mig till vårt nuläge. Att skapa gemensamt front mot inkräktaren, i detta fall mot coronaviruset.

Vi kan rida ut stormen.

Allt är så mycket enklare om vi gör det "tillsammans". Unisont går ihop och agerar kollektivt. Utan rädsla, det ska inte vara den som styr oss utan vårt förnuft, vår magkänsla. Vi är skapta att samarbeta och vi är starkare ihop ... inte ensamma.

Så armén av Star Wars figurer vilka vaktar ingången till vårt (mannen och mitt) sovrum gör mig glad. De sprider hopp och positiv energi. Vi sitter alla i samma båt, låt oss ro denna i land så skonsamt som möjligt.

Önskar dig en skön lördag.

SNART är det dags!

Inom kort lanseras den, läseappen för barn. Jippi!

Här om dagen fick jag möjlighet att läsa mina "böcker" i telefonen. Laddade därför ner testappen och följde mejlets tydliga instruktioner för att få en uppfattning om hur den färdiga versionen kommer att se ut. Hade även möjlighet att läsa de andra författarnas verk.

Vilken häftig upplevelse!
Det var spännande att klicka sig fram. Som att gå på skattjakt och upptäcksfärd på samma gång.

Ska därför bli väldigt intressant att se hur appen tas emot. I dessa tider känns den som ett innovativt alternativ nu när Sverige mer eller mindre står stilla och vi har mer tid än tidigare.

Så har du barn eller barnbarn, håll utkik efter WonderTales läseapp, den lanseras inom kort.

... att det är ett "nej, nej" ...

Jag är lyckligt lottad som har extraföräldrar, speciellt då mina egna inte längre lever. De är tidigare grannar där mannen för många år sen skojade och sa att han skulle "adoptera" mig (de har en son men ingen dotter). Helt okey, svarade jag. Dessa vänner är mig kära och tillhör familjen trots att vi egentligen inte alls är släkt. De är delar av en familj jag själv valt.

Hur som och med tanke på läget som råder så vet jag att det är ett nej, nej att besöka dem (på grund av att de tillhör riskgruppen: äldre personer), istället valde jag att ringa. Ville kolla läget. Höra hur de mår och hur de resonerar. Låta dem veta att jag kan handla eller göra annat om de så önskar.

Tänkte att de kanske bar på oro?

Men nej. Det blev ett oerhört upplyftande samtal. Jag skrattade högt flera gånger och tackade mig själv efteråt att telefonsamtalet blev av. Mina extraföräldrar har de bra och tar en dag i sänder precis som alla vi andra. De oroar sig inte i onödan och försöker leva sitt så normalt som möjligt samtidigt som de följer de rekommendationer som presenteras. Skönt för en dotter att höra.

Tacksam

Vissa dagar är mysigare, roligare och härligare än andra, de fyller mig med tacksamhet och glädje.
Vad kan vara bättre än att bjuda hem en kär vän på lunch (mitt i coronavirusets framfart).

Att få krama om en av de bästa lekkompisar jag har
Skratta högt och prata förtroligt
Sitta länge vid bordet och bara vara
Och sen avsluta med att hänga uppochner i yogagungan

Under min tidiga morgonklass var vi betydligt fler än vi brukar vara (trots coronavirus) och det spred en känsla av"normalitet". Timmen gav mig extra energi då jag vet att morgondagen kan se helt annorlunda ut. Om klasser ställs in eller blir av är det ingen som vet förrän samma dag.

Som den "hemmafru" jag inte är ansträngde jag mig lite extra när vännen skulle komma. Lagade husmanskost från grunden både för att jag hade tid och för att jag ville.

Så tacksam för de fina vänner jag har, min härliga familj (både den nya och den ursprungliga) samt alla andra sköna människor jag möter på och utanför mattan. Tack för att ni finns!

Skjuter mig själv i foten

... och samtidigt mina kollegor när jag marknadsför att jag har fria och gratis klasser på Youtube samt Facebook. Sorry och förlåt.

Hela vår nuvarande situation är både underlig och konstig, ett undantagstillstånd. När jag erbjuder gratisklasser gör jag främst det för människor som av olika anledningar inte kan/bör/får söka upp ett gym eller en studio, för att det ska finnas alternativ för de som verkligen behöver.

I ärlighetens namn så kan ALDRIG mötet med läraren (IRL), känslan att få vara en del av gemenskapen i en studio/på ett gym eller möjligheten att dela positiv energi med andra ersättas av den digitala världen, inte för mig, däremot är den ett bra komplement och emellanåt good enough. 

Jag arbetar hårt och mycket för att få ihop pengar så att räkningar kan betalas. Vänder på varje krona och lever på existensminimum men mår bra och har det jag behöver. Är det något undertecknad borde så är det att höja mina egna priser och aldrig göra någonting gratis ... jag vet. Mitt och mina kollegors arbete bör värderas högre och våra arvoden höjas!

Att vara egenföretagare idag när coronaviruset checkat in är både tufft och ovisst. Klasser och event ställs in och plötsligt är den planerade inkomsten halverad.

Vet att många har det betydligt tuffare. Vi bör därför hjälpa varandra på alla sätt vi kan komma på, inte enbart köpa mat och medicin åt oss själva utan även till grannen. Handla lokalt. Besök din frisör och andra småföretagare, de du har runt ikring dig, nyttja deras tjänster så de överlever.

Och skulle du vilja göra något för mig så erbjuder jag PT-timmar i min hemmastudio eller digitalt. Du får chansen att få ett skräddarsytt paket (yoga, yin eller FLYoga) enbart för dig (mot betalning).